Bergochdalbana av känslor

Tankarna går verkligen upp och ner, hit och dit under dagarna. Jag tänker fortfarande mycket på höstens ICSI.. Jag är nervös, spänd, förväntansfull, orolig... Hur skulle det kännas om första försöket misslyckas? Om det andra och tredje försöket misslyckas? Hur skulle det kännas om det första försöket lyckas och jag blir gravid? Hur skulle vi kunna överleva om vi sedan förlorar barnet? Hur tänker ni som är i samma sits som jag, i väntans tider.. Tänker ni lika mycket på framtiden som jag?