Idag kom första spåren av mens. Den som jag framkallat med primolut-nor. Därmed så var det alltså dags för den första dosen HUMIRA- en spruta som injiceras muskulärt- det hade läkaren som skrev ut den sagt. Jag har aldrig tagit sprutor i muskel tidigare, så därför skulle grannen komma upp och använda sin sjuksköterskekompetens på min arma skinka. Men när det väl var dags att ta den så insåg vi att den skulle tas subcutant- alltså i underhudsfettet. Jahaaaaa?!? Varför hade då läkaren sagt att det var muskulärt? En gammal läkarbok? Nåväl, det var ju bara positivt!
Ja, jag kunde alltså ta sprutan själv- i magen precis som med puregon, otrivelle, olgalutran, menopur eller de andra fertilitetsmedicinerna. Nålen var tunn som puregonpennan vilket alltså innebar att det inte kändes mer än bubbel och lite otäckt efteråt. Själva nålen kände jag inte överhuvudtaget.
Efteråt släppte en hel del nervositet, så nu är jag dödstrött och har en nedrans huvudvärk. Utöver det har jag varit mer "människa" idag. Jag fick nämligen sova 8 (!!!!) timmar i natt. Åtta långa och underbart välgörande timmar efter nästan tio dagar av sömnlöshet (plus minus några timmar var och varannan dag). Underbart! Det ger mig hopp om att det vände i natt när jag inte längre tagit primolut-nor på ett par dagar.
Fast lång sömnlöshet tär på kroppen. Jag är extremt uttorkad och måste dricka vatten non-stop. Magkatarren har varit värre än någonsin, och hela kroppen har värkt eftersom kroppen inte kunnat rensa ut gifter under natten. Dessutom har synen varit fladdrig och opålitlig och glasögon har varit ett måste för mig. Har haft synbortfall och väldigt ansträngt huvud överlag. (Någon kommenterade och frågade om sköldkörteln. Jag har tagit prov på den tre gånger under året och har normala värden. Tack för din tanke).
Idag mår jag bättre efter min sammanhängande långa sömn. Men mer behövs, det känner jag ju. Och förkylningen hänger i. Nu när jag börjat med humira så kommer den nog hänga i, det får jag väl räkna med.
Spännande att vara igång. Den 16e tas nästa humira och en ny kur primolut-nor (puhhh), och i slutet av månaden är det dags för IL-dropp och påbörjad stimulering med östrogen. Hej och hå.
Tack snälla för alla fina råd och kommentarer. Jag svarar när jag mår lite bättre, men ni ska veta att jag uppskattar det massor!!
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Härligt att ni är igång, bara hålla tummarna för att resten ska bli bra! Kram
SvaraRaderaÄntligen är ni igång igen!! Den här gången kommer det gå bra :) Håller tummarna för att medicineringen som dr D ordinerat gör att embryot fastnar och stannar där i en sidådär 9 månader. Kram!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaSka ni göra ivf/fet i Sverige? Är er svenska dr med på immunbehandlingen eller måste ni göra det i smyg? Håller tummarna för er!
/N som funderar på utredning i Aten efter 4 missfall
Hej!
SvaraRaderaJag och min man har precis gjort en utredning i London. Vi har fått reda på vad det är för fel och troligen varför vi får missfall hela tiden, men vi har inte direkt fått hjälp från kliniken hur vi ska gå till väga med behandlingar. Han skrev till mig att jag ska ha IL-dropp och jag ser att du oxå ska ha det. Så min fråga till dig är vart ska du få den behandlingen, Sverige eller Aten? Håller tummarna för er!
/ Frida
Hej,
SvaraRaderaHur går det för er? Det borde vara dags att på börja stimuleringen snart. Hur mår du av medicinerna? Känns allt bra? Tänker er på er och håller tummarna allt vad jag har!