Nä, inte skulle jag väl vänta mig att det skulle vara slut på tråkigheter efter beskedet om att det inte blev någon befruktning av de två små äggen. Det tar visst aldrig slut.
Jag tog mig i kragen och ringde fertilitetsenheten idag och fick snabbt träffa läkaren A (hon som även gjorde äggplocket i torsdags) för en kontroll. Hon gjorde ultraljud både invändigt och utvändigt och lyssnade på mina lungor. Det är visst inte konstigt att jag har ont både i magen och de nedre regionerna eftersom ultraljudet klart och tydligt visade att jag är överstimulerad och har vätska i buken. Äggstockarna var ca dubbelt så stora som de normalt är i min ålder (6 cm på längden/höjden och det är ca 3cm är normalt.). Helt sjukt att se. Men vätskan som läckt ut i buken var inte så riklig att den skulle behöva sugas ut trodde A. Hon sa att det var måttlig överstimulering och att jag borde bli bättre under veckan, men blir jag inte bättre så ska jag höra av mig till dem i början av nästa vecka. Hon ordinerade mig vila, (fast med lite rörelse då och då för att blodcirkulationen ska fungera-vi vill ju undvika blodpropp), mycket vatten och citodon mot smärtan.
Jag tänker direkt på dig Sara som kommenterade igår. Jag tror att det kan vara bra om du också får komma in på ultraljud, det kan ju trots allt vara så att du också är överstimulerad. Det låter onekligen så, och jag tror det är viktigt för dig få komma in och kolla. Uppdatera mig gärna om hur det går för dig!
Vill återigen tacka er alla som kommenterar! Det gör mig alldeles varm. De senaste har jag inte svarat på än, men jag lovar att svara er snart :)
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Hej! vad tråkigt att du bara får tråkiga nyheter hela tiden :(. Vet inte vad jag ska skriva som kan trösta, mer en att de är så jävla orättvist! Och jag förstår verkligen om allt känns skit just nu! Jag tänkte fråga dig en sak, hoppas det är ok. Vi har nu fått veta att våran remiss har blivit skickad i väg dit vi väntar på att få göra äggplocket. Hur lång tid tog de för er innan ni kunde sätta igång med sprutor & nässpray, när hörde kliniken av sig?? mvh/ S
SvaraRaderaHej kära S! Tack för din kommentar, självklart får du fråga hur mycket du vill :)
RaderaVår resa såg ut såhär ungefär:
Februari: skickar in papper om utredning och sätts i kö inför utredning.
Början av Juni: Har vårt första möte och får redan då veta att ivf/icsi är nödvändigt för oss. Läkaren sätter dock inte upp oss på kö till icsi utan vill ha ett till spermaprov först. Slutet på juni: Läkaren skickar remiss till icsi, inom samma klinik vi gått på.
Sommarstängt.
Augusti: jag ringer till kliniken och får ett info-besök om ivf inbokat i slutet av augusti. Lyckas sedan ändra det till början av augusti tack vare avbokning. På mötet beslutas att vi BARA ska vänta på att sambon får ta ett kromosomprov, sen ska behandling starta i kommande menscykel.
Tre veckor senare: Vi hade mer flyt än någonsin tidigare. Min mens kom "spontant" på cd 99, och då hade kromosomprovet redan analyserats klart. Redan då kunde jag alltså börja spruta!!! (jag kör korta metoden och nedreglerar alltså inte med spray utan sprutar bara)
Så: efter att remissen skickades fick vi vänta över sommaren, men i slutet av augusti/början av sept var vi redan igång med behandling!!! Jag tror att regeln är att du Max ska behöva vänta 3 månader från ditt info-samtal till att behandling påbörjas. Men det kan gå mycket snabbare, som det gjorde för oss :)
Hur mår du annars? Har du fått veta om du ska spraya eller bara spruta?
Kram
Det kunde räcka med tråkiga besked för både dig och mig nu! Bra att du åkte in, men finns det ingen annan åtgärd än bara vila? Jag försökte ringa och få besked igår, men sköterskan hade inte hunnit prata med min ansvariga doktor (som är åter på torsdag). I natt har jag varit uppe flera gånger på grund av smärtan, jag tror jag får ringa och vara lite besvärlig igen... Styrka och kramar till dig, Sara
SvaraRaderaSara, hur mår du nu? Jag har varit så seg på att svara, men jag har tänkt mycket på hur det går för dig och om du fått tag på sköterskorna? Vet du om något är fel nu?
RaderaStora kramar