Det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen är IVF. Det sista jag tänker på när jag sluter mina ögon för att sova är IVF. Dagarna passerar snabbt förbi medan jag själv försöker att läsa allt jag kan om det som väntar oss... Jag måste sluta tänka på det hela tiden. Jag går miste om livet som passerar NU, och den tiden kommer aldrig att komma tillbaka! Jag måste vara mer positivt inställd och se livets ljusare sidor, uppskatta tiden som barnlös och njuta av alla små semestrar vi ska ha i sommar. Kanske borde jag börja med yoga? Vad tycker ni? Vad har ni för erfarenheter av yoga?!
Idag ska vi hem till mina föräldrar på kalas för mamma och min bror :) Det spöregnar och åskar om vart annat så bättre väder kunde det ju varit. Ändå blir det skönt att komma ut på landet ett tag, men eftersom bara min moster och familjen vet om vår situation så måste vi låtsas må bra och vara glada. Min bror vet inte heller allt. Känns jobbigt att dölja, men samtidigt vill jag hellre låta dem veta allt när vi väl är inne i processen, när vi håller på med ICSI.. Än så länge är det en lång väg dit! Nu ska jag bara försöka njuta av dagen och slappna av. Förhoppningsvis får jag träffa brorsans nya tjej och hennes son :)
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Hej!
SvaraRaderaHade skrivit en lång kommentar, men när jag posta den försvann den helt.. provar igen :) Kul att hitta din blogg via andras bloggar, sjuk igenkänning! Vi har försökt två år, utreddes i november, ställdes i landstinges kö (8-12 månader) för att komma till IVF behandling och i slutet av maj hade turen på vår sida och fick komma till klinik. Fram tills det mötet kunde tiden inte ha gått långsammare. Två år av hopp, förtvivlan, väntan, sorg.... Vi har nu hunnit påbörja en behandlingsomgång (ICIS) och får veta resultatet om två veckor..... Det blev två ägg plockade, den som inte fördes tillbaka växte lite långsamt så vi vet inte om den gick att frysa ner. Hoppas du kan njuta något av sommaren, när ni väl påbörjar behandlingsschemat går tiden rasande fort!
Lycka till!
/K
Hej K! Åh va glad jag blev av din kommentar! Tack för att du tagit dig tid att skriva till mig. Du får gärna fortsätta att kika in här så vi kan hålla kontakten. Ja visst känner man igen sig i andra människors situationer, och på något sätt är det så skönt att hitta likasinnade för annars känns hela processen man går igenom så vansinnigt ensam. Det låter som att vår väntetid kommer att bli lik er, och visst är den tiden HEMSK!! Man kan ju inte fokusera på något vettigt utan går bara och drömmer om framtiden. Enda sedan längtan började så har livet känts som en enda bergochdalbana av känslor där man, precis som du säger, slits mellan hopp, förtvivlan, sorg och väntan.. Va glad jag blir att ni äntligen är igång med er behandling med ICSI. Vilka preparat fick du använda innan? Var det din mans spermier som är problemet eller finns det någon annan orsak att ni får göra ICSI. (Du böhöver inte svara om det är för privata frågor). Jag håller alla mina tummar och tår för att ni ska slippa göra om det en gång till, alltså att det snart kommer att bli ett plus för er!! Önskar dig verkligen all lycka :) Tack för att du kommenterade. Hoppas vi hörs mer igen!!
RaderaTack snälla du!
RaderaKänns underbart att kunna ge och ta stöd i den här väldigt specifika situationen! Dåliga dagar tänker jag på hur orättvist det är att behöva gå igenom det här, när andra kan bli gravida bara av att i princip titta på varandra.... Men bra dagar är jag så tacksam att vi lever i en tid där tekniken har gått så långt att vi kanske (hoppas hoppas) kan få vårt efterlängtade barn, och vara tacksam att det verkar som att vi kan med tekniken använda mina ägg och makens spermier.
Jag började cykeln med en spruta (som insulinpenna) med läkemedlet Puregon, på dag fem skulle jag även ta sprutan Cetrodide (istället för nässpay som vissa klinker kör med, men enligt vår läkare brukar ge rätt jobbiga klimakteriliknande biverkningar. Ägglossningssprutan tar man 1 gång 36 timmar före äggutag. Det är sista sprutan. Från ägguttagsdagen, totalt 21 dagar tar jag Crinone (progesteron)varje morgon (isället för vagnialsuppar 3ggr om dagen som andra kliniker kör på). Dagen efter sista dosen skall gravtest tas. Jag har varit väldigt trött i princip hela tiden men inte så mycket andra biverkningar än så länge. Fortsätter följa din blogg med spänning!
Kram K
Kul att du kikade på min blogg oxå. Jag har ju en "vanlig" blogg oxå men där jag inte skriver nåt om detta. Så att skriva av mig nu på en sån här blogg är perfetk, man får pepp av andra och man kan peppa andra. Alla strävar vi mot samma mål, och våra vägar är så lika men ändå så olika.
SvaraRaderaEfter mitt utomkvedshavandeskap i November va jag jätte deppig, grina hela tiden.. Allt kändes bara skit! Och jag har oxå känt de här att hela livet står stilla i all den här längtan!! Sist jag va till min psykolog tog jag upp det med henne, ja sa att jag blir galen av att skuffa undan mitt eget liv, jag vill planera och jag vill resa.. Hon gav mig då en "karta" på livet.. Den innehöll som 10 punkter.. Egenvård, Nära relationer, Fritidsaktiviteter, Arbete, Utveckling/utbildning, Vänner/socialt, Andlighet/harmoni, Familjerelationer, Föräldraskap,Samhällengagemang.. Man skulle på nåt vis poängsätta allt de där. Och de va för att se att livet handlar inte bara om IVF utan om så mycket mycket mer. (även fast det känns så)
Hon sa att man kan googla på Livskompassen, där får man fram hur man skulle göra upp den här "kartan" sa hon.
Vi får helt enkelt försöka njuta av våra liv samtidigt som allt rullar på. För mig så kändes allt mer avslappnande när jag fick veta att jag skulle få hjälp, all min stress försvann.. Jag satsade allt på att under tiden som jag väntade på att allt skulle dra igång, så gav jag mig själv 100% uppmärksamhet. Träna, gjorde saker som gjorde mig glad, lästa en självhjälps bok som hette Lyckofällan, åt bra.. Allt för att göra mig själv i så gott skick både fysiskt och psykiskt. Och det tror jag är viktigt.. För hur de än är och hur mycket vi än funderar, så hjälper de oss inte.. Vi får ta livet som de kommer.. gnälla lite nu och då och sen köra på igen=)
Jag hoppas att vi en dag får uppleva de vi så längtar efter!
Kram