Våruppdatering

Jag tog äntligen ett beslut om behandling vs. paus. Det var svårt, jobbigt och ångestladdat, och efter att det väl var taget så ledde det till en viss nivå av "fnurr på tråden" mellan mig och min älskade man. När den ena parten måste böja sig för den andres vilja så är det relativt självklart att relationen inte blir en dans på rosor, men med en trygg bas så är det större chans att man lättare rider ut stormen och kommer tillbaka till tryggare vatten igen.

Ett dovt täcke av sorg och stilla tystnad låg en tid emellan oss. Att prata om problemet kändes för smärtsamt för oss båda, och inga ord i världen kunde förändra det faktum att vi hade olika viljor i den här frågan. Nu känns det bra igen, med relationen och med beslutet, och det var absolut aldrig någon fara på taket för oss som par. Men den där korta, men ack så intensiva perioden av spänningar, tystnad, tårar och sorg i både röst och ögon var riktigt tuff att hantera. Senast vi hade ett problem av detta slag var för drygt 4 år sedan, hehe, så jag är väl ringrostig antar jag ;) Allt gott nu i alla fall, och vi har haft så mysiga dagar att jag nästan känner mig nykär. Kan knappt hålla mig ifrån honom...

Våren har verkligen kommit här i staden, och självklart också både pollen och min solallergi. Igår satt jag i parken i solen en eftermiddag, och idag är jag därför fullkomligt täckt av röda prickar över varenda liten fläck som utsattes av sol igår. (Trots solkräm). Typiskt att det ska bli så år efter år. På kvällen hade jag i alla fall mysigt med några väninnor, och det var ett bra avslut på en vecka som i övrigt spenderats i soffläge.

Mm, soffläget har brukats titt som tätt. Varje gång jag blivit friskare och piggare så har jag handlat, fikat eller träffat någon- och givetvis har jag genast åkt på något nytt igen på stört.. Grej efter grej efter grej. Efter kortisonperioden (ca. tre månader sedan) är det som att det inte finns någon hejd, inget stopp. Jag blir sjuk heeela tiden! Blir så trött på eländet.

Trots måendet har jag gjort ett par tentor sedan jag skrev sist, och har inte mycket uppgifter kvar innan jag kommer kunna ta ut min examen. Tänk vilken befrielse och lycka, och även stolthet att ha tagit sig igenom den här utbildningen och samtidigt haft så många behandlingar och sorger vid sidan av. Ja, nu är det nära. Nästan så nära så att det där sista är svårt att ta tag i.

Åh va jag är glad över vår resa till sommaren. Det är så kul när vi planerar vår tågluff, och vi har en fin karta på väggen med pins vid platserna vi planerar att besöka. Vi har ju rest otroligt lite (utomlands) så därför ser jag extra mycket fram emot det. Det är helt rätt beslut att unna oss den här resan när vi väl har chansen.

Jag skriver sällan här numera (vilket kan vända när som helst), men jag tittar fortfarande in hos ER ibland. Jag kommenterar inte så ofta som tidigare, men jag hoppas att ni har förståelse. Ni finns alltid med i mina tankar oavsett<3 Tänker på er..