Tänk så snabbt marken kan rasa under ens fötter..... att ett enda telefonsamtal från läkaren på kliniken kan rasera allt hopp..
Äggplocket gav 7 ägg. Bara 2 ägg (!) var mogna.. 0 befruktningar...
Luften har gått ur oss. Det som enligt läkarna i princip aldrig händer har hänt oss BÅDA gångerna. Var finns livets rättvisa?!
Nej va orättvis, vilken otur ni har. Usch vad ska man skriva, jag skickar en styrke kram.
SvaraRaderaNej va trist! Usch de se så ledsamt när kämpare får de ännu mer käpigt. De blir så oträttvist! Hoppas ni hittar styrka till nya försök.. Ge inte upp..
SvaraRaderaKram
NEEEJ vad tråkigt! Som Linda skrev, man vet inte vad man ska skriva, för ingenting hjälper känns det som! Ta hand om er ordentligt nu! Hoppas du slipper överstimulering nu så ni kan köra snart igen!
SvaraRaderaMassa, massa kramar!
Johanna
Åh nej vad ledsen jag blev för er skull. :(
SvaraRaderaMassor med styrkekramar
/Libra
Nej, fy fan vad orättvist.. Jag blir så ledsen för er skull! Ibland känns det verkligen som om man blir träffad av blixten och varje gång man rest sig, då kommer nästa smäll.
SvaraRaderaJag hoppas läkarna kan komma på en lösning för er, något som kan gynna er i nästa behandling. Det är verkligen jättetråkigt att ni ska behöva gå igenom detta.
Många styrkekramar
hej!
SvaraRaderaJag blir så ledsen när jag läser detta, har följt din blogg en längre tid å hejat på er. Jag håller med hur orättvist får de vara. Finns inga ord, men jag lider med er. Ni gör det bra som kämpar på. Ta hand om varandra, stor kram / S
NEJ!! Åh vad ledsen jag blir för er!! Vad orättvist!! Önskar jag kunde säga något bättre. Men jag blir verkligen ledsen för er!!
SvaraRaderaNär det nu inte blev några befruktade ägg, räknas det änså som ett försök då?
Styrkekramar til er!!
Åh neeej.. trist =/
SvaraRaderaStyrkekram*