Galna panikkänslor

Jag som tyckte att behandlingen gick som en dans på rosor. Energi, gott om sömn trots kortisonet (förutom två nätter), och mycket positiv energi. Men nu ligger jag här i sängen, dödstrött men ändå så vaken med en kropp som befinner sig i total panik. Den vill fly och sova på en och samma gång. Kroppen har chockats idag. Kortisondosen höjdes till 25mg, lutinus påbörjades och ett dropp med Intralipider togs innan läggdags.

Den här reaktionen dök upp redan medan jag fick droppet. Jag mådde väldigt illa, frös och kände hur hela kroppen försattes i någon slags panikkänsla. Ungefär som när man är otroligt nervös och det pirrar och sticker i kroppen samtidigt som hjärtat vill hoppa ur kroppen. Nu när jag ligger här i sängen och bara har slumrar några otäcka minuter så har allt eskalerat. Jag fryser omväxlande med extrem värme- som att jag kokar. Jag har troligtvis feber för maken kände att jag var extra varm. Men värst är känslan av att kroppen krigar mot sig själv och att jag vill krypa ur mitt eget skinn. Andnöd och otäck panik.

Det är liksom inget psykiskt påkallat, det är chocken för kroppen. Det vet jag. Jag är inte orolig, bara jäkligt plågad just nu. Och lite ledsen över att vi har en lång och viktig dag framför oss imorgon då jag inte har möjlighet till någon vila- och sömnen behövs. Jag hoppas verkligen att den här höga dosen prednisolon inte innebär att jag trillar tillbaka i sömnlösheten, för då blir det ord och inga visor.

Nu går jag nog upp en stund och äter lite päron. Behöver slitas från denna miljö. Tack för att ni läser <3 Ni är mitt fina och ovärderliga stöd i den här långa resan..