Nålarna är lite trubbiga så det är lite knepigt att få dem att tränga igenom huden, och luftbubblorna är omöjliga att undvika.. Men utöver det så tycker jag inte att själva sprutandet är jobbigt på något sätt. Jag vande mig snabbt! Att det svider när man sprutar in medicinen och att magen fylls av små blåmärken störs jag inte så mycket av. Det kan man leva med.
Från och med spruta nr 4 har jag känt mig riktigt sjuk.. Huvudvärken, illamåendet och värken i kroppen har inte varit att leka med, och jag har känt mig disträ och "borta i huvudet". Har på en höjd orkat att ta mig från soffan till toaletten eller köket. Har faktiskt varit rätt orolig ett tag.
MEN, idag har jag mått bättre. Har dovare huvudvärk. Hade första dagen på nya kursen i skolan så det var tur att jag orkade med att gå. Som vanligt får jag panik över det pressade schemat och sitter och funderar på hur kurskamraterna och lärarna skulle reagera om de visste att man försöker balansera ivf och hormoninjektioner med denna otroligt krävande kurs. Hm.. Jag SKA klara det. Right?! Vad är väl 8 böcker a' 300-400 sidor, 7 pm och en hel drös med obligatoriska seminarium på TIO veckor, om jag får ett graviditetsbesked under tiden?!? (ironisk... Det känns asjobbigt och jag är inte heller ett dugg säker på att jag kommer bli gravid.. Snarare tvärtom..)
Hur ska det gå när jag mår så jävulskt dåligt av hormonerna?! Jag har ingen plan B!
Imorgon ska jag på VUL och titta till mina ägg! Det känns nervöst, oroligt, hoppfullt och spännande. Nu ska vi äntligen se hur medicinen fungerat! :) Snälla låt det vara lagom mycket ägg som är stora nog att vi snart kan ha äggplocket.
Hoppas det gick bra med äggen?!
SvaraRadera