Klockan är 1 på natten och jag sitter i en bil på väg hem från världens bästa konsert med Coldplay. Dagen har varit otroligt händelserik eftersom jag även hade min första sprutdag idag.
Med darriga fingrar och världens press på mig fick jag fibbla med kanylen och menopurdosen inne på en bajamaja med världens kö utanför dörren. (tackar gudarna för handsprit)
Luftbubblorna ville helt enkelt inte försvinna ur kanylen, så tillslut gav jag upp och lät en miniluftbubbla slinka med in i magen, för sjuksköterskan sa ju trots allt att det var okej. Att sticka mig var relativt problemfritt, men att få rätt dos var svårare. Kändes så läskigt för min dos är 112,5 och det finns inte utmärkt på kanylen. Jag gick på minnet (sedan jag testat att fylla kanylen hos barnmorskan) och drog ner vätskan till strecket mellan 75 och 150. Det måste ju varit rätt. Men osäker blir man ju.
Var hela dagen rädd för att "väktarna" skulle hitta medicinen och kanylen och inte släppa in mig i tron om att jag bär på knark. Det hände tack och lov inte. Jag var dock ännu oroligare för att den lilla glasflaskan med menopur skulle läcka, skakas, gå sönder eller på annat sätt bli obrukbar. Tror det gick bra, men jag ska kolla imorgon så att den inte ser grumlig ut, för då ska man inte använda den. Stackars sambon fick försöka stå relativt stilla på konserten eftersom han hade neccesären med menopur i sin väska.
Nåväl, första sprutdagen är över. Jag mådde dock dåligt på en gång när jag tagit sprutan. Illamående, pumpande huvudvärk och riktigt ont periodvis i området där jag tagit sprutan och lite kring äggstockarna. Framförallt när jag rörde på mig. Det liksom bubblar och hugger. Svårt att förklara. Dålig medicinsk smak i munnen kom dessutom på bara en minut efter att jag tagit sprutan. Under konsertens väntan (när det var förband) var jag redo att gå därifrån för jag mådde inte alls bra. Men det var värt att hålla ut eftersom konserten var helt oslagbar!!
Så nu är dagen nästan över. Jag är spänd på hur resterande sprutdagar kommer att fungera ;) förhoppningsvis mindre press och lugnare miljö när jag tar sprutorna i alla fall. Förhoppningsvis kan biverkningarna hålla sig i schack. Kommer att hålla er uppdaterade!
Nu är jag en ivf:are :)
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
åå vad spännande, du är ett steg före oss. Vi väntar på remissen för ivf./ S
SvaraRaderaTack för ditt svar S! Va spännande att höra att du också ska gå igenom ivf. Jag håller mina tummar och tår för att remissen ska dimpa ner i brevlådan snart :) lycka till!!
RaderaHej,
SvaraRaderaJag håller tummarna för att det kommer att gå bra för er. Intressant att få följa er på er väntan på IVF. Vi har själva försökt att få barn sedan januari 2010 och gått hos både Linne kliniken i Uppsala och i Gamla stan för att nu äntligen (sedan maj) stå i kö för IVF. Jag skall fortsätta att följa er blogg och vem vet snart kanske vi också kan få börja med behandling och IVF. Vi fick första brevet nu i veckan om att boka in första besöket på Karolinska :) Spännande! Stort Lycka till!!
Hej och stort tack för ditt svar!! Så jobbigt att behöva gå till två kliniker för att äntligen komma fram till remiss till ivf. Är gamla stan en privat klinik? Tänkte om det var därför ni varit både i Uppsala och Sthlm, (alltså eftersom det går snabbare att gå privat). Va spännande med första besöket! Kanske har ni lika stor tur som oss och är igång redan tre veckor efter det mötet?! ;) man vet ju aldrig! Jag håller tummarna för att ni snart kommer igång. Ser fram emot att ha dig som följare av bloggen. HÅll mig gärna uppdaterad om er resa :) lycka till
RaderaStrongt att ta första sprutan på en bajamaja! =) Men vad gör man inte.
SvaraRaderaStort lycka till!
/Linda