Igår pratade jag med kuratorn på fertilitetsenheten. Ett av samtalsämnena var min hälsa och sättet jag lever mitt liv. Jag uttryckte min frustration över de odiagnostiserade mag-problemen, och hon tyckte inte alls det är konstigt att jag i perioder har både migrän, ont i magen, illamående, yrsel, inflammationer i kroppen och trötthet eftersom jag går med ständig oro inom mig och för att jag har höga krav på mig själv. Dessa tankebanor och beteenden måste förändras för att jag ska må bättre. Jag vägrar att acceptera att alla mina problem med hälsan beror på mitt sätt att leva, men jag är medveten om att det måste vara en bidragande orsak...
Saken är den att man måste rannsaka sig själv och identifiera sina problematiska tankebanor innan man kan förändra dem.
Jag vet att skolan stressar mig mycket, men där har jag redan sänkt kraven på mig själv till att göra minimum och tycker att huvudsaken är att bli godkänd. Dock kanske jag ljuger lite för mig själv där, för när jag kämpat extra hårt i något ämne och bara blir godkänd så blir jag rätt besviken. Men i övrigt vet jag inte hur jag ska ändra på något för att slippa skolstressen faktiskt, vilket är fruktansvärt frustrerande. Jag känner mig ju aldrig ledig när jag pluggar eftersom det alltid finns något annat jag borde göra istället för att vara ledig, så det kommer att vara ett helt nytt liv när jag börjar jobba igen! Kanske blir det lättare då?!
Vad jag mer ställer krav på mig själv om måste jag fundera på. Identifiera, rannsaka och försöka förändra. En lång och svår process eftersom jag levt på ett visst sätt i hela mitt liv. Men någon typ av förändring skulle jag nog må bra av.
Idag vaknade jag med vansinnigt ont i magen, jag mår illa och känner mig febrig och har bultande huvudvärk. Den onda magen började igår kväll och har alltså hållit i sig hela natten med. Min deadline för uppsatserna till sommarkursen är på söndag och jag har inte ens kommit halvvägs, har kört fast och tiden rinner ifrån mig.. Känner mig så pressad. Tror inte jag kommer hinna :( suck... Idag klarar jag inte att plugga i alla fall :(
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar