Inte vad jag väntat mig, ingen endo

Nu är operationen över och resultatet var inte vad jag hade väntat mig... Jag har INTE endometrios!! Kirurgen hittade inget konstigt och spolningen av äggledarna visade fri passage.

Allt känns overkligt, konstigt och förvånande.. Jag tyckte att jag hade så många tecken på endo så jag hade liksom kommit till freds med tanken att jag hade sjukdomen. Jag hade lånat så många böcker jag kunde om sjukdomen och läst så mycket jag kom över för att liksom vara förberedd på min diagnos, men det blev aldrig någon diagnos.. Samtidigt som jag är otroligt tacksam över att inte behöva lida av den sjukdomen i resten av mitt liv så känner jag mig frustrerad över att hamna på ruta ett igen- smärtor helt utan känd orsak.. Det kanske låter konstigt för er som läser det här, men när man gått med kraftiga smärtor i magen, med återkommande illamående, kräkningar, extrem trötthet, migränattacker och även massor av problem som kan relateras till menstruationen i drygt sex års tid utan att veta varför man blir så sjuk så är livet väldigt frustrerande.. Mitt nästa steg kommer alltså bli att starta en ny utredning på vårdcentralen, igen.. Behöver jag ens tillägga att det känns rätt hopplöst? Gastroskopi och laparoskopi och ultraljud utvändigt och invändigt (VUL) är gjorda, vad finns då kvar?!

MEN, egentligen är ju detta också ett fantastiskt besked!! Jag har inte endometrios, och fri passage i mina äggledare. Alltså är det alltså PCO:n/PCOS och de glesa menstruationerna som sätter käppar i hjulet från min sida gällande fertilitet. Jag var så himla rädd att det skulle vara så mycket ihopväxningar att det inte skulle finnas andra alternativ än provrörsbefruktning, men nu är det ju stor chans att enbart hjälp av hormoner kommer att hjälpa oss på vägen till ett barn. Åh, nu slog det mig att jag slipper försättas i ett medicinskt klimakterium vilket jag hade bävat för när jag trodde att jag hade endo. Enbart det gör att jag känner mig mycket lugnare inför framtiden.

Jag är fortfarande i lite av ett chocktillstånd efter operationen, och jag kommer att berätta mer framöver, men just nu ska jag vila och känna mig allmänt eländig och ynklig för att det gör så ont i magen och axlarna efter att de fyllt magen full med gas.

Nervositet inför operationen

Imorgon är det dagen med stort D.. den efterlängtade och något fruktade operationen.
Jag har precis skrubbat hela kroppen och tvättat håret med en speciell acetondoftande svamp som ska minska risken för infektioner efter operationen. Det långa håret var praktiskt taget omöjligt att tvätta, men jag gjorde mitt bästa och har nu väldigt sprött, frissigt och bångstyrigt hår. Imorgon bitti ska samma procedur göras om innan jag beger mig iväg till sjukhuset.

Jag har många tankar i huvudet. Många frågor som jag troligen kommer att vara för trött för att fråga när det väl gäller imorgon. Jag är riktigt nervös, främst för vad jag kommer att få veta efter operationen, men även för hur jag mår av narkosen och allt runtomkring. Håll era tummar för mig kära läsare :)

snart laparoskopi

Nu är det två dagar kvar till operationen... Ett tag trodde jag att det inte skulle bli någon operation eftersom mensen inte dök upp efter min kur med provera och jag var ett nervvrak hela förra veckan. Jag tog varma bad, åt rå ingefära, hade sex och gjorde allmänt allt jag kunde för att sätta igång kroppen. Hade väl aldrig trott att jag skulle gråta av lycka på toaletten bara av att se hur mensen dykt upp. Vanligtvis gråter jag av sorg varje gång den kommer.

Smärtan är olidlig, konstant, överdjälvlig... ett rent helvete om jag får uttrycka mig ärligt. Smärtorna i magen och illamåendet kommer och går, men värst är faktiskt den vansinniga värken i benen, bäckenet, äggstockarna och ilningarna i underlivet. Magen brukar alltid vara mest smärtsam så jag är förvånad över hur stark den här andra värken faktiskt har blivit.  Jag har alltid onda ilningar ner i låren, över knäna i samband med mens, men alla smärtor är liksom ständigt ihållande nu. Har ont i alla leder i kroppen (som tummar, knän, axlar, knän) och är vansinnigt trött. Så trött att jag bara vill sova igen så snart jag vaknat. Spyr inte varje dag längre, men vissa dagar får jag inte behålla mycket mat i magen.Är så skönt att operationen snart blir gjord. Står inte ut..

Men jag är så nervös. Har ångest och otroligt mycket oro över vad de kommer att hitta på operationen.