5e januari!

Idag skulle den första lilla bebisen ha kommit om allt hade gått som planerat.. Lilla pyret <3 Istället sitter jag här helt utmattad av de rikliga missfallsblödningarna och kramperna och funderar på varför livet tagit oss på så konstiga vägar.
Lite mer rättvisa hade suttit gott.

Jag är inte extra bitter idag. Inte heller extra ledsen. Jag har faktiskt haft en helt okej dag och har bland annat spenderat ett par timmar tillsammans med symaskinerna och provdockan. (Precis som jag pratat om att jag ska göra oftare). Vi har även tagit en kvällsfika med två av våra bästa vänner, och när vi berättade om den tuffa julen vi haft så reagerade det precis som vi ville. Helt rätt.

Nej jag är alltså inte extra bitter, trots att jag trodde att det skulle bli en extra tuff dag när vi så tydligt hade ett datum då vi faktiskt skulle ha blivit föräldrar... Men jag är nog helt enkelt för utmattad för att fungera normalt i mitt tankesätt och orkar därför inte tänka på hur tragiskt allt trots allt är. Just nu orkar hjärnan inte bearbeta, så den skjuter upp känslorna till framtiden för att jag ska överleva vardagen under den närmsta tiden. Uppsatsen exempelvis måste ju bli klar, oavsett hur jag mår. Och det blir alltså ett måste att hålla sig ovanför vattenytan. Hur ska det gå? Jag måste erkänna att jag är lite orolig för min egen hälsa när jag inte har möjlighet att stanna upp och vara ledig i några dagar.

Ett stort minus idag blev nattens sömn. Eller snarare nattens vakenhet. Vi la oss vid 23 och hade vår vanliga högläsningsritual i kanske 20 min, men jag lyckades aldrig bli trött och låg bara timme efter timme och grubblade. Eftersom blödningarna ökat igen fick jag springa på toa ofta och kände mig ständigt kissnödig. Vid 7 (på morgonen) gav jag upp och gick upp. Vid 8-halv 9 lyckades jag slumra till i soffan fram till 10, men det var ingen vidare behaglig eller utvilande sömn, och dessutom mindre än 2 timmar. Suck... Kan det möjligtvis bero på att jag hade tagit kortisonet kl 12 på dagen istället för halv 8 på morgonen som jag gjort annars? Kanske latten som jag drack på eftermiddagen igår? Anyway, kroppen protesterar om möjligt ännu mer nu.