Att försöka leva vidare

Livet går vidare.. Det måste det liksom till slut göra, även efter hemska upplevelser. Tiden rullar på snabbt. Det är redan drygt 5 veckor sedan den där hemska dagen då vi förlorade vårt älskade pyre. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades resa mig så snabbt efter ett sådant "nederlag", men reste mig gjorde jag- och nu börjar jag förstå hur otroligt stark jag är. I helgen var jag på Selma spa i Sunne, och där satt mina två väninnor och öste ur sig beundran över mig. De kallade mig för superkvinnan! Båda två menade att jag är den enda människan de kan tänka sig som skulle klara av allt som jag tvingas gå igenom, och ändå vara en sådan underbar person- och ändå orka med att vara så glad och levande. Jag kunde inte annat än glädjas över deras beundran och faktiskt hålla med. Jag är nog lite av en superkvinna. Jag har haft det så otroligt tufft med sjukdomar i 6 år, där jag har ganska få dagar då jag mår helt bra, och i snart 4 år har jag dessutom lidit fruktansvärt av den ofrivilliga barnlösheten.

Ändå står jag här idag och planerar bröllop med världens finaste man. Och jag njuter faktiskt av livet, även fast jag vissa dagar mår superdåligt av medicineringen med metformin. Jag tränar minst varannan dag (eller motsvarande minst 3 ggr per vecka) och märker hur otroligt bra jag mår av det. Jag sover bättre, blir gladare och älskar att se hur kroppen blir mer muskulös. Framförallt på armarna och nyckelbenen syns det vilken skillnad all styrketräning ger. Men det krävs en helvetes stark viljekraft att träna när varje rörelse ger mig kvälvningar, eller när jag får sånna där äckliga diarréer. Idag har jag hittat mina gamla vouge mönster från balklänningen jag bar när jag gick på studentbalen i 3an på gymnasiet. Trots att vikten nu är något högre än då så är mina mått på höfter, midja och byst exakt lika (bortsett från ett par extra cm runt bysten.) Det är jag väldigt stolt över, eftersom jag blev ganska mycket större när jag slutade gymnasiet. Man såg inte förändringen då, men det syns tydligt på gamla bilder hur mycket jag smalnat av det senaste året. Jag är stolt eftersom jag gjort detta trots 4 ivf-behandlingar, med alla mediciner och hormoner som tillkommer. Go me!!! ;) Att bära bikini igår på sjön med bästa killkompisen, och i helgen på Selma spa var faktiskt mindre plågsamt än på många år! Jag kände mig snygg!! :) Visst har jag några envisa cm extra här och där (enligt mig själv), men ändå var jag tamejtusan läcker precis som jag är. Hihi

Ja som ni hör så har jag unnat mig livets härligheter. Spa, och båttur på sjön. Har även bokat in en massage+ansiktsbehandling sista veckan i juni. Det kommer göra mig gott i bröllopsstressen. Nu går tiden så läskigt fort, och jag jag massor att göra innan bröllopet, men tiden är otroligt uppbokad tills dess. Nu är det nog dags att göra ett ordentligt och strikt schema för att hinna allt man vill innan dagen D.


Mm.. Jag är superkvinnan ;) och jag blir allt snällare mot mig själv- för jag börjar förstå att jag både är stark, snygg, och en människa som fortfarande (!) utstrålar glädje. Och snart ska jag gifta mig! Helt otroligt <3