Informationsmötet om IVF/ICSI

Jo, igår var vi faktiskt på vårt första möte inför höstens IVF. Jag hade egentligen fått tiden bokad den 28/8, men när jag ringde in i hopp om tidigare tid så hade de precis fått in ett återbud för torsdagsmorgonen. Helt fantastiskt! -Den tar jag, sa jag med entusiasm och lycklig röst. Jag tackade sköterskan, la på luren och hoppade runt och fnittrade i lägenheten. Ja, detta var alltså i tisdags, och i onsdags så fick vi brevet som istället gjorde att tårarna forsade. Plötsligt kändes allt så osäkert igen eftersom läkarens formulering var: "Om kromosomprovet visar sig vara negativt så planerar vi in IVF". Jamen, jaha? Bara då?  Inte annars?? Hur länge ska vi vänta för det?? Jag var så arg på den socialt inkompetenta läkaren, på att jag inte ens fick vara genuint lycklig och hoppfull ens i två dagar, och arg av rädsla inför framtiden.

MÖTET:
Så kom torsdagen, igår alltså, och det var dags för vårt möte. Vi var ute i god tid eftersom sambon skulle ta blodprov till kromosomanalysen innan vårt besök. Läkaren var lite sen, och jag blev allt mer nervös. Nästa som om jag skulle gå på audition- fast nu handlade det om mitt liv, min framtid och min möjlighet att bli mamma.  En kvart efter utsatt tid kom en dam med kort rött hår och glasögon, iklädd blå sjukhuskläder, för att hämta oss. Vi satte oss i ett litet kontorsrum på varsin stol och den kvinnliga läkaren satte sig framför oss där hon kunde titta på datorn. Hon vann vårt förtroende redan när hon med ett busigt leende på läpparna sa: -Ja, ni är här för att göra IVF alltså?!

I jämförelse med ST-läkaren vi hade haft på vårt första möte på kliniken så var kvinnorna som natt och dag. Vår första läkare hade varit kall, oengagerad, orutinerad och hade inte ens brytt sig om att läsa vår journal innan mötet. Hon gav ett fruktansvärt dåligt bemötande, och det var skönt att i efterhand få veta att vi inte skulle ha henne i fortsättningen eftersom hon bara varit där i fyra veckor i utbildningssyfte. DOCK borde en sådan läkare inte ens få ta första besöken för de par som kommer in till kliniken, för det krävs en stark empati för att hantera barnlösa par som kämpat länge..
Hur som helst så var vår nya läkare helt tvärtom. Hon har jobbat där i många många år och har både kunskapen, empatin och den sociala förmågan som krävs för att vara läkare på fertilitetsenheten. Hon satt och log hela tiden och var sådär sprallig när hon pratade. Jag kunde inte låta bli att le när hon plirade på mig. Som sagt hade hon vunnit vårt förtroende redan vid första meningen.

På mötet gick hon igenom statistik, information och risker. Hon pratade både allmänt om IVF och om hur vi skulle göra i vårt specifika fall. Hon lät oss ställa de frågor vi hade kladdat ner på ett papper, men de flesta frågorna hade besvarats redan under samtalet. Vi frågade vad som kunde gå fel, och om de kunde hitta fler fel på oss under resans gång, och på så sätt har vi åtminstone fått med oss den informationen på vägen och slipper bli helt chockade om något av det händer för oss. Listan är såklart lång på vad som kan gå fel, men i nuläget vill vi fokusera på allt som är bra, och hoppet att vi ska lyckas genom ICSI. Läkaren gjorde även ultraljud på mig och avgjorde dosen på medicinen utefter alla omogna äggblåsor. (Alltså PCO:n). Hon hittade dock en blåsa som var ca 18x13mm stor (!). WHAT?! På dag 79 i menscykeln.. Hypotetiskt sett skulle det alltså kunna leda till att jag har ägglossning efter helgen ungefär. Helt naturligt. Det kändes roligt att se.

Efter mötet fick vi träffa en barnmorska som förklarade hela IVF processen i ord och genom bilder. Hon lärde mig att blanda menopur-sprutorna och hur jag skulle sticka mig själv i magen med sprutorna. Det gick bra och kändes knappt. Nålen är så tunn. Barnmorskan var också trevlig och både jag och sambon gick ut därifrån med ett leende på läpparna. Vi fattade varandras händer på väg till hissen och sa till varandra: -Det känns jättebra. Förvånande bra. Vilken skillnad. Såhär bra trodde vi inte att det skulle kännas.

