Klantigt värre. Idag har jag gått och väntat hela dagen på att klockan ska bli 21.00 så att jag kunde ta sprutan. Jag ville vara förberedd så jag fyllde upp den en kvart innan det var dags. Men virrigt nog råkade jag använda samma kanyl som igår. Trodde att förpackningen på den nya sprutan bara hade gått sönder, men det var ju för tusan samma :( var blev arg på mig själv eftersom sånt kan ge infektioner, men när jag ringde sjukvårdsupplysningen så trodde hon att det inte var någon fara alls. Så nu har jag lugnat ner mig igen...
Det bultar, svider och hugger på magen vid stickstället, och vid äggstockarna. Precis som igår. Ett tag trodde jag att jag dessutom inbillade mig den dåliga smaken i munnen, men precis som igår kom den som ett brev på posten ett par minuter efter sprutan.
Snart kommer sambon hem efter firmafesten. Hoppas på en film i soffan men han är nog alldeles för trött för det tyvärr.
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
OJ här händer det grejer! Underbart! Håller tummarna för att du ska må bra och för att det ska gå bra!
SvaraRaderaSkrattade högt när jag läste om din rädsla för väktarna igår...
Hihi :) ja man vet ju aldrig om dom skulle ta mig för en sprutnarkoman eller inte liksom ;)
SvaraRaderaTack för din tumhållning! Det värmer. Just nu känns det okej, men jag mår riktigt illa. Får se hur det utvecklas allt eftersom tiden går. Är så skönt att vara igång nu!!! Känns helt fantastiskt!