Jag undrar NÄR tusan det ska komma en medgång- inte bara motgångar.. ?!?
Idag var jag på läkarbesök på kliniken. Tusan, järnspikar, fan, skit, helvete- jag är fortfarande inte återställd av överstimuleringen... suck... Så nästa behandling blir UPPSKJUTEN :( Egentligen skulle jag ha börjat med primolut-nor imorgon och sedan börjat spruta om ca 2 veckor.
Fan fan fan.. Jag förstår ju att jag måste må bra och att mina äggstockar måste vara återställda innan vi kör på med nästa behandling, men det är fanimej inte lätt att acceptera att de där delmålen man sett fram emot så länge bara flyttas fram eller försvinner.
Det här är en bergochdalbana utan dess like. Hur orkar man?!?
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Vet precis hur du känner det, har lika många uppförsbackar att bekämpa! Det är så orättvist att vi ska behöva kämpa så! Men vår belöning kommer snart, innan året är slut kommer vi båda att plussa!!!! Kram
SvaraRaderaJa ibland undrar man hur man orkar? En arbetskamrat till mig undrade det oxå.. hade nog inget bra svar förrutom att ngn gång ska det ju gå. Och gör det inte det så vill man ju iaf vara "klar" med IVF så att man inte undrar och grämer sig, innan man hoppar på nästa tåg.. dvs adoption. Men än är vi som sagt inte där. Hoppet är det sista.. ;) Många kramar och hoppas du får en bra helt till trots <3
SvaraRaderaHelg ska det ju stå! :)
Radera