Jag gav upp.

Ja, nu gav jag upp med att vänta på mensen. I början av veckan hade jag tydliga ägglossningsflytningar i ca 4-5 dagar- igen och väldigt ont i brösten. Detta blir 3e gången denna cykeln som det händer och ändå har ingen mens dykt upp. Det är ca 9 veckor sedan jag hade mens sist. Så jag gav upp med att avvakta och insåg att det inte skulle komma någon naturlig mens inom de närmsta dagarna och började därför med primolut-nor. Om ca 7 dagar ska blödning därför dyka upp vilket blir mitt queue för att börja med HUMIRA-sprutorna.

Preliminär planering blir därför:
3-4/2 Humira dos 1 (mens)
17-18/2 Humira dos 2+primolutnor
(IL-dropp dag innan mens, och sluta med omega 3)
4-7/3 Femanest (börjar mensdag 2)
(IL-dropp ibland, + kortison dagligen. Även acityltsalitsylsyra och clexane dag innan ET)
12-13/3 VUL
(Sedan påbörja progesteronbehandling och ta ytterligare IL-dropp)
24-26/3 ET äggdonation


Det känns långt borta just nu. Men samtidigt så går tiden säkert ganska fort dit. Med två veckors intervaller på det mesta så är det lättare att ta en sak i taget- och det är liksom vår enda livlina för att orka med den här processen igen. En sak i taget. Ett delmål i taget. Det är mitt bästa tips till alla andra som genomgår ivf faktiskt- att ha små delmål istället för att bara ha den stora dagen då gravtestet tas, eller dagen för återföring som visuellt mål. Små delmål gör att den långa resan känns kortare och lättare att genomlida.

Så om ca 2 månader ska det ske igen. En återföring. Fast med stora skillnader från tidigare 8 behandlingar. Denna gång med immunostöd från Aten och äggdonation- ingendera testade tidigare. Jag vet inte hur det känns faktiskt. Men det är mer skräck än förtjusning. Mer en sak jag vill få avklarat än något jag ser fram emot. Samtidigt vet jag ju att det riktiga arbetet och den verkliga ångesten kommer efter återföringen. Det är då helvetet startar så att säga. Det vill jag inte ens tänka på just nu.

Tills dess distraherar jag mig med vårt nya kostupplägg och förhoppningsvis lite träning. Allt för att rusta kroppen och försöka låta bli inflammatorisk mat. Än så länge håller vi en delvis strikt, delvis liberal lchf, men målet är att mer övergå mot paleo om 2-4 veckor. Jag utesluter redan spannmål, socker och baljväxter, samt äter väldigt lite kolhydrater. Tanken är alltså att även sluta med mjölkprodukter snart. Både gluten, mjölkprodukter och socker är väldigt inflammatoriska ämnen, och när man har så mycket kroppsliga problem som jag så kanske en radikal kostförändring det enda som kan minska symptomen. Nu när mina provsvar i Aten var så besvärande tydliga så vill jag göra mer än att knapra piller och ta sprutor för att maxa mina chanser till ett mindre aggressivt immunförsvar. Det finns mer- det finns alltid mer att utesluta- men någonstans måste man också överleva under tiden man gör det. Att förbjuda nästan allt man är van vid att äta är svårt och kan ge känsla av straff. Istället måste det kännas rätt och självvalt. När jag nu väljer att lägga om kosten i så stor grad så behövs knappast ännu mer under behandlingstiden. Den tiden är tuff nog ändå. Och förhoppningsvis gör förändringarna tillräcklig skillnad.

Att laga mat är roligt nu. Roligt och motiverande. Jag har redan skapat ett helt gäng med egna recept och har testat nya maträtter nästan varje dag. Frukosten är fortfarande klurig, men middagsmaten har jag redan planerat i två veckor framåt. Idéerna sprutar. Jag motiveras av ett tänk som avgränsar mer till paleo än LCHF men inser att vi kanske slutligen hamnar någonstans mitt emellan. Oavsett ska vi hitta vår grej som känns rätt i långa loppet. Eftersom ingen av oss har viktnedgång som mål med kosten så får vi helt enkelt hitta vår egen väg och samtidigt njuta av enormt god mat. Min man som är långsmal får absolut inte tappa vikt, och för mig gör det visserligen inget om jag tappar lite onödigt hull- men det är absolut inte det som är målet med maten.

Vi får se hur jag mår när jag börjar med medicinerna. Jag brukar ha lite jobbigt med mat under de tiderna, så vi får hoppas på att jag inte äcklas av allt :)