Jag tror att jag snart går upp i linningen. Vad jag trodde skulle bli en av de där enstaka nätterna per månad då jag ligger sömnlös hela natten har nu övergått till en ren mardröm av sömnlöshet. På 7 nätter har jag bara fått sova en natt. Det var tre dagar sedan. Resten av nätterna har jag antingen varit vaken rätt igenom eller somnat efter 4-6 på morgonen. Och detta handlar inte om något uppochnervänt dygn mina vänner.. Nej detta är en biverkning av de jävla hormontabletterna primolut-nor. Jag hade glömt att det var så illa och började tidigare i veckan fundera på om kosten eller halsinfektionen höll mig vaken. Hade jag kanske plötsligt blivit överkänslig mot tein också? Jag läste återigen bipacksedeln och hittade inget om sömnlöshet. Hmm..
Efter att ha slutat med tein och läst lite gamla inlägg från min blogg insåg jag dock snabbt att det här med sömnproblem inte är en nyhet när det kommer till primolut-nor och min överkänsliga kropp. Redan för två år sedan hade jag tagit åtskilliga kurer och varje gång fått ordentliga sömnproblem. Tänk, det hade jag minsann förträngt. Det väldigt tydliga för medicinsk sömnlöshet hos mig är att jag är så dödstrött när jag lägger mig eller släcker lampan efter lite läsning- så mina ögon kan knappt hållas öppna. Totalt dödstrött. Ändå kan jag inte somna, oavsett hur länge jag ligger kvar. Oavsett om jag läser lite till, går upp och dricker något varmt, eller räknar får och försöker komma in i drömstadiet. Nu är jag knappt människa känns det som. Halsinfektionen blir bara värre, magen gör allt ondare och lederna värker på alldeles för många platser.
Idag tog jag sista tabletten. Läste i tidigare inlägg att det kan hålla i sig några dagar till efteråt så vi får väl se om det vänder imorgon eller senare än så.
Denna biverkning finns inte med i FASS, men jag upplever den varje gång. Nu (nästa vecka alltså) blir det dags att ringa tillverkarna. Jag måste ju rapportera och få veta om det händer fler? Jag har ju en hel del nya läsare här.. Har någon av er upplevt samma sak?
Tragiskt nog gör det här mig livrädd inför behandlingen som väntar. Jag ska ta höga doser kortison under en lång tid, och när jag gjorde det sist så snittade jag på plus minus 4h sömn per natt i tre månader. Det som man hade förträngt i sin iver att testa immunologiskt protokoll.
Jag är rent ut sagt livrädd för min kommande behandling. Och det börjar ju rätt snart. Humira börjar jag med på måndag eller tisdag redan....
Hujedamig.
Som en ond effekt av kroppens bråk så ser jag också mycket sämre nu och är irriterad i ögonen. Också en hormonell effekt på mig. Nu har jag glasögon jämt, vilket jag inte behöver annars. Jag är bra konstig..
Nu är klockan halv 4 och jag vet knappt vad jag skrivit- så trött är jag. Trött och förbannad. Så nu åker telefonen iväg och så kämpar vi vidare för att fånga sömntåget.. Hepp hepp
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
lördag 31 januari 2015
onsdag 28 januari 2015
Längtansdag och självplågeri
Precis som alltid så kommer min längtan i extra stark kraft när hormoner svallar i kroppen. Särskilt när jag närmar mig behandling och allt blir mycket mer verkligt än de långa tiderna däremellan. Tanken på att inte få ett spädbarn känns olidlig, och att inte få vara gravid likaså. Idag känns det verkligen så olidligt att jag till och med surfat runt på nätet och läst om tygblöjor, och tittat på 16&pregnant eftersom jag bara vill se små bebisar. (Bör väl tillägga att programmet egentligen inte är mycket att ha och att det känns mer än lagom orättvist att se omogna barn i 14-17års ålder få barn som de inte ens önskat eller kan ta hand om).
Självplågeri sysslar vi nog alla med ibland. Till viss del är det kanske ett sätt att skapa hopp. Ett sätt att bearbeta sorgen, eller att trycka ner sig själv lite lägre så att man sedan kan lyfta på huvudet och ta sig upp igen. Oavsett så gör vi det. Idag gör jag det, och har gjort i några dagar. Ända sedan jag rensade ut lägenheten på alla barntyger och kläder jag sytt.
Idag är längtan alldeles olidlig...jag saknar barnet som jag ännu inte fått...
Självplågeri sysslar vi nog alla med ibland. Till viss del är det kanske ett sätt att skapa hopp. Ett sätt att bearbeta sorgen, eller att trycka ner sig själv lite lägre så att man sedan kan lyfta på huvudet och ta sig upp igen. Oavsett så gör vi det. Idag gör jag det, och har gjort i några dagar. Ända sedan jag rensade ut lägenheten på alla barntyger och kläder jag sytt.
Idag är längtan alldeles olidlig...jag saknar barnet som jag ännu inte fått...
tisdag 27 januari 2015
Dagens bitterhet över kroppen
Idag kan jag inte låta bli att känna mig såväl bitter som ledsen när min kropp inte beter sig som den ska. Det är inget nytt. Såhär har jag det allt för ofta, i perioder eller skov, och har haft liknande tillstånd i praktiskt taget 10 år. Så jag är van. Ändock finns dagar när jag har så svårt att acceptera och förlåta min kropp för sina brister.
När benen knappt bär mig när jag försöker resa mig ur en stol. När hela världen snurrar och jag inte i min vildaste fantasi förstår hur jag ska kunna ta mig upp på stan (10 minuters promenad) och tillbaka utan att falla ihop eller svimma av- ja då kan bitterheten komma. Jag har så svårt att acceptera när min viljekraft inte når ut i musklerna, och när kraftlösheten är så förödande att jag inte orkar med de mest simpla sysslor.
Kanske skulle acceptans bli lättare om jag visste vad det/de faktiska anledningarna är. Jag kan bara se samband och ha misstankar, men någon diagnos har jag ju inte. Vad jag vet är att hormonförändringar i kroppen är förödande. Därmed är det säkert delvis därför jag är så dålig nu eftersom jag tar primolut-nor och bör få mens om en knapp vecka. Sen vet jag också att minsta lilla infektion i kroppen kan ta kål på all min ork, medan andra/friska inte påverkas lika starkt. Det innebär alltså att en förkylning som knappt märks genom snuva eller halsont ger mig obefintlig energi och feberkänsla utan att ha någon temperaturförändring. Just nu kan jag knappt svälja och har förkylning som går upp och ner varje dag. Kanske är det anledning nummer två.
Men jag vet också att det finns andra parametrar som med stor säkerhet spelar roll när jag mår såhär. Inflammationer i kroppen och oförklarlig smärta i leder och muskler. Feberkänningar trots att temperaturen är normal och jag är frisk. Magkatarr och migrän, och dessutom oro/ångest över hälsan och framtiden vilket garanterat inte gör saken bättre. Ja, många anledningar finns det till energibrist, yrsel och mina "spagettilemmar". Men att veta vad som de facto är höna och vad som är ägget är oftast omöjligt. Att då acceptera situationen kräver väldigt mycket av mig.
Idag var en sån där dag som jag faktiskt tyckte lite synd om mig själv som vid 25års ålder måste balansera en så bristande hälsa med allt annat som pågår. Det känns orättvist att behöva leva i en sån total bergochdalbana och aldrig veta hur morgondagen blir. Kanske beror dagens bitterhet delvis på att jag kämpar så hårt med kosten för att må bättre- och ändå får såna här bakslag. Man letar ju alltid efter lösningar och blir naivt nog väldigt besviken när det inte finns några heltäckande eller enkla lösningar.
Jag kämpar på och tänker i större perspektiv. Det finns de som har det värre. Det finns så mycket fint i mitt liv. Jag kämpar och hoppas på en bättre framtid och har stora förhoppningar om att jag kommer att ha ett lyckligt liv oavsett. Och när ett barn kommer till våra liv så kan barnets livskraft och de gemensamma stunderna av ren lycka knappast göra hälsan värre. Jag är inte naiv- så jag tror alltså inte att jag ska bli hälsan själv- men jag ser en ljusare framtid framför mig. Om inte annat lär jag mig att leva med mina tillstånd.
En gång för många år sedan var jag hos ett medium. Det var innan vi började försöka med barn, men när jag redan hade kroppsliga problem. I slutet av sessionen fick jag ställa en fråga.
"Kommer jag någonsin att bli av med mina kroppsliga problem?"
Han lyssnade inåt och skakade på huvudet.
"Du kommer att lära dig att leva med dem.."
Så det är vad jag gör. Jag lär mig att leva med det..
När benen knappt bär mig när jag försöker resa mig ur en stol. När hela världen snurrar och jag inte i min vildaste fantasi förstår hur jag ska kunna ta mig upp på stan (10 minuters promenad) och tillbaka utan att falla ihop eller svimma av- ja då kan bitterheten komma. Jag har så svårt att acceptera när min viljekraft inte når ut i musklerna, och när kraftlösheten är så förödande att jag inte orkar med de mest simpla sysslor.
Kanske skulle acceptans bli lättare om jag visste vad det/de faktiska anledningarna är. Jag kan bara se samband och ha misstankar, men någon diagnos har jag ju inte. Vad jag vet är att hormonförändringar i kroppen är förödande. Därmed är det säkert delvis därför jag är så dålig nu eftersom jag tar primolut-nor och bör få mens om en knapp vecka. Sen vet jag också att minsta lilla infektion i kroppen kan ta kål på all min ork, medan andra/friska inte påverkas lika starkt. Det innebär alltså att en förkylning som knappt märks genom snuva eller halsont ger mig obefintlig energi och feberkänsla utan att ha någon temperaturförändring. Just nu kan jag knappt svälja och har förkylning som går upp och ner varje dag. Kanske är det anledning nummer två.
Men jag vet också att det finns andra parametrar som med stor säkerhet spelar roll när jag mår såhär. Inflammationer i kroppen och oförklarlig smärta i leder och muskler. Feberkänningar trots att temperaturen är normal och jag är frisk. Magkatarr och migrän, och dessutom oro/ångest över hälsan och framtiden vilket garanterat inte gör saken bättre. Ja, många anledningar finns det till energibrist, yrsel och mina "spagettilemmar". Men att veta vad som de facto är höna och vad som är ägget är oftast omöjligt. Att då acceptera situationen kräver väldigt mycket av mig.
Idag var en sån där dag som jag faktiskt tyckte lite synd om mig själv som vid 25års ålder måste balansera en så bristande hälsa med allt annat som pågår. Det känns orättvist att behöva leva i en sån total bergochdalbana och aldrig veta hur morgondagen blir. Kanske beror dagens bitterhet delvis på att jag kämpar så hårt med kosten för att må bättre- och ändå får såna här bakslag. Man letar ju alltid efter lösningar och blir naivt nog väldigt besviken när det inte finns några heltäckande eller enkla lösningar.
Jag kämpar på och tänker i större perspektiv. Det finns de som har det värre. Det finns så mycket fint i mitt liv. Jag kämpar och hoppas på en bättre framtid och har stora förhoppningar om att jag kommer att ha ett lyckligt liv oavsett. Och när ett barn kommer till våra liv så kan barnets livskraft och de gemensamma stunderna av ren lycka knappast göra hälsan värre. Jag är inte naiv- så jag tror alltså inte att jag ska bli hälsan själv- men jag ser en ljusare framtid framför mig. Om inte annat lär jag mig att leva med mina tillstånd.
En gång för många år sedan var jag hos ett medium. Det var innan vi började försöka med barn, men när jag redan hade kroppsliga problem. I slutet av sessionen fick jag ställa en fråga.
"Kommer jag någonsin att bli av med mina kroppsliga problem?"
Han lyssnade inåt och skakade på huvudet.
"Du kommer att lära dig att leva med dem.."
Så det är vad jag gör. Jag lär mig att leva med det..
söndag 25 januari 2015
Jag gav upp.
Ja, nu gav jag upp med att vänta på mensen. I början av veckan hade jag tydliga ägglossningsflytningar i ca 4-5 dagar- igen och väldigt ont i brösten. Detta blir 3e gången denna cykeln som det händer och ändå har ingen mens dykt upp. Det är ca 9 veckor sedan jag hade mens sist. Så jag gav upp med att avvakta och insåg att det inte skulle komma någon naturlig mens inom de närmsta dagarna och började därför med primolut-nor. Om ca 7 dagar ska blödning därför dyka upp vilket blir mitt queue för att börja med HUMIRA-sprutorna.
Preliminär planering blir därför:
3-4/2 Humira dos 1 (mens)
17-18/2 Humira dos 2+primolutnor
(IL-dropp dag innan mens, och sluta med omega 3)
4-7/3 Femanest (börjar mensdag 2)
(IL-dropp ibland, + kortison dagligen. Även acityltsalitsylsyra och clexane dag innan ET)
12-13/3 VUL
(Sedan påbörja progesteronbehandling och ta ytterligare IL-dropp)
24-26/3 ET äggdonation
Det känns långt borta just nu. Men samtidigt så går tiden säkert ganska fort dit. Med två veckors intervaller på det mesta så är det lättare att ta en sak i taget- och det är liksom vår enda livlina för att orka med den här processen igen. En sak i taget. Ett delmål i taget. Det är mitt bästa tips till alla andra som genomgår ivf faktiskt- att ha små delmål istället för att bara ha den stora dagen då gravtestet tas, eller dagen för återföring som visuellt mål. Små delmål gör att den långa resan känns kortare och lättare att genomlida.
Så om ca 2 månader ska det ske igen. En återföring. Fast med stora skillnader från tidigare 8 behandlingar. Denna gång med immunostöd från Aten och äggdonation- ingendera testade tidigare. Jag vet inte hur det känns faktiskt. Men det är mer skräck än förtjusning. Mer en sak jag vill få avklarat än något jag ser fram emot. Samtidigt vet jag ju att det riktiga arbetet och den verkliga ångesten kommer efter återföringen. Det är då helvetet startar så att säga. Det vill jag inte ens tänka på just nu.
Tills dess distraherar jag mig med vårt nya kostupplägg och förhoppningsvis lite träning. Allt för att rusta kroppen och försöka låta bli inflammatorisk mat. Än så länge håller vi en delvis strikt, delvis liberal lchf, men målet är att mer övergå mot paleo om 2-4 veckor. Jag utesluter redan spannmål, socker och baljväxter, samt äter väldigt lite kolhydrater. Tanken är alltså att även sluta med mjölkprodukter snart. Både gluten, mjölkprodukter och socker är väldigt inflammatoriska ämnen, och när man har så mycket kroppsliga problem som jag så kanske en radikal kostförändring det enda som kan minska symptomen. Nu när mina provsvar i Aten var så besvärande tydliga så vill jag göra mer än att knapra piller och ta sprutor för att maxa mina chanser till ett mindre aggressivt immunförsvar. Det finns mer- det finns alltid mer att utesluta- men någonstans måste man också överleva under tiden man gör det. Att förbjuda nästan allt man är van vid att äta är svårt och kan ge känsla av straff. Istället måste det kännas rätt och självvalt. När jag nu väljer att lägga om kosten i så stor grad så behövs knappast ännu mer under behandlingstiden. Den tiden är tuff nog ändå. Och förhoppningsvis gör förändringarna tillräcklig skillnad.
Att laga mat är roligt nu. Roligt och motiverande. Jag har redan skapat ett helt gäng med egna recept och har testat nya maträtter nästan varje dag. Frukosten är fortfarande klurig, men middagsmaten har jag redan planerat i två veckor framåt. Idéerna sprutar. Jag motiveras av ett tänk som avgränsar mer till paleo än LCHF men inser att vi kanske slutligen hamnar någonstans mitt emellan. Oavsett ska vi hitta vår grej som känns rätt i långa loppet. Eftersom ingen av oss har viktnedgång som mål med kosten så får vi helt enkelt hitta vår egen väg och samtidigt njuta av enormt god mat. Min man som är långsmal får absolut inte tappa vikt, och för mig gör det visserligen inget om jag tappar lite onödigt hull- men det är absolut inte det som är målet med maten.
Vi får se hur jag mår när jag börjar med medicinerna. Jag brukar ha lite jobbigt med mat under de tiderna, så vi får hoppas på att jag inte äcklas av allt :)
Preliminär planering blir därför:
3-4/2 Humira dos 1 (mens)
17-18/2 Humira dos 2+primolutnor
(IL-dropp dag innan mens, och sluta med omega 3)
4-7/3 Femanest (börjar mensdag 2)
(IL-dropp ibland, + kortison dagligen. Även acityltsalitsylsyra och clexane dag innan ET)
12-13/3 VUL
(Sedan påbörja progesteronbehandling och ta ytterligare IL-dropp)
24-26/3 ET äggdonation
Det känns långt borta just nu. Men samtidigt så går tiden säkert ganska fort dit. Med två veckors intervaller på det mesta så är det lättare att ta en sak i taget- och det är liksom vår enda livlina för att orka med den här processen igen. En sak i taget. Ett delmål i taget. Det är mitt bästa tips till alla andra som genomgår ivf faktiskt- att ha små delmål istället för att bara ha den stora dagen då gravtestet tas, eller dagen för återföring som visuellt mål. Små delmål gör att den långa resan känns kortare och lättare att genomlida.
Så om ca 2 månader ska det ske igen. En återföring. Fast med stora skillnader från tidigare 8 behandlingar. Denna gång med immunostöd från Aten och äggdonation- ingendera testade tidigare. Jag vet inte hur det känns faktiskt. Men det är mer skräck än förtjusning. Mer en sak jag vill få avklarat än något jag ser fram emot. Samtidigt vet jag ju att det riktiga arbetet och den verkliga ångesten kommer efter återföringen. Det är då helvetet startar så att säga. Det vill jag inte ens tänka på just nu.
Tills dess distraherar jag mig med vårt nya kostupplägg och förhoppningsvis lite träning. Allt för att rusta kroppen och försöka låta bli inflammatorisk mat. Än så länge håller vi en delvis strikt, delvis liberal lchf, men målet är att mer övergå mot paleo om 2-4 veckor. Jag utesluter redan spannmål, socker och baljväxter, samt äter väldigt lite kolhydrater. Tanken är alltså att även sluta med mjölkprodukter snart. Både gluten, mjölkprodukter och socker är väldigt inflammatoriska ämnen, och när man har så mycket kroppsliga problem som jag så kanske en radikal kostförändring det enda som kan minska symptomen. Nu när mina provsvar i Aten var så besvärande tydliga så vill jag göra mer än att knapra piller och ta sprutor för att maxa mina chanser till ett mindre aggressivt immunförsvar. Det finns mer- det finns alltid mer att utesluta- men någonstans måste man också överleva under tiden man gör det. Att förbjuda nästan allt man är van vid att äta är svårt och kan ge känsla av straff. Istället måste det kännas rätt och självvalt. När jag nu väljer att lägga om kosten i så stor grad så behövs knappast ännu mer under behandlingstiden. Den tiden är tuff nog ändå. Och förhoppningsvis gör förändringarna tillräcklig skillnad.
Att laga mat är roligt nu. Roligt och motiverande. Jag har redan skapat ett helt gäng med egna recept och har testat nya maträtter nästan varje dag. Frukosten är fortfarande klurig, men middagsmaten har jag redan planerat i två veckor framåt. Idéerna sprutar. Jag motiveras av ett tänk som avgränsar mer till paleo än LCHF men inser att vi kanske slutligen hamnar någonstans mitt emellan. Oavsett ska vi hitta vår grej som känns rätt i långa loppet. Eftersom ingen av oss har viktnedgång som mål med kosten så får vi helt enkelt hitta vår egen väg och samtidigt njuta av enormt god mat. Min man som är långsmal får absolut inte tappa vikt, och för mig gör det visserligen inget om jag tappar lite onödigt hull- men det är absolut inte det som är målet med maten.
Vi får se hur jag mår när jag börjar med medicinerna. Jag brukar ha lite jobbigt med mat under de tiderna, så vi får hoppas på att jag inte äcklas av allt :)
lördag 24 januari 2015
Rensar ut..
..de saker i hemmet som stjäl energi. Heta zoner som jag undviker. Det som gör mig ledsen att se.
Många säger att man inte ska köpa något när man är gravid- innan det gått tillräckligt lång tid. Allt för att inte bli ledsen och göra smärtan värre om något skulle hända. Små försök att skydda sig från smärtan.
Men hur blir det då om man haft som hobby/verksamhet att sy och sälja barnkläder? Om lådor och korgar är överfulla av små söta klädset och babytäcken? Alla fyllda av oändliga mängder kärlek, längtan och känslofylld ömhet. Om lådor är fyllda med tyger i sprudlande färger och barnsliga mönster, och därmed stjäl plats ifrån vuxentyger. Jo....då blir det heta zoner i ens eget hem som gör alldeles för ont att röra sig omkring..
Idag tog jag ett beslut som har växt fram med tiden- något som jag funderat på länge. Jag rensade ut den negativa energin och gav plats till mig själv. Lade omsorgsfullt ner de små kläderna och tygerna i backar och påsar och bad maken att bära upp dem på vinden. Det var tungt mina vänner. Det var ett känslofyllt arbete som tillsammans med Bon Iver's tunga toner fick mig att stanna upp flera gånger och bara klappa på lådorna jag hade fyllt. Jag grät inte, men sörjde. Sörjde att kläderna kanske aldrig någonsin blir använda. Att det kanske aldrig blir ett spädbarn som kan bära mina kläder. Att det kanske aldrig blir en graviditet så att jag får läsa de två gravidtidningarna som jag köpte efter mitt första plus, men som jag lagom hunnit ta fram ur garderoben när jag fått de resterande tre missfallen.
Nu finns ny plats i sovrummets lådor. Plats till mig själv. En skräckblandad förtjusning...
Tänk om det blir bestående..
Många säger att man inte ska köpa något när man är gravid- innan det gått tillräckligt lång tid. Allt för att inte bli ledsen och göra smärtan värre om något skulle hända. Små försök att skydda sig från smärtan.
Men hur blir det då om man haft som hobby/verksamhet att sy och sälja barnkläder? Om lådor och korgar är överfulla av små söta klädset och babytäcken? Alla fyllda av oändliga mängder kärlek, längtan och känslofylld ömhet. Om lådor är fyllda med tyger i sprudlande färger och barnsliga mönster, och därmed stjäl plats ifrån vuxentyger. Jo....då blir det heta zoner i ens eget hem som gör alldeles för ont att röra sig omkring..
Idag tog jag ett beslut som har växt fram med tiden- något som jag funderat på länge. Jag rensade ut den negativa energin och gav plats till mig själv. Lade omsorgsfullt ner de små kläderna och tygerna i backar och påsar och bad maken att bära upp dem på vinden. Det var tungt mina vänner. Det var ett känslofyllt arbete som tillsammans med Bon Iver's tunga toner fick mig att stanna upp flera gånger och bara klappa på lådorna jag hade fyllt. Jag grät inte, men sörjde. Sörjde att kläderna kanske aldrig någonsin blir använda. Att det kanske aldrig blir ett spädbarn som kan bära mina kläder. Att det kanske aldrig blir en graviditet så att jag får läsa de två gravidtidningarna som jag köpte efter mitt första plus, men som jag lagom hunnit ta fram ur garderoben när jag fått de resterande tre missfallen.
Nu finns ny plats i sovrummets lådor. Plats till mig själv. En skräckblandad förtjusning...
Tänk om det blir bestående..
måndag 19 januari 2015
Del 3- Immunologisk utredning i ATEN- Provsvar
Efterlängtat inlägg, jag vet.. Men nu så.
Här kan ni läsa om del 1 och del 2 där jag skrivit om själva resan. Missa heller inte sammanfattningen som är full av information om immunologisk behandling HÄR. Den publiceras samtidigt som detta inlägg så se till att ni inte missar det. Har fått många frågor som jag försöker att besvara.
Här ska jag fokusera på provsvaren och Dr. Dimitris behandlingsplan för mig. Jag kommer att skriva vilka mediciner jag behöver äta och hur proceduren går ihop. För att förenkla saken så gör jag ett gäng rubriker för att lättare kunna följa min text.
PROVSVAR:
NK Cell Inhibition panel : Mina resultat:
50:1 17,5 Normalt
25:1 10,2 Normalt
12,5:1 5,9 Normalt
IVIG 12,5 mg/ml 50:1 14,1 Dessa fyra markerade provsvar visar hur kroppen
IVIG 12,5 mg/ml 25:1 11,5 reagerar på intralipider som behandling, respektive
Intralipid 1,5 mg/ml 50:1 9,2 IVIG som är en annan form av ersättning till IL-dropp
Intralipid 1,5 mg/ml 25:1 3,9 om kroppen inte svarar på IL. Mina prover visar att det
kvittar vilken jag använde. IL är billigare/ mer harmlös.
%CD3 39,3 Normalt
%CD19 8,1 Normalt
%CD56 17 ,6 AVVIKANDE. Ca 50% högre än normalt.
%CD19+cells, CD5+ 6,9 Normalt
TH1/TH2 Intracellular Cytokine Ratios
TNF-a:IL-10 (CD3+CD4+) 36,0 AVVIKANDE. För hög, och troligen ännu högre
vanligtvis enligt dr. Dimitri. TNF-alfa triggar resten av
immunförsvaret.
IFN-g:IL-10 (CD3+CD4+) 10,8. Normalt provsvar, men relationen mellan TNF och
IFN är felaktig. Jag har för lite IFN (alltså del
som stoppar upp försvaret) och för mycket av TNF
som triggar igång systemet)
AVVIKANDE var också mitt ferritinprov (järnvärde) som var alldeles för lågt och ett koagulationsprov som jag inte minns vad provet heter. Det var också alldeles för lågt och påvisade att kroppen nyss varit under attack av immunförsvaret. Jag har tidigare tagit blodprover på koagulation i Sverige som varit normala, men detta är något jag planerar att följa upp efter denna behandling är över så att jag inte riskerar att få blodpropp. Kanske behövs daglig medicin? I övrigt var sköldkörtelprover, ANA-antikroppar, antikardiolipin osv normala.
Läkarens utlåtande:
Jag har visserligen varit så pass öppen att jag gett er mina provsvar, men att redovisa allt han sa känns för privat. Sammanfattningsvis så sa han att provsvaren är en ögonblicksbild av en kropp som är mitt uppe i ett krig mot sig själv. En kropp som attackerar sig själv. Han menade att jag inte skulle vara allt för rädd för det höga värdet av CD56 som var allt för högt, utan faktum är att det höga TNF-alfat är mitt största och svåraste problem. TNF-alfat triggar igång andra reaktioner av immunförvaret och att sänka det är ibland svårt. Tråkigast att höra var att han trodde att mitt TNF-alfa vanligtvis är ännu högre samt att det inte är säkert att vi får bukt med det. Han sa också att jag troligtvis har attacker liknande dessa mer eller mindre hela tiden- och det var tungt att höra.
Min behandlingsplan:
För att sänka mitt höga TNF-alfa (cancerförsvaret kan man säga) så behövs i mitt fall en spruta kallad Humira. Humira är en TNF-blockerare som används vid reumatism, kostar 5500kr per spruta och har en lång och läskig biverklingslista. Jag blir tyvärr tvungen att prova eftersom det är enda chansen för mig att sänka TNF-alfa.
1. En månad före ET-behandlingen drar igång ska jag ta första sprutan i en muskel. Min granne ska hjälpa mig att ta den i skinkan. Två veckor senare är det dags för nästa spruta. I samband med den så börjar jag med primolut-nor för att ca två veckor senare få mens.
2. När mensen kommit ska jag påbörja femanest som vanligt eftersom min kropp behöver tillsatta hormoner för att fungera. Ca 18 dagar senare brukar det vara dags att göra återföringen, vilket i detta fall kommer vara ett donerat ägg och min makes spermier.
3. För att sänka mitt aggressiva immunförsvar under denna tid så ska jag samtidigt ta:
-Prednisolon (upp till 25mg)
-Salitsper (Börjar dagen innan ET)
-Clexane (Börjar dagen innan ET)
-IL-dropp (Både innan och efter ET. Jag har 5 påsar.)
-Vitamin D
-Omega 3 fiskolja (sluta några dagar innan ET)
Många gånger ska också ett FBC (full blodcount) tas och skickas till Dimitri. Detta reglerar tiderna för IL-dropp. Ett full blodcount innehåller många olika prover och jag kommer att få hjälp av en semiprivat läkarpraktik här i stan med detta.
När börjar jag?
Hade min kropp betett sig normalt hade jag redan varit igång för fyra veckor sedan. Så ser det tyvärr inte ut eftersom jag inte fått mens på drygt 8 veckor och jag blir inte klok på om den ens är på väg. Jag är hela tiden i valet och kvalet med att påbörja primolut-nor för att framkalla mensen två veckor etter första tabletten. Men om kroppen redan är på väg att ge mig mens så leder det ju till att jag istället skjuter upp den. Gah.... detta gör mig galen. Tre gånger har den hintat om ägglossning men det verkar ju onekligen som att kroppens gamla beteende är tillbaka- med att varje månad ge symptom för ägglossning, men utan att mensen sedan kommer. Samma problem som jag haft i många år, men som jag trodde var borta i och med att mensen varit mindre oregelbunden på sistone.
När mensen börjar så påbörjar jag genast humira. En månad senare är det dags att starta behandling inför ET. Tidigast blir alltså mars....
Här kan ni läsa om del 1 och del 2 där jag skrivit om själva resan. Missa heller inte sammanfattningen som är full av information om immunologisk behandling HÄR. Den publiceras samtidigt som detta inlägg så se till att ni inte missar det. Har fått många frågor som jag försöker att besvara.
Här ska jag fokusera på provsvaren och Dr. Dimitris behandlingsplan för mig. Jag kommer att skriva vilka mediciner jag behöver äta och hur proceduren går ihop. För att förenkla saken så gör jag ett gäng rubriker för att lättare kunna följa min text.
PROVSVAR:
NK Cell Inhibition panel : Mina resultat:
50:1 17,5 Normalt
25:1 10,2 Normalt
12,5:1 5,9 Normalt
IVIG 12,5 mg/ml 50:1 14,1 Dessa fyra markerade provsvar visar hur kroppen
IVIG 12,5 mg/ml 25:1 11,5 reagerar på intralipider som behandling, respektive
Intralipid 1,5 mg/ml 50:1 9,2 IVIG som är en annan form av ersättning till IL-dropp
Intralipid 1,5 mg/ml 25:1 3,9 om kroppen inte svarar på IL. Mina prover visar att det
kvittar vilken jag använde. IL är billigare/ mer harmlös.
%CD3 39,3 Normalt
%CD19 8,1 Normalt
%CD56 17 ,6 AVVIKANDE. Ca 50% högre än normalt.
%CD19+cells, CD5+ 6,9 Normalt
TH1/TH2 Intracellular Cytokine Ratios
TNF-a:IL-10 (CD3+CD4+) 36,0 AVVIKANDE. För hög, och troligen ännu högre
vanligtvis enligt dr. Dimitri. TNF-alfa triggar resten av
immunförsvaret.
IFN-g:IL-10 (CD3+CD4+) 10,8. Normalt provsvar, men relationen mellan TNF och
IFN är felaktig. Jag har för lite IFN (alltså del
som stoppar upp försvaret) och för mycket av TNF
som triggar igång systemet)
AVVIKANDE var också mitt ferritinprov (järnvärde) som var alldeles för lågt och ett koagulationsprov som jag inte minns vad provet heter. Det var också alldeles för lågt och påvisade att kroppen nyss varit under attack av immunförsvaret. Jag har tidigare tagit blodprover på koagulation i Sverige som varit normala, men detta är något jag planerar att följa upp efter denna behandling är över så att jag inte riskerar att få blodpropp. Kanske behövs daglig medicin? I övrigt var sköldkörtelprover, ANA-antikroppar, antikardiolipin osv normala.
Läkarens utlåtande:
Jag har visserligen varit så pass öppen att jag gett er mina provsvar, men att redovisa allt han sa känns för privat. Sammanfattningsvis så sa han att provsvaren är en ögonblicksbild av en kropp som är mitt uppe i ett krig mot sig själv. En kropp som attackerar sig själv. Han menade att jag inte skulle vara allt för rädd för det höga värdet av CD56 som var allt för högt, utan faktum är att det höga TNF-alfat är mitt största och svåraste problem. TNF-alfat triggar igång andra reaktioner av immunförvaret och att sänka det är ibland svårt. Tråkigast att höra var att han trodde att mitt TNF-alfa vanligtvis är ännu högre samt att det inte är säkert att vi får bukt med det. Han sa också att jag troligtvis har attacker liknande dessa mer eller mindre hela tiden- och det var tungt att höra.
Min behandlingsplan:
För att sänka mitt höga TNF-alfa (cancerförsvaret kan man säga) så behövs i mitt fall en spruta kallad Humira. Humira är en TNF-blockerare som används vid reumatism, kostar 5500kr per spruta och har en lång och läskig biverklingslista. Jag blir tyvärr tvungen att prova eftersom det är enda chansen för mig att sänka TNF-alfa.
1. En månad före ET-behandlingen drar igång ska jag ta första sprutan i en muskel. Min granne ska hjälpa mig att ta den i skinkan. Två veckor senare är det dags för nästa spruta. I samband med den så börjar jag med primolut-nor för att ca två veckor senare få mens.
2. När mensen kommit ska jag påbörja femanest som vanligt eftersom min kropp behöver tillsatta hormoner för att fungera. Ca 18 dagar senare brukar det vara dags att göra återföringen, vilket i detta fall kommer vara ett donerat ägg och min makes spermier.
3. För att sänka mitt aggressiva immunförsvar under denna tid så ska jag samtidigt ta:
-Prednisolon (upp till 25mg)
-Salitsper (Börjar dagen innan ET)
-Clexane (Börjar dagen innan ET)
-IL-dropp (Både innan och efter ET. Jag har 5 påsar.)
-Vitamin D
-Omega 3 fiskolja (sluta några dagar innan ET)
Många gånger ska också ett FBC (full blodcount) tas och skickas till Dimitri. Detta reglerar tiderna för IL-dropp. Ett full blodcount innehåller många olika prover och jag kommer att få hjälp av en semiprivat läkarpraktik här i stan med detta.
När börjar jag?
Hade min kropp betett sig normalt hade jag redan varit igång för fyra veckor sedan. Så ser det tyvärr inte ut eftersom jag inte fått mens på drygt 8 veckor och jag blir inte klok på om den ens är på väg. Jag är hela tiden i valet och kvalet med att påbörja primolut-nor för att framkalla mensen två veckor etter första tabletten. Men om kroppen redan är på väg att ge mig mens så leder det ju till att jag istället skjuter upp den. Gah.... detta gör mig galen. Tre gånger har den hintat om ägglossning men det verkar ju onekligen som att kroppens gamla beteende är tillbaka- med att varje månad ge symptom för ägglossning, men utan att mensen sedan kommer. Samma problem som jag haft i många år, men som jag trodde var borta i och med att mensen varit mindre oregelbunden på sistone.
När mensen börjar så påbörjar jag genast humira. En månad senare är det dags att starta behandling inför ET. Tidigast blir alltså mars....
Vad är immunologisk utredning, och varför åkte vi?
Här finns länkar till del 1, del 2, och del 3 av min Atenresa.
Vad är immunologisk utredning?
Att genomföra en fertilitetsutredning i Sverige inkluderar att hormonprover kontrolleras, äggstockar och livmoder undersöks och infektionsprover tas. Kortfattat beskrivet. I denna form av utredning så inkluderas ingen som helst utredning av immunförsvar eller blodkoagulationsförmåga. I svenska missfallsutredningar kan diverse prov på koagulation och några vanliga antikroppar som kan orsaka missfall analyseras, men dessa prover är allt utom allmäntäckande.
I framkant inom fertilitetsvärlden finns sidospåret som utreder hur immunförsvaret kan ge dålig äggkvalitet, stöta bort embryon i livmodern och ge fragmenterade eller på annat sätt ge dåliga embryon. Det kan exempelvis handla om att kroppen har antikroppar av olika slag, att det finns risk för blodproppar eftersom blodet koaguleras felaktigt, eller att immunförsvaret har för stor andel av de aggressiva "sjukdoms-bekämpar-cellerna". I dessa fall finns en felaktighet i det system som går ut på att bekämpa sjukdomar och angripa onaturlig cellväxt. Denna felaktighet kan alltså leda till infertilitet och att kvinnan antingen förblir "ogravid", eller att hon förlorar fostren genom missfall.
En immunologisk utredning tar prover som visar om kroppen på något sätt är under attack av immunförsvaret. Utredningen anpassas efter varje individ, men i mitt fall handlade det om att ta den specifika "immunokartan" som skickas till Chicago för analys, samt ett antal prover på antikroppar, reumatism, blodkoagulation och infektionsprover som analyserades i Aten. Det är främst immunokartan som är särskilt specifik för immunologisk utredning. Där får man nämligen resultat som inte går att få genom några andra prover. Resultatet av proverna ses i relation till varandra och behandlas därefter. I regel påverkar höga värden i vissa ämnen också värdena i andra delar av immunförsvaret. Individens berättelse om livet och hälsan spelar en avgörande roll i läkarens kommande diagnosticering, och det finns därmed få fall som är exakt likadana.
Värt att veta är att provsvaren är en ögonblicksbild. Den är förändringsbar och kan därmed se väldigt olika ut vid olika dagar.
Var finns information?
Min rekommendation är att läsa boken Is your body babyfriendly av dr. Alan Beer. Ingen annanstans kan du få en rättvis bild av detta ämne tycker jag. Hellre det än att söka er runt på internet. Att söka efter vetenskapliga studier är heller inte fel, men om du främst är ute efter att prata med folk som genomgått behandling så ska du botanisera dig i tråden på familjeliv.
Vad innebär det att ha överaktivt immunförsvar?
Ett överaktivt immunförsvar attackerar frisk vävnad i kroppen, vilket är sjukligt beteende. Normalt sett ska immunförsvaret attackera avvikande vävnad och cellväxt, och när immunsystemet går bazokas så fungerar, enkelt förklarat, alltså inte varningssystemet och mördarcellerna som det ska.
Detta är vad som händer i autoimmuna sjukdomar såsom psoriasis, MS, reumatism osv.
Vilka symptom är vanliga vid överaktivt immunförsvar?
Det finns många, så jag gör ett aktivt val att inte lista upp så många. Men viktigast på min lista av symptom är:
-Återkommande missfall (4 stycken...)
-Obefruktade ägg (3 behandlingar utan någon befruktning)
-Autoimmuna sjukdomar
-Sjukdomskänsla utan att vara sjuk, särskilt efter ägglossning. Sjukdomskänsla alldeles för ofta.
-Nattliga svettningar
-Icke diagnosticerad värk i kroppen, huvudvärk, migrän, illamående, domningar, krypningar osv.
- Mensvärk från helvetet som sätter sig/ilar ut i ben, bäcken, rygg mm, och som håller i sig för länge.
-Ständig trötthet och känsla av att jag ofta får feber.
-IBS
På min lista finns också fler, men jag valde ut dessa som viktigast.
Tyvärr räknas också endometrios in som ett symptom, och likaså oförmåga att bli gravid på såväl naturlig som konstgjord väg. Många som inte får någon diagnos på sin infertilitet och som ändå inte blir gravida kan ha detta som problem. Jag har dragit mig för att skriva upp dessa saker för jag vill inte att folk ska vallfärda till Aten bara på grund av mig, särskilt eftersom jag inte ens påbörjat min behandling än. Men genom att läsa boken så kan ni bilda er egna uppfattningar om det är något för er. Om ni läser min lista och tänker "Men jag har ju huvudvärk jätteofta- jag måste nog åka till Aten" så ber jag dig att tänka holistiskt och logiskt. Läs boken, så förstår ni.
Hur kan överaktivt immunförsvar leda till infertilitet?
Som tidigare nämnt kan det leda till att äggen inte blir befruktade, eller att embryorna blir fragmenterade. Det kan leda till dålig äggkvalitet och till missfall, eller att embryorna stöts bort ur livmodern innan de hunnit fästa. Det kan också finnas antikroppar mot sperma. Även män kan ha problem med antikroppar osv.
Varför valde vi att åka till Aten?
Jag har länge vetat om att det finns en del kontroversiella teorier om att immunförsvaret kan sätta käpparna i hjulet för fertilitet, och att några modiga länder börjat behandla detta på ett experimentellt (ej godkänt av medicinska råd som behandlingsmetod vill säga) stadium. Men att ta steget till att luta sig emot dessa teorier kan vara både mentalt och fysiskt krävande. Det handlar egentligen om att vara lite av en pionjär i fertilitetsområdet och att testa det som fortfarande är relativt omskrivet. Forskning pågår och behandlingsmetoden är densamma som dr.Beer utvecklade för 15 år sedan, men ändock är forskningsresultaten tudelade i detta område.
Till slut kom vi, jag och min något mer skeptiskt inställda make, överens om att det var värt att äntligen ta tag i resan. Jag har en lång lång lista av symptom på ett överaktivt immunförsvar och efter det fjärde, fruktansvärda missfallet så blev säkerheten total- jag behöver hjälp.
Hur ser den vanligaste behandlingsmetoden ut?
Alla prover analyseras och en behandlingsmetod läggs upp och skickas med mail i samband med uppföljningssamtalet efter att provsvaren från Chicago kommit till läkaren. Ungefär 2 veckor efter besöket. Behandlingsmetoden är individuell. Vanligast används följande mediciner:
-Intralipider (Ett växtbaserat och relativt harmlöst dropp som tas i olika faser av cykeln/IVF-behandlingen.)
-Kortison (Prednisolon i olika hög dos)
-Propplösande och eventuellt blodförtunnande medicin (Ex Fragmin/Clexane, och acitylsalitsylsyra såsom salitsper eller babyasprin(?))
Och ofta de vanliga ivf-stödjande medicinerna
-Progesteron och östrogen (ex. progesteron mic och femanest).
I särskilda fall används också HUMIRA. En jobbig medicin som ska blockera TNF-alfa och i svensk medicin används vid reumatism. Den är dyr och har många biverkningar. (5500kr per spruta). Denna medicin ska jag själv använda i en månad innan vi påbörjar behandlingen inför vår återföring av ett donerat ägg. Två sprutor ska jag ta med två veckors mellanrum.
Kan utredningen göras i Sverige?
Nej. Man får åka till Aten, London eller USA i dagens läge.
Var det värt besväret?
Vet inte än. Jag fick "bevis på" att mitt immunförsvar löper amok ibland. Säkert nästan hela tiden tror dr. Dimitri. Men han vet inte säkert att vi kan lösa det med medicinering. Det återstår att se. Jag bävar inför behandlingen, men hoppas att det var värt det. Om inte annat så gjorde vi allt vi kunde innan vi satt stopp.
Nu hoppas jag att jag kommit med lite matnyttig information. Fråga gärna om ni undrar mer.
Vad är immunologisk utredning?
Att genomföra en fertilitetsutredning i Sverige inkluderar att hormonprover kontrolleras, äggstockar och livmoder undersöks och infektionsprover tas. Kortfattat beskrivet. I denna form av utredning så inkluderas ingen som helst utredning av immunförsvar eller blodkoagulationsförmåga. I svenska missfallsutredningar kan diverse prov på koagulation och några vanliga antikroppar som kan orsaka missfall analyseras, men dessa prover är allt utom allmäntäckande.
I framkant inom fertilitetsvärlden finns sidospåret som utreder hur immunförsvaret kan ge dålig äggkvalitet, stöta bort embryon i livmodern och ge fragmenterade eller på annat sätt ge dåliga embryon. Det kan exempelvis handla om att kroppen har antikroppar av olika slag, att det finns risk för blodproppar eftersom blodet koaguleras felaktigt, eller att immunförsvaret har för stor andel av de aggressiva "sjukdoms-bekämpar-cellerna". I dessa fall finns en felaktighet i det system som går ut på att bekämpa sjukdomar och angripa onaturlig cellväxt. Denna felaktighet kan alltså leda till infertilitet och att kvinnan antingen förblir "ogravid", eller att hon förlorar fostren genom missfall.
En immunologisk utredning tar prover som visar om kroppen på något sätt är under attack av immunförsvaret. Utredningen anpassas efter varje individ, men i mitt fall handlade det om att ta den specifika "immunokartan" som skickas till Chicago för analys, samt ett antal prover på antikroppar, reumatism, blodkoagulation och infektionsprover som analyserades i Aten. Det är främst immunokartan som är särskilt specifik för immunologisk utredning. Där får man nämligen resultat som inte går att få genom några andra prover. Resultatet av proverna ses i relation till varandra och behandlas därefter. I regel påverkar höga värden i vissa ämnen också värdena i andra delar av immunförsvaret. Individens berättelse om livet och hälsan spelar en avgörande roll i läkarens kommande diagnosticering, och det finns därmed få fall som är exakt likadana.
Värt att veta är att provsvaren är en ögonblicksbild. Den är förändringsbar och kan därmed se väldigt olika ut vid olika dagar.
Var finns information?
Min rekommendation är att läsa boken Is your body babyfriendly av dr. Alan Beer. Ingen annanstans kan du få en rättvis bild av detta ämne tycker jag. Hellre det än att söka er runt på internet. Att söka efter vetenskapliga studier är heller inte fel, men om du främst är ute efter att prata med folk som genomgått behandling så ska du botanisera dig i tråden på familjeliv.
Vad innebär det att ha överaktivt immunförsvar?
Ett överaktivt immunförsvar attackerar frisk vävnad i kroppen, vilket är sjukligt beteende. Normalt sett ska immunförsvaret attackera avvikande vävnad och cellväxt, och när immunsystemet går bazokas så fungerar, enkelt förklarat, alltså inte varningssystemet och mördarcellerna som det ska.
Detta är vad som händer i autoimmuna sjukdomar såsom psoriasis, MS, reumatism osv.
Vilka symptom är vanliga vid överaktivt immunförsvar?
Det finns många, så jag gör ett aktivt val att inte lista upp så många. Men viktigast på min lista av symptom är:
-Återkommande missfall (4 stycken...)
-Obefruktade ägg (3 behandlingar utan någon befruktning)
-Autoimmuna sjukdomar
-Sjukdomskänsla utan att vara sjuk, särskilt efter ägglossning. Sjukdomskänsla alldeles för ofta.
-Nattliga svettningar
-Icke diagnosticerad värk i kroppen, huvudvärk, migrän, illamående, domningar, krypningar osv.
- Mensvärk från helvetet som sätter sig/ilar ut i ben, bäcken, rygg mm, och som håller i sig för länge.
-Ständig trötthet och känsla av att jag ofta får feber.
-IBS
På min lista finns också fler, men jag valde ut dessa som viktigast.
Tyvärr räknas också endometrios in som ett symptom, och likaså oförmåga att bli gravid på såväl naturlig som konstgjord väg. Många som inte får någon diagnos på sin infertilitet och som ändå inte blir gravida kan ha detta som problem. Jag har dragit mig för att skriva upp dessa saker för jag vill inte att folk ska vallfärda till Aten bara på grund av mig, särskilt eftersom jag inte ens påbörjat min behandling än. Men genom att läsa boken så kan ni bilda er egna uppfattningar om det är något för er. Om ni läser min lista och tänker "Men jag har ju huvudvärk jätteofta- jag måste nog åka till Aten" så ber jag dig att tänka holistiskt och logiskt. Läs boken, så förstår ni.
Hur kan överaktivt immunförsvar leda till infertilitet?
Som tidigare nämnt kan det leda till att äggen inte blir befruktade, eller att embryorna blir fragmenterade. Det kan leda till dålig äggkvalitet och till missfall, eller att embryorna stöts bort ur livmodern innan de hunnit fästa. Det kan också finnas antikroppar mot sperma. Även män kan ha problem med antikroppar osv.
Varför valde vi att åka till Aten?
Jag har länge vetat om att det finns en del kontroversiella teorier om att immunförsvaret kan sätta käpparna i hjulet för fertilitet, och att några modiga länder börjat behandla detta på ett experimentellt (ej godkänt av medicinska råd som behandlingsmetod vill säga) stadium. Men att ta steget till att luta sig emot dessa teorier kan vara både mentalt och fysiskt krävande. Det handlar egentligen om att vara lite av en pionjär i fertilitetsområdet och att testa det som fortfarande är relativt omskrivet. Forskning pågår och behandlingsmetoden är densamma som dr.Beer utvecklade för 15 år sedan, men ändock är forskningsresultaten tudelade i detta område.
Till slut kom vi, jag och min något mer skeptiskt inställda make, överens om att det var värt att äntligen ta tag i resan. Jag har en lång lång lista av symptom på ett överaktivt immunförsvar och efter det fjärde, fruktansvärda missfallet så blev säkerheten total- jag behöver hjälp.
Hur ser den vanligaste behandlingsmetoden ut?
Alla prover analyseras och en behandlingsmetod läggs upp och skickas med mail i samband med uppföljningssamtalet efter att provsvaren från Chicago kommit till läkaren. Ungefär 2 veckor efter besöket. Behandlingsmetoden är individuell. Vanligast används följande mediciner:
-Intralipider (Ett växtbaserat och relativt harmlöst dropp som tas i olika faser av cykeln/IVF-behandlingen.)
-Kortison (Prednisolon i olika hög dos)
-Propplösande och eventuellt blodförtunnande medicin (Ex Fragmin/Clexane, och acitylsalitsylsyra såsom salitsper eller babyasprin(?))
Och ofta de vanliga ivf-stödjande medicinerna
-Progesteron och östrogen (ex. progesteron mic och femanest).
I särskilda fall används också HUMIRA. En jobbig medicin som ska blockera TNF-alfa och i svensk medicin används vid reumatism. Den är dyr och har många biverkningar. (5500kr per spruta). Denna medicin ska jag själv använda i en månad innan vi påbörjar behandlingen inför vår återföring av ett donerat ägg. Två sprutor ska jag ta med två veckors mellanrum.
Kan utredningen göras i Sverige?
Nej. Man får åka till Aten, London eller USA i dagens läge.
Var det värt besväret?
Vet inte än. Jag fick "bevis på" att mitt immunförsvar löper amok ibland. Säkert nästan hela tiden tror dr. Dimitri. Men han vet inte säkert att vi kan lösa det med medicinering. Det återstår att se. Jag bävar inför behandlingen, men hoppas att det var värt det. Om inte annat så gjorde vi allt vi kunde innan vi satt stopp.
Nu hoppas jag att jag kommit med lite matnyttig information. Fråga gärna om ni undrar mer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)