Olidliga biverkningar- metformin

Detta är min tredje vecka med metformin vilket jag testar för av avhjälpa pcos-symptomen. Men fy fasen va jag mår dåligt av medicinen. Jag vet inte hur jag ska stå ut!!! Jag mår så vansinnigt illa att jag knappt får i mig mat eller kan fungera som människa. Står inte ut med några lukter överhuvudtaget och har kräkts massor av dagar. Att öppna kylskåpet eller gå i affärer är omöjligt utan att hålla för näsan och därefter försöka sniffa på hudkrämen från min handled som för övrigt har börjat utlösa kväljningar likaså.
Jag är väldigt van vid illamående eftersom det tillhör mina kroniska magproblem, men så som det är nu har jag nog aldrig haft- det blir annorlunda när det beror på en medicin. Men det slutar tyvärr inte där.. Stundtals får jag så onda kramper i magen att jag bara kvider, och andra stunder får jag rusa till toaletten pga diarré á la magsjuka deluxe. Som en härlig bonus till denna mix av härliga biverkningar har jag varje dag en bultande huvudvärk och är trött som om jag vore sjuk.

Jag är fast besluten om att fortsätta, att ge kroppen tid att vänja sig eftersom jag läst att man vanligtvis gör det. För jag vill tåla den här medicinen. Men detta är tufft. Det hindrar min vardag och är väldigt jobbigt och begränsande. Om jag mår såhär när bröllopet närmar sig så kan jag inte fortsätta.. Jag har frågat förut, men finns det någon mer som tagit metformin? Hur mådde ni?!!

Jag undrar varför jag alltid får så himla mycket biverkningar av mediciner. Min moster är likadan. Hennes läkare hade sagt något klokt, men ganska komiskt när hon hade frågat om eventuella biverkningar hon kunde få av en ny medicin hon skulle börja med. "Men du", hade läkaren svarat. "Det behöver du ju inte fråga om. Det är bara att äta medicinen och vänta och se, för alla de biverkningarna kan man få". Läkaren menade alltså att hon alltid råkar ut för alla biverkningar, oavsett vad det är för medicin hon tar, och då var det ingen idé att ens läsa bipacksedeln i förväg. Jag tycks vara likadan, så alla hormonbehandlingar har inte varit någon dans på rosor.

Det är min och sambons årsdag idag. Fem år har vi varit tillsammans. <3 Men komiskt nog glömde vi båda bort det just idag tills en väninna gratulerade oss i telefon. Hon hade bättre koll än oss. Pinsamt!! ;) Men det är ju för att vi är så fokuserade på bröllopet nu! Tänk att vi snart har en bröllopsdag att fira istället för en årsdag.