Begravning av mina barndomsbästisars mormor idag. Att gå på begravning idag jämfört med känslan av begravningar för 5 år sedan är helt annorlunda, för nu har jag själv gått igenom så otroligt många traumatiska förluster. Min egen sorg ligger där och bubblar tätt under ytan och kommer fram direkt när jag äntrar kyrkan. Att se mina barndomsbästisar och barndomens extramamma i så stor sorg startade upp den ihärdiga och känslomässigt uttömmande gråten, och trots att jag nu sitter på tåget på väg hem igen så har jag fortfarande tårar som rinner på kinderna. Men det är mer än så. Det är mer än sorg av en fin och osjälvisk människa som inte finns i livet längre. Det är mer än den hjärtskärande känslan av att se människorna man älskar vara så ledsna. Det är mer än begravningen i sig. Det är så mycket mer... så mycket under ytan..
En enda tanke på mina små änglar blir snabbt till hundra, och redan efter en tanke vill inte tårarna sluta rinna. Jag tänder ljus för dem och ber att de ska försöka komma ner till mig igen. Jag ber morfar att hjälpa till, och att det ska bli barn den här behandlingen. Jag ber att slippa förlora ännu en graviditet..
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar