Nej, just nu känner jag att jag inte orkar mer- inte fler besked som förlänger vår väntan, som äventyrar vår chans till barn, som stör vår tillvaro och vänder uppochner på vårt hopp. Mitt psyke är så uttröttat, så skört, så osäkert nu...
Min sambo fick ett brev från sjukhuset där det stod att hans hormonprover såg bra ut, så nu måste en kromosomanalys göras- först när den analysen är färdig kan ivf planeras :( suck pust och stön....
Kromosomprov tar (utefter allt jag läst mig till) mellan 6-12 veckor att få svar på... Nä nu känns det inte bra i magen. :( hur snabbt fick ni veta? Ni som gjort provet?? Har han avvikelsen så blir våra beslut om framtiden tuffare. Det här är för mycket vändningar, för mycket nya inputs som förstör den där positiva känslan av att det närmar sig behandlingsstart.
Idag är jag instabil och gråtmild- sjuk och uschlig till råga på allt. Lyssnar på härlig 60-tals musik och försöker hitta tillbaka till den där bra magkänslan jag hade innan jag fick brevet uppläst för mig idag vid lunchtid.
Allt går! Eller?! Jo, vi ska ta oss igenom denna prövning! Vi ska minsann få ett barn till sist. Vi kan klara det här!
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar