Ännu ett minus i ryggsäcken..

Idag är det bim (beräknade dagen för mens)... Än så länge har ingen mens kommit. Brösten är lite tunga, jag har huvudvärk och vansinnigt ont i magen, men smärtorna är liksom inte som mensvärk... Har funderat på det, hoppats lite, men ändå inte vågat tro att något är på gång..

Tog ett test och med spänning tittade jag och sambon samtidigt. Som alla tidigare test visade även detta minus :( När är det vår tur att se två streck på de där jävla stickorna? När är det vår tur att byta ut ångesten och tårarna mot total lycka?

Börjar tro att jag inte hade någon ägglossning för två veckor sedan. Eftersom kroppen är van vid att spela mig elaka spratt så skulle inte denna månad vara något undantag :( nu känns det hjälplöst eftersom jag inte har någon medicinsk hjälp och därmed troligen ingen egen ägglossning och hur ska då ett barn bli till?? Får försöka lägga fullt fokus på den kommande operationen. Drygt en månad kvar nu... Vill bara att tiden ska gå fortare :(

Sammanbrott

Igår gick det bara inte att sova. Hade en mysig fika med en kompis på eftermiddagen och när jag kom hem så tänkte jag över vad hon hade sagt till mig. Det slog mig inte fören hon sa det rätt ut, att det krävs nog mycket bearbetning om jag nu efter operationen får veta att jag har en livslång smärtsam sjukdom som inte kan botas. Så långt hade jag liksom inte låtit mig själv gå i tankarna. Hittills har jag varit ganska positivt inställd till operationen och någonstans inom mig nästan önskat att de ska hitta härdar av endometrios. Men givetvis bara för att kunna ha en diagnos som skrivs in i journalen som jag alltid kan peka på som en orsak till all min smärta och varför jag mår dåligt så ofta. Då skulle jag inte behöva gå och tvivla, fundera och ta mediciner som egentligen inte botar mig. Då skulle jag VETA.

Men, igår kväll slog det mig liksom att en diagnos är allt utom bra nyheter. En diagnos skulle innebära att jag aldrig kommer kunna bli av med mina smärtor i magen och illamåendet (kanske vid klimakteriet bara) och jag kommer ALLTID att ha det såhär kämpigt med att balansera livet, med ständiga hälsoproblem- det är ingen lätt uppgift kan jag säga. Det kan innebära att jag har små chanser att kunna bli gravid, även med mediciners hjälp, och att provrörsbefruktning är vårt ända möjliga alternativ. Det är så många skrämmande tankar som flyger runt i mitt huvud nu... Jag är vansinnigt rädd!!

Månadens jobbigste dagar..

Tiden går långsamt...

Den 13e hade jag stegring på ägglossningstestet. Nu är det alltså den där jobbiga väntetiden...

Vet ju inte om det var solklart positivt direkt, men jag tror att jag bara missade stegringen eftersom jag bara testade vid en tidpunkt den dagen och sedan ganska sent nästkommande dag. Men man kan ändå se en tydlig stegring som sedan sjunker igen. Tillsammans med mina ömmande bröstvårtor och natten med svettningar ett par dagar innan så tyder det på att det borde ha varit ÄL. Kan ju dock vara så som det ofta blir för mig, att det bara är hormoner som spelar mig ett spratt. Men man kan ju hoppas. 

Hur som helst, idag är det 7-8 dagar sedan min förmodade ägglossning och mina bröst har börjat ömma igen. Tyder troligen på att kroppen förbereder för mens.  Mitt vanliga illamående med kräkningar flera ggr om dagen och ganska kraftig smärta i magen är plågsamt till tusen och jag har fortfarande ont i underlivet. Känns solklart som endometrios, men helt säker kan jag ju inte vara innan jag gjort min operation. Idag har jag till råga på allt åkt på feber. 

Hände en läskig "incident" på gymmet i fredags också. Jag kände på en gång att mina krafter inte var som de skulle när jag ställde mig på crosstrainern. Jag fick koncentrera mig med hela mitt sinne för att inte kräkas och för att fokusera min blick som for runt i salen, yrseln var total. Efter ca 20 min (på halva motståndet mot vad jag är van vid) så hände samma sak som hänt för en eller två månader sedan när jag tränade ungefär denna tid på månaden. På en sekund fick jag så ont i mitten av magen att jag höll på att svimma av, bara falla av träningsmaskinen. Jag gick snabbt ner, rusade in på toaletten i omklädningsrummet och prydde i säkert fem minuter. Skitläskigt var det... På skakiga ben gick jag hem och bäddade ner mig i en filt och tryckte i mig en banan och lite te. Jag försöker att vara lyhörd mot min kropp när det gäller träning, men det är jobbigt att jag måste göra uppehåll i träningen i så långa perioder. Det sägs ju annars att både PCOs- och endometriospatienter mår bättre av fysisk träning, men det är ju inte helt lätt att träna när man bara kräks eller nästan svimmar av smärta.

PCOS- vad är det och vilka risker ger sjukdomen?

http://babyfabriken.blogspot.se/2011/04/pcos-fakta.html

Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) är en vanlig sjukdom som drabbar cirka 5–15 procent av alla kvinnor i fertil ålder. Sjukdomen kännetecknas av att ovarierna (Ovarie= äggstock) har ett typiskt utseende med många små folliklar i anslutning till ovarialkapseln samt av oregelbundna eller uteblivna ovulationer och menstruationer. Detta leder till att dessa kvinnor oftare behöver assi­sterad befruktning för att bli gravida. Kvinnor med PCOS har också ökad benägenhet att gå upp i vikt, och klinisk eller biokemisk hyper­and­rogenism förekommer oftare.

 Tidigare forskning om PCOS och graviditet har visat association med havandeskapsförgiftning, prematur förlossning och graviditetsdiabetes. Dessa resultat har baserats på små studier och har framför allt inkluderat kvinnor som genomgått assisterad befruktning. Detta har gjort det svårt att uttala sig om det varit infertilitetsbehandlingen (in vitro-fertilisering, IVF), kvinnornas övervikt eller PCOS som har varit orsaken till graviditetskomplikationerna.

Detta är den första studien av tillräcklig storlek för att kunna undersöka sambandet mellan PCOS och komplikationer under graviditet och förlossning. Från Medicinska födelseregistret och Patientregistret identifierades 3 787 barn vars mödrar fått diagnosen PCOS och ungefär 1,2 miljoner barn vars mödrar inte haft PCOS. Barnen föddes 1995–2007. Graviditetsförlopp, komplikationer och förlossningsutfall jämfördes mellan kvinnorna med respektive utan PCOS.
Vi fann att kvinnor med diagnosen PCOS oftare var överviktiga (60,6 mot 34,8 procent) och att de använde sig av IVF i större utsträckning för att bli gravida (13,7 mot 1,5 procent). Kvinnor med PCOS hade ökad risk att drabbas av havandeskapsförgiftning (oddskvot, OR, 1,45; 95 procents konfidensintervall, KI, 1,24–1,69), förtidig förlossning (OR 2,21; 95 procents KI 1,69–2,90) och graviditetsdiabetes (OR 2,32; 95 procents KI 1,88–2,88). Barnen till dessa mödrar hade ökad risk för mekoniumaspiration (OR 2,02; 95 procents KI 1,13–3,61), att födas stora för tiden (OR 1,39; 95 procents KI 1,19 –1,62) och låg Apgarpoäng (OR 1,41; 95 procents KI 1,09–1,83). Dessa utfall var oberoende av genomgången IVF eller högt BMI.
Kvinnor med PCOS utgör en riskgrupp under graviditet och förlossning, oberoende av in vitro-fertilisering eller högt BMI, och bör därför övervakas noggrant.

 (KÄLLA: Publicerat i Läkartidningen av Nathalie Roos doktorand, institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska institutet; ST-läkare, kvinnokliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm.  http://www.pco-s.com/ )