Det finns två meningar som jag febrilt försöker att trycka bort ur mina tankar. De är så tunga att tänka på och jag blir arg så fort de letar sig i i mitt medvetna. Jag vill inte uttala dem högt, men kanske kanske kanske känns det bättre om jag skriver dem? Kanske känns det som en lättnad efteråt? Jag prövar. Men oj så mycket kraft det krävs av mig för att skriva dessa två meningar.
"Jag har varit gravid tre gånger. Men jag förlorade alla tre och är fortfarande barnlös.."
Nej, någon lättnad infann sig aldrig i min kropp. Bara ilska. Varför jag? Varför ska någon människa överhuvudtaget behöva leta fram en sådan styrka att fortsätta leva som jag (och många i min sits) tvingas göra? Jag är arg och uppgiven över den totala maktlösheten. Fyra år efter första "göra-barn-sexet" börjar tankarna närma sig uppriktig uppgivenhet. Det här kanske inte går? Fem icsi, 2 FET och ett gäng pergotimekurer senare har jag insett att det inte finns så mycket hopp kvar att få bära ett barn. Oavsett gener på barnet...
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Kram
SvaraRaderaKlart det gör! Försök ändå tänka lite på att du är iaf ung och HAR varit gravid. Även om det känns mörkt så klart så finns fortfarande många möjligheter! De som aldrig sett ett plus eller har åldern emot sig, har så klart mycket mindre chanser än dig. Det finns immunbehandling (verkar funka på många) äggdonation mm. Din kropp är inte omöjlig efter som den kan bli gravid :) Jag skulle verkligen ge mig in på immunspåret om ni har ork och råd.. Jag hoppas så att du kan få må bra och är helt övertygad om att ni kan lyckas. Har läst om flertalet 40-åringar på familjeliv som haft samma problem som du men ändå till slut nått sin dröm! Ge inte upp.
SvaraRaderaVarm kram till Dig!
SvaraRadera<3
SvaraRaderaHej! Förstår dig :( hur orkar man... Ja du, tyvärr inget svar. Ps, om du skriver till bloggen Dina någon gång, så var snäll och be henne öppna upp kommentarsfältet även om man inte har blogg, saknar att kunna skriva någon kommentar där.
SvaraRaderaKroppen är verkligen besynnerlig när det kommer till fertilitet och graviditet. Jag känner inte dig, men jag känner verkligen med dig. Går just nu igenom mitt sjätte missfall (femte på raken) och funderar över hur i jösse namn jag hade orkat ta mig igenom allt detta om jag inte redan hade min dotter hos mig. Jag önskar verkligen att något av dina små pyren hade velat stanna kvar och resulterat i en fin liten bebis. Kan bara föreställa mig hur tungt och hopplöst det stundtals måste kännas att forfarande befinna sig i barnlöshetens limbo efter alla försök. Jag håller verkligen alla tummar jag kan för att du får uppleva en ny graviditet snart som leder hela vägen fram till mål.
SvaraRaderaMånga varma kramar till dig!