Nytt år- nya möjligheter

Nästa år önskar jag mig ett barnbesked....

2015 lämnar jag bakom mig och accepterar att det varit ytterligare ett rörigt år med både upp och nedgångar. Jag gjorde min sista behandling, min Aten-behandling, fick det femte missfallet och gav upp tanken på ett biologiskt barn. Jag reste till Thailand med mina två bästa vänner, var på sommarfestival och spenderade nästa hela sommaren och hösten som sjuk i olika infektioner. Vi flyttade också till hus och fick vårt älskade medgivande för adoption och ställde oss i landsköerna vilket innebär att vi är många steg närmre barn än vi var under våren. Vår relation är stark och trygg men har under året bestått av lite mer konflikter än vanligt- samtidigt som vår kommunikation fungerar bättre än någonsin efter makens kbt och vår kärlek är oändligt stark. Vänskapsrelationer har vuxit, respektive runnit ut i sanden. Min moster har kämpat ytterligare ett år mot sin cancer och fått 4 nya tumörer det senaste halvåret, mormor har börjar förlora minnet av oss som står henne närmast och mamma har det tufft med allt som pågår.

Nästa år önskar jag mig en förbättring av mosters tillstånd.
Ett fast jobb.
En bättre och tryggare vardag för alla flyktingar som kommer till Sverige.
Och störst av allt:
Ett barnbesked...

Undrar om det är för mycket begärt. Sett till föregående år undrar jag om det verkligen är det..?