SÅHÄR  KOMMER DET ATT SE UT FÖR OSS:

1. Kromosomprovet ska ta ca en månad att analysera. När provsvaret kommer så börjar vi vår IVF!!! Om provsvaret är negativt vet vi exakt vad vi ska göra. Är det däremot positivt så måst vi tänka om och i så fall kommer vi få ta ställning till om vi vill ha donerade spermier eller remitteras till Uppsala där man kan genomföra genetisk diagnostik på embryona innan de återförs. PGD kallas det. Ett sådant besked skulle  förlänga vår väntan ytterligare och skulle försvåra vår process. MEN, läkaren sa att det är ytterst ovanligt att de hittar ett kromosomfel, så hon tyckte inte att vi skulle oroa oss. 
2. Kromosomprovet kommer tillbaka. (Mitten av september??) Om det är negativt så ska jag framkalla min mens med primlut-nor. (Tack för att jag fick byta bort provera)
3. Mensen kommer. Blödningsdag två ska jag börja spruta med menopur (dos 112.5) kl 21 i ett antal dagar framåt. Jag fick en relativt svag dos och ska kollas noga med ultraljud för att undvika överstimulering.            (TACK för att jag fick korta metoden. Det är jag så glad för!! Hon sa att jag har så många ägg att det är lätt att bli överstimulerad annars.)
4. Dag 5 ska jag ha två sprutor, för då ska orgalutran se till att jag inte har min vanliga menscykel. 
5. Dag 5-7 (där det finns en tid) ska jag på första ultraljudet för att kolla äggutvecklingen. Eventuellt höja eller sänka dosen och spruta vidare eller sluta. I värsta fall avbryta behandlingen.
6. När jag sprutat tillräckligt många dagar för att äggen ska ha växt till sig så ska jag ta ägglossningssprutan Otrivelle kl 21. Jag ska helst ha 8-9 ägg, men man fortsätter behandling om det finns fler än 3 stycken.
7. Ett och ett halvt dygn senare är det förhoppningsvis dags för äggplock. Den dagen lämnar även sambon spermaprov och på labb försöker de befrukta äggen via ICSI. Mer info om det i senare skede. Tar halva-hela dagen beroende på väntetid.
8. Har vi sedan tur så blir det återföring 2 dagar senare. Ett ägg om det är god kvalitet, och eventuellt två ägg om båda är av dålig kvalitet. Om embryon av god kvalitet blir över så fryser man dem. Alla försök att sätta in frysta embryon ingår sedan i samma landstingsförsök. (Det är positivt)
9. Om försöket misslyckas så måste en naturlig mens komma innan man kan sätta igång med försök nummer två, alternativt ett FET (frysta embryon).  Fast i mitt fall framkallar man ju mensen med primolut-nor.

ALLTSÅ:
IVF (eller ICSI)  kommer förhoppningsvis att starka i Oktober!! Egentligen kommer det ju kännas som man startar i september eftersom jag redan då börjar äta tabletter för att framkalla mensen, men själva sprutstarten blir under oktober. Läkaren sa att vi kunde uppskatta tiden till äggplock till ca två månader framåt i tiden. Två månader känns faktiskt väldigt snart när man ser det så. Hade jag fått köra långa metoden hade det blivit ca en månad längre fram.

Jag är så glad att jag fick den där återbudstiden. Så glad att vi börjar se slutet på passiviteten, slutet på väntan på behandlingsstart. Så glad för att vi fick en bra läkare. Nu känns allt mycket tryggare. Nu finns det ju i alla fall lite hopp om att det skulle kunna bli en graviditet innan året är slut.

Egentligen skulle man kunna se den här månaden av väntan som sommaren. Alltså, vi kan inte göra något för att påverka situationen, så därför bör vi släppa det ett tag och fokusera på att leva här och nu. Det är lättare när man kan åka bort och fly vardagen ett tag, men om vi planerar in mycket roliga saker så kanske det känns lite lättare i alla fall. Tiden går säkert snabbare än vad man tror. Jag är nöjd och glad efter vårt möte. Det känns skönt att återfå förtroendet för klinikens läkare :)

Fråga gärna om ni undrar något!!!!!