Ett liv med ögonbindel?

Barnvagnar. Snoriga bebisar. Skrattande spädbarn i sina barnstolar. Gravida blivande mödrar med vackra runda magar. Leende ögon från nyfikna småttingar i barnvagn. Facebookuppdateringar med ultraljudsbilder och stolta kommentarer om föräldrars små änglars bedrifter.
Överallt exponeras vi av ständiga påminnelser av att vi själva inte kunnat få vårt efterlängtade barn. Överallt påminns vi.. Och ibland får det oss att vilja gå med ögonbindel, och kanske till och med hörselkåpor genom livet- precis som jag fick göra på möhippan som vännerna ordnade åt mig. (Snyggt va.)

Men inte nu... Just nu känns det mysigt. Jag längtar på det där härliga sättet som man gjorde i början av den här resan. Jag googlar som besatt på saker som jag vill sy till lilla knodden när den kommer och känner mig läskigt hoppfull. Så där så att jag nästan blir sur på mig själv eftersom jag är så lugn.

Jag bröt ihop i måndags, som ni vet, men sen kom jag igen. Jag känner mig starkare än någon annan behandling. Vet inte vad som hänt med mig- men jag hoppas med hela mitt väsen att det håller hela vägen...