Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
torsdag 26 mars 2015
Nattalivet..
Att ligga vaken halva natten är sådär i rolighetsgrad. I hälskoskalan med för den delen. Tiden kryper fram men hjärnan är som på speed, samtidigt som kroppen egentligen är dödstrött. Vaknar. Försöker sova i någon timme. Ger upp och läser lite eller fortsätter ligga och blunda.
Tre timmar senare är klockan 7, och larmet ringer. Har så klart inte somnat om. Det är dags att "vakna" för att ta medicin. Tabletter ska sväljas, spruta ska injiceras i magen och lutinus ska köras upp i...ja ni vet. Var jag inte vaken i kroppen tidigare så är jag det nu.
Nattalivet har skänkt mig 4h sömn och 3h grubbel. Tack natten för den behandlingen.
Det kryper bakåt och bakåt. Jag faller i sömn normal tid men vaknar numera ibland redan vid tre. Älskade hatade kortison. Jag önskar att du behandlade mina kortisoldepåer annorlunda så att min sömn inte blev så rubbad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack för en bra blogg! Mitt liv är skrämmande lik ditt just nu.. För första gången i mitt liv är jag gravid, vågar knappt skriva ordet, vi har gjort äggdonation.. Jag har två autoimmuna sjukdomar och kämpar som tusan med att trycka ner immunförsvaret.. Kortison, innohep, trombyl osv.. Svettas också om nätterna men det va värre i helgen, nu är jag bara halvt dyblöt halva natten.. 15 dagar sedan vi fick tillbaka ett embryo så V 4 är vi i.. Jag sover bättre när jag delar upp kortisonet mer och tar en mindre dos på kvällen, hoppas att det är det dagliga intaget som räknas, har även tagit 3ggr/dag ibland..
SvaraRaderaHåller tummarna såå hårt för oss och framförallt för dig som gått igenom så många missfall, hoppas att det är er tur nu!
Tack för dina fina ord!!! =) Och varma gratulationer till graviditeten. Jag förstår verkligen att du knappt vågar tro på det. Hur har er resa sett ut innan den här äggdonationen? Och vad har du för autoimmuna sjukdomar? (Du svarar på det du vill och jag tar inte illa upp om du tycker att det är för privat). Det låter ju som att vi verkligen är i samma sits nu, och att vi båda svettas blir ju nästan komiskt likt ;) Men läskigt.. Tack och lov vet man ju att många svettisar också får en fullgången graviditet så man får försöka att inte måla fan på väggen.
RaderaI natt så var mina svettningar också mildare, men i övrigt har de hållt på sedan rd2-3. Är på RD...hmmm....9 nu så du är lite före mig. Särskilt om det var en blastis som du fick.
Tack snälla för ditt tips om att dela upp dosen. Faktum är att det är så som dr. D har ordinerat mina 25mg, men eftersom jag fick samma sömnproblem förra gången jag åt kortison så valde jag att ta allt på morgonen för att få sova överhuvudtaget. Men jag ska testa din metod. Är väldigt tacksam för tipset.
Du kan väl hålla mig uppdaterad om fortsättningen- hur det går och hur du haft det innan. Jag lyssnar gärna =)
Jag önskar att det går bra för oss båda. Vi får peppa varandra =)
Kan du skjuta lite på morgonmedicinerna? Tröttsamt att behöva ställa klockan så tidigt om du ändå inte måste gå upp då.
SvaraRaderaTar du allt kortison på morgonen? De piggar ju upp. Tänkte så du inte tar kortisonet på kvällen...
Har du möjlighet att vila/sova lite på dagen?
Kram!!
Ja, alltså anledningen till att klockan ringer kl 07.00 är att jag har dela in dygnet i tre lika stora "delar" för att fördela ut min medicinering så jämnt jag kan över dygnet. 07.00, 16.00 och 22-23.00 tar jag lutinus och därmed måste jag ändå gå upp till badrummet. Jag tar också clexane-sprutan, femanest och kortison där vid 7, och min nästa femanesttid har jag 19.00.
RaderaMin tanke har ju varit att jag måste ta allt kortison på morgonen eftersom det piggar upp. Om jag tog det senare finns ju risken att jag inte sover alls på natten. Men nu fick jag tips ovan om att testa att dela upp dosen (som dr.D egentligen vill att jag ska göra). Ska testa det och se om det blir en skillnad.
Ja, oftast har jag möjlighet att slumra en stund på dagen, men det bli oftast bara en 30 minuters, och bara ca 3 dagar i veckan. Man har ju inte alltid möjlighet, och även om man har det så är det inte alltid lätt att somna på beställning. Så jag är trött trött trött... Det tär ju på en med långvariga sömnproblem.
Tack för tipsen. Hur går det för dig? Har mensen dykt upp?
Kram
Tack för ditt svar. Ja vi är nästan komiskt lika.. Och eftersom mitt svar kom kl 5 imorse förstår du att även jag ligger och grubblar nattetid, samt är ganska pigg.. Dock ska jag säga att när jag va som sämst med mig reumatism så sov jag som en stock oavsett kortisonmängd.. Så då behövde nig kroppen verkligen det. Jag tar det som ett positivt tecken att jag inte är lika dödstrött längre och att sjukdomen är lugnare nu!
SvaraRaderaVi fick tillbaka ett 2dagars. Vi har gjort 3 ivfen tidigare, fått ut lite olika antal ägg, 11,5 och 2, så det gick stadigt neråt och kvalitén har varit urusel.. Så nu blev det ÄD och det är första försöket, har en blastis i frysen!
Hur har dina tidigare graviditeter varit och har allt varit normalt fram till missfall? Typ har hcg ökat osv? Hunnit se nån hjärtaktivitet?
Försöker finna nån tröst i svettningarna och man ser ju att många haft det och fött barn, men man blir ju livrädd.. Ska det här lilla livet dö snart i mig, usch jag orkar inte ens tänka tanken.. Jag är bara så genuint glad just nu..
Nu håller vi tummarna för OSS
Hehe ja på natten finns det ju ingenting annat att göra än att grubbla. Så det gör man, medan tiden kryper fram.
RaderaSå härligt att höra att du kunde sova trots kortisonet när sjukdomen hade starkt skov- det måste varit väldigt värdefullt. =)
OK, så tre behandlingar. Så synd att kvalitén varit så dålig :( Det har de ju sagt till mig med till en början när vi gjorde 3 beh utan att få något befruktat embryo. När vi testade spermadonation blev det ett (eller två, fast ett klarade sig ju inte till frysen) och sedan 6 blastocyster vid vår allra sista spermadonations-icsi. (ICSI 5) Alla embryon har sett jättefina ut dock.
Efter att vi nu kört ÄD och dessutom utrett imunno-spåret så har vi dragit slutsatsen att det aldrig blev befruktning mellan mig och mannen på grund av att vi inte är kompatibla med varandra. Troligtvis är mitt immunförsvar så starkt att det stöter bort hans spermier+ att han (och jag?) har någon form av antikroppar. Oavsett så tror jag att mina ägg inte är så dåliga som de sa till mig i början utan att det till stor del handlade om sperman som äggen matchades med och att jag hade behövt immunosupport från start. Samt att jag först fick testa nedreglering den femte ICSI.n och det var först då jag fick så många ägg och många befruktningar.
Nåväl, det spelar ingen roll nu. Det är ju ett ÄD ägg som finns i livmodern nu.
Skönt att ni har blastis i frysen. Det är en trygghet va?
Tidigare har graviditeterna varit precis som nu egentligen. HCG har ökat superbra (har inte kollat så noga denna gång på just HCG visserligen) och symptomen har verkligen varit starka. Mycket kramper och svullnad de första dagarna som mildras efter ca en vecka. Illamående som tilltar. Sedan dag 10-12 någon gång brukar det kännas som att jag får feber och känner mig jättesjuk. Får känslan av att nu är något riktigt fel och känner nästan som att jag har influensa. Ibland har jag också haft lite blödningar ca därifrån och fram till missfallen. Oftast väldigt sporadiskt men ändock blod eller brunt. Ibland har missfallen dock kommit helt utan förvarning.
Men, jag kan alltid säga i efterhand att jag samma morgon som missfallen kom mådde riktigt dåligt och kände att något var fel. Intuition eller kroppslig reaktion- det låter jag vara osagt- men i alla fall har känslan kommit.
Svettningarna har jag haft varje gång men i olika kaliber. Minns inte om det varit lika mycket som denna gång för man förtränger ju e del. Men svettats som en gris har jag i alla fall.
Försök att behålla den där genuina glädjen Charlotte. För vad är det egentligen som säger att du skulle förlora det lilla livet? Du har ju ingen bakgrund med missfall (hoppas jag inte misstar mig och gör en felaktig slutsats) och du tar dessutom massor av mediciner för att hålla immunförsvaret och din sjukdom i schack. Det talar ju FÖR! Försök att behåll känslan som du har nu, för det är nästan bara första gången som man kan känna på det sättet. Och det är du värd att känna. =)
Kram till dig
Känns så jävla ironiskt. En timma efter skickat svar var det blod när jag torkade mig på toaletten.... Mönstret återupprepas.
Radera