Kramper, tankar och TSH

Blod ser jag när jag torkar mig och blandat med lutinuset som hamnar i bindan. Jag har riktigt skarp mensvärk och det värker massor i ryggen. Ryggvärk känner jag i samband med fogarna också, men den har ökat och mensvärken är annorlunda. Mer intensiv och mensvärksliknande än växtvärkskramper i livmodern.

Jag är tom- men samtidigt full av tankar. I det här läget finns det inte mycket tankar som säger något vettigt- för faktum är att vi inte har den blekaste aning om hur det kommer gå. Realismen använder sig av min logiska hjärnhalva som säger "blödningar kan vara ofarliga". "Värken är inget bra tecken". "Precis såhär har det börjat minst hälften av gångerna tidigare". "Det finns inget du (jag) kan göra mer än att vänta och hoppas". "Det är inte kört än".

Min känslomässigt kopplade del av hjärnan går direkt på minnen av tidigare scenarion och kastas mellan hopp och förtvivlan. Den tar ut allt i förskott- i båda de möjliga scenariona. "Jag kommer att föda det här barnet". "Jag kommer förlora min femte.. Min femte..". "Jag kommer aldrig kunna bära ett barn". "Jag kommer att älska ett adopterat barn precis lika mycket som ett som jag burit". "Livet är så orättvist- varför jag? Varför igen?" "Det är inte dags att kasta in handduken än, jag är fortfarande gravid". "Finns det en mer ogästvänlig livmoder?"

Ja ni fattar. Jag vill helst stänga av tankarna helt, men de jagar runt som myror. Jag är inte mentalt trasig än. Jag har gråtit några skvättar och känner mig såklart utmattad av att inte veta. Av att vänta. Av att vara rädd för toalettbesöken och rädd för vad som kan vänta. Men trasig är jag inte. Mental förberedelse samtidigt som den där gnuttan hopp måste få finnas med på ett litet hörn.

Google håller jag mig ifrån. Men jag har upptäckt något som dr.D inte kommenterat. Mitt TSH har stigit mycket sedan jag blev gravid. Det brukar ligga långt under 1. I måndags (efter positivt test) var det 2,6! Och gravida rekommenderas ha värde under 2,5 för att inte riskera missfall.
Varför har det här missats? Vad skulle ni göra i samma läge? Jag har mailat och frågat dr.D men som ni vet är ju mailkontakten inte den bästa. Får nästan aldrig svar på mina frågor.

Tack för ert stöd <3 jag behöver ert hopp när mitt eget inte räcker till. Jag vill komma längre än såhär. Jag vill föda det här barnet. Jag vill ha mitt barn.