När en av våra bästa vänner fick reda på vår bilolycka så sa han något väldigt fint till min man. Jag minns inte ordagrant, men ungefär såhär:
"Ja, om ni nu hade dött i bilolyckan, då hade bröllopet varit den största och finaste händelsen i era liv. Det största ni fick vara med om. Men eftersom ni inte dog betyder det att bröllopet inte var störst eftersom det kommer att komma ännu större händelser i våra liv i framtiden." (Syftning till barn alltså).
Mannen min fick ett inre lugn av sin väns ord och en slags säkerhet.
"Ja... Så blir det," säger han och ler.
Likaså jag håller fast vid orden som en slags trygghet.
Faktum är att jag redan under själva bilolyckan hann tänka att vi inte fick dö eftersom vi inte fått barn än... Jag måste få uppleva mina älskade barn innan jag dör, tänkte jag när jag snurrade runt där med bilden på den dyblöta 120-vägen.
Tänk att vi faktiskt fick den chansen.... Vår andra chans! Jag är så tacksam för att vi lever.
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Visar inlägg med etikett Bilolyckan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bilolyckan. Visa alla inlägg
fredag 16 augusti 2013
ord att hålla fast vid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)