Sjukskrivning efter akut läkarbesök

Nu måste jag lägga prestationskraven på hyllan och acceptera att jag kommer att komma efter i skolan och därmed kanske inte bli godkänd i kursen denna termin.

Jag pluggar ekonomi (just nu på c-nivå) och tempot är otroligt snabbt och kraven är höga. Det är därför jag kämpat på trots att jag mått otroligt dåligt både fysiskt och psykiskt av överstimuleringen och den misslyckade ivf:en. Men nu ska jag lyssna på läkarna och VILA!!!

Jag tyckte mig må bättre i helgen. I alla fall något mildare smärta. Men igår blev det ytterligare en sån där smärtattack där jag bara grät och kved och kämpade för att kunna andas. Under natten fick jag feber och vaknade superhängig med mycket mer smärta, så sambon fick mig att ringa fertilitetsenheten. Han upprepade gång på gång: "De sa ju att du skulle ringa om du fick feber, och om du inte blev bättre". Barnmorskan tyckte att jag skulle komma in och undersökas eftersom jag inte blivit bättre, och eftersom jag hade feber så resonerade hon som så att det bästa var komma på en gång för säkerhets skull.

Jaha, så då spenderades ytterligare en dag på gynakuten. Men som barnmorskan sa: "hellre att du kollar en extra gång än att låta bli! Vi bryr oss ju om dig och vill att du mår bra." Ja, hellre går jag dit i onödan än att gå i ovisshet. Jag förstod att det inte skulle vara så illa att någon vätska behöver sugas ut, jag var mer fundersam över febern.. men däremot trodde jag att det kanske skulle ha skett en förbättring- alltså mindre vätska och minskade äggstockar. Tyvärr var äggstockarna fortfarande lika stora (alltså 7*6cm), blodvärdet var lite sämre och jag har gått upp ytterligare i vikt i form av vätska i buken. Typiskt! Inte ett dugg bättre alltså!

Hur som helst så var läkaren väldigt mån om att jag skulle må bättre, så hon sa gång på gång att jag verkligen måste VILA! Vila på riktigt! Inte bara lite.. Vila och dricka massor av vatten! Så, nu har jag bestämt mig! Sjukskrivning med maximal chans att vila, minst fram till tisdag, kanske längre om det behövs.

När jag kom hem mailade jag min lärare och fick det bästa tänkbara svaret.. Bättre än vad jag någonsin kunnat tänka mig. Kort sammanfattat sa han att skolan är av absolut underordnad betydelse nu och jag ska absolut inte känna mig stressad över att ta igen det jag missar för det löser vi sen på ett sätt som passar både mig och dem. Svaret var långt, förstående och engagerat. Han berömde mig också i hög grad för min insats både på seminarium och i skriftlig form, vilket känns helt fantastiskt!! Jag hade aldrig anat att han var så omtänksam eller att han faktiskt ville försöka lösa situationen för mig, trots frånvaro. Förut har de ju sagt att frånvaro innebär underkänt på kursen, eller att man får gå om den nästa termin.

Nu känns allt mycket tryggare och lugnare. Nu måste jag verkligen släppa stressen! Om det bara var lite lättare..

Skönt att TA beslutet! För nu FÅR jag ju vila på riktigt, inte bara vila fysiskt medan jag kör slut på mig själv psykiskt genom att plugga arslet av mig. :) äntligen ett beslut som prioriterar min hälsa först och främst!! Ett steg i rätt riktning.