Tala ut

Igår träffade jag en vän.. En vän som är den största energitjuven i mitt liv som jag oftare gråter över än uppskattar. Jag har länge funderat över om vår vänskap verkligen är värd att behålla, och alla omkring mig som känner till denne vän säger att jag borde klippa kontakten för att må bättre. Men hur klipper man kontakten med en vän man haft sedan dagis?

Igår hade jag chansen, men jag fegade ur och sa att jag vill fortsätta vara hennes vän.. Att det ska vara så svårt (!) Vi talade ut och var ärliga mot varandra om vad vi tycker, och det var nog nyttigt, men jag tvivlar ändå på att allt kommer att vara förändrat framöver. Vi får väl se om kraven upphör och misstolkningarna försvinner. Gör de inte det så kommer jag inte längre ha något val, då kan vi inte längre vara vänner...

Som jag skrivit tidigare så jag jag inte mycket energi att ge bort till mina vänner längre. De som inte förstår och accepterar det kommer jag nog inte klara av att behålla i mitt liv längre, det måste jag vara medveten om- även om det är svårt. Det är så svårt att gå ifrån en roll där jag alltid funnits för mina vänner, ställt upp i vått och torrt, och kunnat träffa dem väldigt ofta- till att vara så psykiskt utmattad att jag inte orkar finnas där hela tiden. Men jag måste acceptera mig själv. Jag gör ju trots allt mitt bästa, och det borde vara bra nog...

Igår ringde jag även kliniken och fick ett läkarbesök inbokat den 9e oktober för att se hur det går med överstimuleringen. Dagen efter ska jag nämligen börja äta primolut-nor för att framkalla mensen, och eftersom jag inte vill göra det i onödan så ska vi först kolla att äggstockarna återgått till normalt stadium och är redo inför nästa behandling. Är jag fortfarande inte helt bra då så kanske vi får skjuta på ivf- behandlingen. (Hoppas inte det).