Funderingar

Nu är jag sådär trött att det värker i hela min kropp.. i varje liten millimeter av mina muskler och lemmar. Jag har gjort något busigt och självförtroende-boostande idag. Jag kan inte säga vad det är för då förstår nog folk vem jag är, men det har i alla fall varit en lång men rolig dag med mycket trevligt folk och härlig, nervpirrande stämning. Därför är jag helt slut nu.

Trots att jag varit fullt upptagen hela dagen så har jag tänkt mycket på höstens ivf (ICSI). Jag funderar och funderar. Vänder ut och in på alla funderingar och låter dem mala i huvudet tills de känns alldeles uttjatade.

• Jag tänker på hur jag kommer att må. Kommer jag spy precis lika mycket som när jag äter pergo och provera? Kommer jag ha sådär hiskeligt ont i magen eller en ytterligare 3-veckorsperiod med konstant migrän?
• Hur ska jag kunna dölja att jag måste ta sprutor flera gånger om dagen när jag är i skolan? Hur ska jag kunna förvara dem när jag är där? Kylväska? (Kanske någon som har förslag?)
• Kommer jag att få den långa eller korta metoden? Jag vill ha den korta helst, men samtidigt läser jag att många rekommenderar den långa metoden för PCO:are. (Ni som har PCO, vilken metod fick ni?)
• Hur ska jag klara av skolan samtidigt som ICSI:n? C-uppsats och C-kurs... puh
• När kommer det att dra igång? Direkt efter mötet hoppas jag såklart. Men hur ska jag göra med mensen som inte dyker upp tro.. 

Ja... det där är bara ett litet urplock av frågor som surrar i mitt huvud. Kanske finns det några av er vänliga läsare som kan hjälpa mig med era erfarenheter? :) Det skulle uppskattas. Jag blir tokig på att inte veta, att vänta på mötet. Det är ju så nära, men det känns så långt bort. Ni känner säkert igen känslan..

--->CD (cykeldag) 74. Suck.. Har haft ont i äggstockar ibland på kvällar, nätter och morgnar, men annars ingenting som händer.
---->24 dagar kvar till uppstartsmötet.

Inte vad jag väntat mig, ingen endo

Nu är operationen över och resultatet var inte vad jag hade väntat mig... Jag har INTE endometrios!! Kirurgen hittade inget konstigt och spolningen av äggledarna visade fri passage.

Allt känns overkligt, konstigt och förvånande.. Jag tyckte att jag hade så många tecken på endo så jag hade liksom kommit till freds med tanken att jag hade sjukdomen. Jag hade lånat så många böcker jag kunde om sjukdomen och läst så mycket jag kom över för att liksom vara förberedd på min diagnos, men det blev aldrig någon diagnos.. Samtidigt som jag är otroligt tacksam över att inte behöva lida av den sjukdomen i resten av mitt liv så känner jag mig frustrerad över att hamna på ruta ett igen- smärtor helt utan känd orsak.. Det kanske låter konstigt för er som läser det här, men när man gått med kraftiga smärtor i magen, med återkommande illamående, kräkningar, extrem trötthet, migränattacker och även massor av problem som kan relateras till menstruationen i drygt sex års tid utan att veta varför man blir så sjuk så är livet väldigt frustrerande.. Mitt nästa steg kommer alltså bli att starta en ny utredning på vårdcentralen, igen.. Behöver jag ens tillägga att det känns rätt hopplöst? Gastroskopi och laparoskopi och ultraljud utvändigt och invändigt (VUL) är gjorda, vad finns då kvar?!

MEN, egentligen är ju detta också ett fantastiskt besked!! Jag har inte endometrios, och fri passage i mina äggledare. Alltså är det alltså PCO:n/PCOS och de glesa menstruationerna som sätter käppar i hjulet från min sida gällande fertilitet. Jag var så himla rädd att det skulle vara så mycket ihopväxningar att det inte skulle finnas andra alternativ än provrörsbefruktning, men nu är det ju stor chans att enbart hjälp av hormoner kommer att hjälpa oss på vägen till ett barn. Åh, nu slog det mig att jag slipper försättas i ett medicinskt klimakterium vilket jag hade bävat för när jag trodde att jag hade endo. Enbart det gör att jag känner mig mycket lugnare inför framtiden.

Jag är fortfarande i lite av ett chocktillstånd efter operationen, och jag kommer att berätta mer framöver, men just nu ska jag vila och känna mig allmänt eländig och ynklig för att det gör så ont i magen och axlarna efter att de fyllt magen full med gas.

PCOS- vad är det och vilka risker ger sjukdomen?

http://babyfabriken.blogspot.se/2011/04/pcos-fakta.html

Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) är en vanlig sjukdom som drabbar cirka 5–15 procent av alla kvinnor i fertil ålder. Sjukdomen kännetecknas av att ovarierna (Ovarie= äggstock) har ett typiskt utseende med många små folliklar i anslutning till ovarialkapseln samt av oregelbundna eller uteblivna ovulationer och menstruationer. Detta leder till att dessa kvinnor oftare behöver assi­sterad befruktning för att bli gravida. Kvinnor med PCOS har också ökad benägenhet att gå upp i vikt, och klinisk eller biokemisk hyper­and­rogenism förekommer oftare.

 Tidigare forskning om PCOS och graviditet har visat association med havandeskapsförgiftning, prematur förlossning och graviditetsdiabetes. Dessa resultat har baserats på små studier och har framför allt inkluderat kvinnor som genomgått assisterad befruktning. Detta har gjort det svårt att uttala sig om det varit infertilitetsbehandlingen (in vitro-fertilisering, IVF), kvinnornas övervikt eller PCOS som har varit orsaken till graviditetskomplikationerna.

Detta är den första studien av tillräcklig storlek för att kunna undersöka sambandet mellan PCOS och komplikationer under graviditet och förlossning. Från Medicinska födelseregistret och Patientregistret identifierades 3 787 barn vars mödrar fått diagnosen PCOS och ungefär 1,2 miljoner barn vars mödrar inte haft PCOS. Barnen föddes 1995–2007. Graviditetsförlopp, komplikationer och förlossningsutfall jämfördes mellan kvinnorna med respektive utan PCOS.
Vi fann att kvinnor med diagnosen PCOS oftare var överviktiga (60,6 mot 34,8 procent) och att de använde sig av IVF i större utsträckning för att bli gravida (13,7 mot 1,5 procent). Kvinnor med PCOS hade ökad risk att drabbas av havandeskapsförgiftning (oddskvot, OR, 1,45; 95 procents konfidensintervall, KI, 1,24–1,69), förtidig förlossning (OR 2,21; 95 procents KI 1,69–2,90) och graviditetsdiabetes (OR 2,32; 95 procents KI 1,88–2,88). Barnen till dessa mödrar hade ökad risk för mekoniumaspiration (OR 2,02; 95 procents KI 1,13–3,61), att födas stora för tiden (OR 1,39; 95 procents KI 1,19 –1,62) och låg Apgarpoäng (OR 1,41; 95 procents KI 1,09–1,83). Dessa utfall var oberoende av genomgången IVF eller högt BMI.
Kvinnor med PCOS utgör en riskgrupp under graviditet och förlossning, oberoende av in vitro-fertilisering eller högt BMI, och bör därför övervakas noggrant.

 (KÄLLA: Publicerat i Läkartidningen av Nathalie Roos doktorand, institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska institutet; ST-läkare, kvinnokliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm.  http://www.pco-s.com/ )