På många sätt är den tunga stenen som legat på mina axlar och tyngt min vardag helt borta. På andra sätt är den i högsta grad kvar. Jag kan tänka mig att ni (om några) förstår mina känslor.
Jag är så himla lycklig just nu. Jag längtar på ett positivt sätt efter vårt adoptivbarn och njuter i fulla drag av att äntligen se njutningen i min längtan istället för all ångest. Men jag märker samtidigt att jag har en hel del ömma punkter kvar. Ömma punkter som jag inte "kommit över", och kanske aldrig riktigt kommer över. Graviditeter är en av dem. Att se graviditeter är fortfarande så otroligt smärtsamt. Att ha dem i min vänskapskrets blir därför ännu värre. Magen som putar drar min blick till sig som en magnet. Varför dem men inte vi kan jag tänka ibland? Men oftast blir jag bara ledsen och fundersam. Lite avundsjuk kanske. För att en del har det så "lätt". Att vissa kan säga att det "gick lite snabbare än vi räknat med", eller "vi har inte tänkt på det, för det har gått så snabbt". Själv sitter man där och är precis lika barnlös efter 5 år och en sjuhelvetes massa behandlingar. "Det gick lite snabbare än vad vi trodde"? Nej pyttsan heller. Här blir inga barn.
Graviditeter kanske alltid kommer göra mig ledsen. Kanske kommer det alltid att vara en öm punkt, även när vi själva fått vårt barn genom adoption?! Kanske. Och kanske är det okej. Att se en graviditet handlar ju trots allt inte bara om avundsjuka, längtan och bevis på vad man själv inte får- utan det handlar ju trots allt också om ett triggande minne för något otroligt traumatiskt i livet. Att inte kunna få barn. Att förlora graviditeter. Att hoppas på något som inte inträffar.
Trauman. Sorg. Betingade känslor.
Sorg sorg sorg..
Sorg över det liv som inte blev..
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
För mig försvann den största delen av "jobbigt att se gravida, hata att få höra eller ana att vänner var gravida" stenen i magen när jag fick mitt första barn och var helt borta när familjen blev komplett när vi hämtat vårt andra barn. Lite smågrus kunde påverka maskineriet när andra tjatade om att "nu blir ni ju snart gravida för jag har hört om xxx och det är sååå vanligt" som om mina älskade och fantastiska barn inte räknades och var mindre värda.
SvaraRaderaNu, många år efter andra resan, rör inte ens detta ryggen. Den obalansen får stanna hos den som uttalar sig. Och jag kan njuta lite extra av historier om graviditetskrämpor och långa förlossningar samtidigt som jag märker att öronen spetsas och åhörarna tycker att min väg till barnen är väldigt spännande. ...
Så ge det tid.
Har ni något speciellt land i sikte?
Det kommer nog ta tid och det måste få ta tid att bearbeta det som du fått gå igenom.Att samtidigt genom gå adoptionsutredning och kommande adoption,jag hoppas det kommer gå bra för dig.Att du ska orka och få må bra framför allt.
SvaraRaderaHur gick det med er hemutredning?
Stor kram!
SvaraRaderaFör mig bleknade det. Det där hugget som kom när man såg en mage. Men det försvann aldrig helt. Jag skulle vilja vara gravid nån gång. Det verkar så häftigt. Likväl att föda barn. Men nu har jag två små, genom adoption. Och längtan efter själva barnet är borta. För dom är här nu. Vi är en familj.
SvaraRaderaTänker också ofta på att andra har det så lätt. Men det kan nog vara bra att tänkta på att det faktiskt kan dölja sig något mer under ytan. På jobbet var det typ 10 (skojar inte, dom var måååånga) som fick barn i maj för några år sen. Så där praktiskt. Två somrar hemma och perfekt för inskolning sen. En tjej hade jag närmare kontakt med senare. Dom hade gjort ett gäng ivf och givit upp hoppet om barn. Det såg man inte på den där polerade ytan.
Önskar er all lycka på vägen mot just Ert barn.
/S