Marken försvann under fötterna... Om inget ser annorlunda ut på sambons nästa spermaprov så är icsi vårt enda alternativ. Inte ens vanlig ivf kommer funka eftersom sperman är gravt avvikande. Gravt... Orden ekar fortfarande i mitt huvud.. För få och missbildade spermier. Mina ögon är fortfarande svullna av alla tårar, synen är dimmig eftersom att jag trots förkylningen och den ganska nygjorda operationen valde att dämpa panikkänslorna med en hel flaska vin..
Vårt första möte på Ferten slutade i en katastrof som jag bara målat upp som absolut värsta scenario. Aldrig kommer en naturlig graviditet vara möjlig, inte ens med medicinsk hjälp. Vårt enda valbara alternativ är provrörsbefruktning, och inget kommer hända förrän i höst.. Jag kan inte förstå, jag är allt för chockad.. Hur kunde detta hända? Varför händer det just oss? Vad har vi gjort för att förtjäna detta?
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar