Höja dosen

Jahapp, nähepp... Ni kan glömma det jag sa om att allt går som det ska. Läkaren ringde nyss! Blodprovet på östradiolet visade på 139, men han hade förväntat sig att jag skulle ha minst 700. Tydligen var värden över 1000 ultimat efter såhär många dagar med sprutor. Då är ju 139 väldigt lågt... :( någon som haft lika lågt värde sprutdag 7?????!?

Den trevlige manliga läkaren förklarade i telefon att äggtillväxten avstannat eftersom dosen varit så låg, så jag ska höja menopuren till 150 istället för 112,5. Olgalutran ska jag fortsätta med, men såhär i efterhand så tycker han att jag hade börjat med dem för tidigt. Nåja, det är bara att fortsätta ta dem för att förhindra tidig ägglossning. Det är lätt att vara efterklok. Han sa även att med såhär dåliga värden så trodde han inte att vi kunde sätta ett datum för äggplock på fredag utan jag kommer troligen behöva ytterligare en kontroll på måndag för att avgöra datum. Suck.. Nu kom rädslan över avbruten behandling krypande... Tänk om höjningen av menopur inte räcker. Nej hemska tanke, dit kan jag inte låta tankarna gå just nu.

VUL på sprutdag 7

Nyss hemkommen från VUL. Det såg normalt ut. I höger äggstock fanns ca 9 äggblåsor varav en var 12mm stor och de andra ca 10mm. I vänster äggstock var alla väldigt små så de mättes inte ens. Jag ska fortsätta med samma dos och på fredag morgon är har jag ett nytt VUL inbokat. Då ska vi förhoppningsvis få tid till äp. Hoppas på måndag... Men det återstår att se.

Läkaren sa att det är vanligt att pco:are är lite segväxande, men han tyckte att det var dumt att stressa på genom att höja dosen.
Jag tog även blodprov på... Hm... Någonting. Läkaren ska ringa under dagen om värdet är för lågt, för i så fall måste dosen höjas.

Ändå slutade besöket med tårar i källaren när sambon skulle iväg till jobbet. Vi grälade inte, men det är jobbigt att gå igenom ivf, för oss båda, och det märks extra tydligt ibland.. Vi båda måste missa tid på jobb eller skola och vi måste hitta på vita lögner och bortförklaringar till varför vi är borta.. Det tär och känns allt utom roligt.. Det är ibland lätt att få för sig att den andre inte vill vara aktiv i processen, trots man vet så säkert att det inte alls är sant. Så lätt att misstolka små ord när man är som en hormonellt instabil bergochdalbana.

Sprutdag 5 och 6

Jaha, nu är jag alltså uppe i dag 6 med sprutor.. De senaste två dagarna har menopurdosen på 112,5 kompletterats med en olgalutranspruta.


Nålarna är lite trubbiga så det är lite knepigt att få dem att tränga igenom huden, och luftbubblorna är omöjliga att undvika.. Men utöver det så tycker jag inte att själva sprutandet är jobbigt på något sätt. Jag vande mig snabbt! Att det svider när man sprutar in medicinen och att magen fylls av små blåmärken störs jag inte så mycket av. Det kan man leva med.


Från och med spruta nr 4 har jag känt mig riktigt sjuk.. Huvudvärken, illamåendet och värken i kroppen har inte varit att leka med, och jag har känt mig disträ och "borta i huvudet". Har på en höjd orkat att ta mig från soffan till toaletten eller köket. Har faktiskt varit rätt orolig ett tag.

MEN, idag har jag mått bättre. Har dovare huvudvärk. Hade första dagen på nya kursen i skolan så det var tur att jag orkade med att gå. Som vanligt får jag panik över det pressade schemat och sitter och funderar på hur kurskamraterna och lärarna skulle reagera om de visste att man försöker balansera ivf och hormoninjektioner med denna otroligt krävande kurs. Hm.. Jag SKA klara det. Right?! Vad är väl 8 böcker a' 300-400 sidor, 7 pm och en hel drös med obligatoriska seminarium på TIO veckor, om jag får ett graviditetsbesked under tiden?!? (ironisk... Det känns asjobbigt och jag är inte heller ett dugg säker på att jag kommer bli gravid.. Snarare tvärtom..)
Hur ska det gå när jag mår så jävulskt dåligt av hormonerna?! Jag har ingen plan B!

Imorgon ska jag på VUL och titta till mina ägg! Det känns nervöst, oroligt, hoppfullt och spännande. Nu ska vi äntligen se hur medicinen fungerat! :) Snälla låt det vara lagom mycket ägg som är stora nog att vi snart kan ha äggplocket.

Sprutdag 4 och tankar kring resultat

Har precis tagit spruta nummer fyra. Jag har samma biverkningar som igår, men som en fin bonus har jag även fått en riktigt skärande huvudvärk och yrsel som gör mig desorienterad även när jag sitter stilla. På morgonen sov jag länge för att ta hand om kroppen, och det var nog tur eftersom febern jag kände av i förmiddags tycks ha försvunnit nu. Hoppas febern håller sig borta nu.

Dagen har dock varit bra och vi har haft fina vänner på besök.

Har tänkt mycket på resultaten av behandlingen. Jag har faktiskt vågat hoppas lite på att vi ska lyckas bli med barn.. Även om realisten inom mig tror på statistik- alltså att det troligen kommer att krävas tre behandlingar innan något händer- så kan jag inte låta bli att sitta och le för mig själv när jag tänker på hur glada vi kommer att bli av det där plusset. Jag kan inte låta bli att hoppas och tro. Sakta men säkert har jag låtit tankarna vandra iväg. Självbevarelsedriften som tidigare trängt bort tankarna på att lyckas, som sagt STOP inom mig varje gång jag kollat på barnvagnar och planerat mammaledighet har sakta men säkert flyttat gränsen längre fram och låtit hoppfyllda tankar flöda. (Jag kanske låter jätteflummig nu, men det är så svårt att förklara i ord.)

Så... Ja, jag är hoppfull. Just nu! Men samtidigt är jag också orolig. Kommer äggstockarna att producera tillräckligt mycket ägg? Händer det något där inne nu?Kommer äggen bli befruktade? Kommer vi ens komma fram till äp? Fram till återföring? Kommer vi ha turen att kunna frysa embryon? Första provrörsbefruktningen är så fylld av frågor, man vet inget sedan tidigare om vilka förutsättningar man har att jobba med, och allt är så nytt.. Alla förstagångs-ivf:are/icsi:are har säkert samma frågor, och det finns inga svar skrivna i förtid. Det är bara att vänta och se. Ha tålamod och försöka hålla rädslan i schack.
Jag gillar att ha kontroll och kunskap över "allt" som händer i livet. Jag vill kunna planera, förbereda mig, ställa in psyket på vad som kommer att hända. Med IVF är det verkligen omöjligt, och det är en riktig prövning....

Hjälp barnlängtan!

Jag vet att jag har ganska många läsare, så nu ber jag er alla om hjälp. Jag ber er alla att hjälpa föreningen barnlängtan som verkar för att barnlösa ska hjälpas i större utsträckning av kommunerna.

Genom att skriva ner hur ni lider av barnlösheten på att fysiskt och psykiskt plan i det vardagliga livet så kan ni hjälpa organisationen att driva på frågan till motsträviga socialstyrelsen.

Snälla ta dig tid till detta. Hjälp oss barnlösa i kampen om fler betalda försök till barn. Ni kommer själva att tjäna på det i längden..

http://foreningenbarnlangtan.blogspot.se/2012/09/vi-behover-er-hjalp.html?m=1

Sprutdag 3

Blä för illamåendet.. Ungefär en timme höll jag ut efter att jag tagit sprutan, sen fick jag kasta mig över toalettstolen . Usch och fy, jag hann ju knappt ens dit. Så nu är jag inte på topp.

Har hela dagen känt mig lättirriterad, virrig och disträ.. Vet inte om det är medicinen i sig eller hela situationen. Att vara inne i IVF-svängen hör ju inte till vanligheterna och då är det inte så konstigt om det påverkar mig på flera sätt. Det mest troliga är väl att det är en kombination. Hoppas att jag lyckas sansa mig lite mer snart när jag fått in rutinen. (om det någonsin blir rutin med ivf?!?!? Tveksamt!!) Inne på Ica gick jag runt som en zombie och hade helt glömt bort vad jag skulle handla. Gick förbi hylla efter hylla och undrade nästan vad jag gjorde där.. Jag känner mig liksom lite halvt borta i huvudet- bättre kan jag nog inte beskriva det.

Mensvärken är också väldigt jobbig. Om jag hade slutat blöda skulle jag vara glad för känningarna eftersom det troligen skulle innebära att sprutorna har inverkan på äggstockarna, men som det är nu så känns det mer som en irriterande mensvärk som inte går över. Nåväl, jag ska inte klaga över det. Det kunde varit värre.

Hur som helst är i alla fall den förbaskade uppgiften till sommarkursen äntligen färdig och inskickad, puh... Bättre sent än aldrig. Nu gäller det att ladda batterierna till tisdag då c-kursen drar igång. Får jag erkänna att jag enbart har ångest över att höstterminen drar igång? Drömmen vore att jag kunde ta en paus och göra absolut INGENTING nu när vi går igenom IVF, men det är varken realistiskt eller speciellt bra för ekonomin. Sen är det kanske inte det bästa att spendera dagarna ensam hemma med enbart tankarna som sällskap. Nä, sysselsättning är nog ganska bra för att tiden ska gå. Måste bara försöka hålla stressnivån nere..

Sprutdag 2

Klantigt värre. Idag har jag gått och väntat hela dagen på att klockan ska bli 21.00 så att jag kunde ta sprutan. Jag ville vara förberedd så jag fyllde upp den en kvart innan det var dags. Men virrigt nog råkade jag använda samma kanyl som igår. Trodde att förpackningen på den nya sprutan bara hade gått sönder, men det var ju för tusan samma :( var blev arg på mig själv eftersom sånt kan ge infektioner, men när jag ringde sjukvårdsupplysningen så trodde hon att det inte var någon fara alls. Så nu har jag lugnat ner mig igen...

