Jag känner hur mörkret tätnar omkring mig igen. Jag känner igen tecknen allt för väl och jag vill verkligen inte trilla ner i min grop igen. Det är så svårt att ta sig upp. Kanske är det redan försent att hindra det nu.. Det bor en sorg i mitt hjärta som inte låter mig vara glad. Det bor en sorg inom mig som hindrar mig från att leva normalt. Det bor en så stor sorg inom mig att varje dag känns som en prövning.
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
torsdag 14 juni 2012
Då var det konstaterat..
.. Sambons andra spermaprov har analyserats och det gav oss ingen förbättring i vår situation, det är fortfarande ICSI som gäller. Men sämre var det ju i alla fall inte och det var väl tur det. Läkaren berättade för min sambo att vi inte kan göra mer nu, mer än att han ska gå och ta hormonprover på sjukhuset nu innan sommaren. Men eftersom kliniken är sommarstängd så kommer vi inte kallas på uppstartsmöte för ivf förrän i höst. Som väntat.. Hon sa att det inte ska bli senhösten utan antingen augusti eller september. Hoppas på augusti!!! Va skönt det vore om det innebar att vi fick köra igång då, men så är det tyvärr inte. Väntan är inte över ens då. Nu gäller det att överleva sommaren..
Jag känner hur mörkret tätnar omkring mig igen. Jag känner igen tecknen allt för väl och jag vill verkligen inte trilla ner i min grop igen. Det är så svårt att ta sig upp. Kanske är det redan försent att hindra det nu.. Det bor en sorg i mitt hjärta som inte låter mig vara glad. Det bor en sorg inom mig som hindrar mig från att leva normalt. Det bor en så stor sorg inom mig att varje dag känns som en prövning.
Jag känner hur mörkret tätnar omkring mig igen. Jag känner igen tecknen allt för väl och jag vill verkligen inte trilla ner i min grop igen. Det är så svårt att ta sig upp. Kanske är det redan försent att hindra det nu.. Det bor en sorg i mitt hjärta som inte låter mig vara glad. Det bor en sorg inom mig som hindrar mig från att leva normalt. Det bor en så stor sorg inom mig att varje dag känns som en prövning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar