Idag har jag spenderat hela dagen åt bakning, och även fast hälften av bakverken hamnade i soporna så är jag nöjd över att jag lyckas njuta av tillvaron här och nu istället för den ständiga önskan att livet vore annorlunda. Det är tröttsamt att längta efter något man inte har, något man inte kan få.. Därför är de där stunderna av sinnesnärvaro så viktiga för mig. De ger mig liksom en "nytändning på livet".
På tal om nytändning- Jag är så vansinnigt förälskad i min fästman. Alltså jag kan bli helt pirrig av att tänka på honom, och längta så jag blir tokig när han är och jobbar. Jag fnissar lite när jag skriver detta, för jag inser att jag låter som en nyförälskad tonåring.
Min teori är att man först blir förälskad i en människa, kärleken den kommer senare när man börjar känna trygghet och styrka i relationen och partnern. Förälskelsen kan dock stanna kvar länge, eller så kan den försvinna för att sedan dyka upp igen efter en tid när man börjar se sin partner på nya sätt. Jag tror att den kan komma och gå i cykler och att den kan bero på vad man som par måste gå igenom tillsammans. Jag har märkt att vår barnlöshet fört mig och sambon så nära varandra att vi inte bara nått en ny nivå av kärlek och trygghet i relationen, utan vi har även blivit "nyförälskade" i varandra.. (Eller där kan jag ju bara tala för mig själv i och för sig). Om man ska se något gott i barnlösheten så skulle det vara den stärkta kärleken.. :)
Oj vilket babbel, jag hoppas ni inte tycker att jag tråkar ut er.
Det har äntligen löst sig med sjukskrivning nu!!! :) det var tydligen inga problem när läkaren väl kom tillbaka från sin semester, så nu är jag sjukskriven terminen ut. Skönt är bara förnamnet!
Avslutar med en bild på vår fina gran. Här är det julmysigt värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar