Livets finaste resa..

...spenderar jag med min älskade man. Tänk så bra vi fungerar, han och jag. Den där roliga och trygga mannen som alltid finns vid min sida för att visa hur sann kärlek kan te sig. Han som finns kvar vi min sida dag efter dag, och som både vandrar på svåra vägar med min hand i sin, och som svävar med mig på små fluffiga rosa moln av förälskelse. När jag ser på honom så känns allt bara så rätt. Pusselbitar faller på rätt plats. Livet känns med ens så naturligt när han står vid min sida. Det är du och jag- du och jag.. min älskade man.

På vårt livs resa har vi varit den här sommaren. Vår riktiga bröllopsresa (såhär ett år efter det faktiska bröllopet) blev bättre än vad vi någonsin kunnat önska, och vi har sett så mycket vackert att vi är alldeles överfyllda av intryck. Så mycket kärlek som vi känner till den prunkande Skotska naturen och södra Tysklands vackra bergslandskap, med de österrikiska husen och olika folkdräkterna, trodde jag inte var möjlig. Där känner jag mig hemma. Att bo där vore som att bo i paradiset (landskapsmässigt). Kärleken sprudlar för London, för Amsterdam och för andra delar av England och Nederländerna som tog oss med storm. Vår resa har varit fantastisk.

Vi har tuffat runt i västra Europa med tåg och har testar våra gränser med diverse sovsalar på ohygieniska vandrarhem, nattåg, och spontana resplaner. Det har gått förvånansvärt bra att sova i ett rum som varit närmare 40 grader varmt, intill 15 okända människor, ovanför en pub som har hög musik till 03.00 dagligen. Det har funkar hyfsat att sova i liggvagn på tåg, men nu på hemresan har vi troligen blivit bitna av vägglöss i hytten och måste sanera ALLT vi haft med oss. (Precis vår vanliga tur med sista etappen av resor. Förra året krockade vi ju sista dagen). Det har gått förvånansvärt bra att bära en ryggsäck och handväska som säkert väger nästan lika mycket som jag själv, och det har gått bra att gå runt hela dagarna. Jag hittade lite krafter inifrån, och nog har de förvånat oss båda med sin närvaro. Jag har haft tuffare dagar till och från, men nog har det gått bra för det mesta. Sista veckan har väl egentligen varit svårast då jag varit ordentligt förkyld och haft feber. Inte så bra att resa med tunga väskor då, men vi har varit tvugna. Jag är på bättringsvägen nu i alla fall, men det har varit långdraget. Inget som förstört allt för mycket dock så därför inget att klaga över. Det finns ingen anledning att gråta över spilld mjölk när vi haft det så otroligt bra ändå. En heldag på hotellet med snorpapper och fransk tv kan faktiskt också vara helt underbart, även fast ingen av oss kan ett ord franska.

Ja underbart har vi haft det. Min frånvaro härifrån har tytt på något väldigt väldigt positivt, och jag blir så glad när ni tittar in och önskar att det är just därför jag inte skrivit på länge. Vi har inte ens haft wifi så mycket så jag har bara kollat mail och Facebook ibland, men inga bloggar på mycket länge. Ska läsa mig ikapp snart, för jag har garanterat missat en hel del.

Tack för att ni tänker på mig! Jag tänker på er med! Vi hörs mer en annan dag. Jag har mycket att berätta om jobbiga saker som händer omkring mig.
Kram på er