Det bultar, svider och hugger på magen vid stickstället, och vid äggstockarna. Precis som igår. Ett tag trodde jag att jag dessutom inbillade mig den dåliga smaken i munnen, men precis som igår kom den som ett brev på posten ett par minuter efter sprutan.

Snart kommer sambon hem efter firmafesten. Hoppas på en film i soffan men han är nog alldeles för trött för det tyvärr.

Ordinationsblad

Idag damp ordinationsbladet ner i brevlådan. Så här ser doseringen ut fram till onsdag. Sen på onsdag kl 8.30 är det dags för det första VUL:et för att se hur det går med äggtillväxten.


Spännande värre. Jag är osäker på när de beräknar äggplock/insättning, om det blir redan nästa vecka eller veckan därefter?! Hur lång tid brukar det ta innan det är dags för äggplock?? Era erfarenheter?

hoppas bara att det inte krockar med de obligatoriska seminarierna i skolan. Det är jag väldigt nervös för eftersom det kan innebära att jag inte blir godkänd i kursen jag ska läsa. Där är närvaro a och o. Skolans första föreläsningar/ obligatoriska moment börjar på tisdag och onsdag. Jag har dock fortfarande inte lämnar in min uppgift till sommarkursen än, jag kommer liksom inte till skott att skriva färdigt den. Är så ofokuserad. Men idag, eller i helgen så måste jag ju göra klart den. Suck, jag måste bara hitta motivationen.

Hörni, jag vill skänka ett särskilt stort tack till alla er som följer min resa mot ett barn, och framförallt en stort tack till er som ger stöttande kommentarer! Det värmer i mitt hjärta<3 tack för det! Fortsätt så ;)

Första sprutan, obehaglig upplevelse

Klockan är 1 på natten och jag sitter i en bil på väg hem från världens bästa konsert med Coldplay. Dagen har varit otroligt händelserik eftersom jag även hade min första sprutdag idag.

Med darriga fingrar och världens press på mig fick jag fibbla med kanylen och menopurdosen inne på en bajamaja med världens kö utanför dörren. (tackar gudarna för handsprit)
Luftbubblorna ville helt enkelt inte försvinna ur kanylen, så tillslut gav jag upp och lät en miniluftbubbla slinka med in i magen, för sjuksköterskan sa ju trots allt att det var okej. Att sticka mig var relativt problemfritt, men att få rätt dos var svårare. Kändes så läskigt för min dos är 112,5 och det finns inte utmärkt på kanylen. Jag gick på minnet (sedan jag testat att fylla kanylen hos barnmorskan) och drog ner vätskan till strecket mellan 75 och 150. Det måste ju varit rätt. Men osäker blir man ju.

Var hela dagen rädd för att "väktarna" skulle hitta medicinen och kanylen och inte släppa in mig i tron om att jag bär på knark. Det hände tack och lov inte. Jag var dock ännu oroligare för att den lilla glasflaskan med menopur skulle läcka, skakas, gå sönder eller på annat sätt bli obrukbar. Tror det gick bra, men jag ska kolla imorgon så att den inte ser grumlig ut, för då ska man inte använda den. Stackars sambon fick försöka stå relativt stilla på konserten eftersom han hade neccesären med menopur i sin väska.

Nåväl, första sprutdagen är över. Jag mådde dock dåligt på en gång när jag tagit sprutan. Illamående, pumpande huvudvärk och riktigt ont periodvis i området där jag tagit sprutan och lite kring äggstockarna. Framförallt när jag rörde på mig. Det liksom bubblar och hugger. Svårt att förklara. Dålig medicinsk smak i munnen kom dessutom på bara en minut efter att jag tagit sprutan. Under konsertens väntan (när det var förband) var jag redo att gå därifrån för jag mådde inte alls bra. Men det var värt att hålla ut eftersom konserten var helt oslagbar!!

Så nu är dagen nästan över. Jag är spänd på hur resterande sprutdagar kommer att fungera ;) förhoppningsvis mindre press och lugnare miljö när jag tar sprutorna i alla fall. Förhoppningsvis kan biverkningarna hålla sig i schack. Kommer att hålla er uppdaterade!

Nu är jag en ivf:are :)

Nu sätter vi igång!!!

Jag är helt skakis! Sköterskan ringde mig just och berättade att kromosomprovet var helt normalt!! Yes yes yes, vilken tur vi har, vilket flyt! Det känns helt otroligt att vi är igång redan imorgon:)

Eftersom vi ska på konsert imorgon kväll i Sthlm så kommer jag att ta menopur lite tidigare än kl 21 (vilket är ordinarie tid) men läkaren sa att det var okej om det bara händer en gång. Känns dock lite läskigt att blanda medicinen och ta sprutan när jag är bland en massa folk. Men men, vad gör man inte.

Nu ska jag rusa till Apoteket och hämta menopur, för det fanns inte med i högen mediciner från igår.

Det här kom ju som en chock! Känns helt overkligt!
Wow..