Månadens jobbigste dagar..

Tiden går långsamt...

Den 13e hade jag stegring på ägglossningstestet. Nu är det alltså den där jobbiga väntetiden...

Vet ju inte om det var solklart positivt direkt, men jag tror att jag bara missade stegringen eftersom jag bara testade vid en tidpunkt den dagen och sedan ganska sent nästkommande dag. Men man kan ändå se en tydlig stegring som sedan sjunker igen. Tillsammans med mina ömmande bröstvårtor och natten med svettningar ett par dagar innan så tyder det på att det borde ha varit ÄL. Kan ju dock vara så som det ofta blir för mig, att det bara är hormoner som spelar mig ett spratt. Men man kan ju hoppas. 

Hur som helst, idag är det 7-8 dagar sedan min förmodade ägglossning och mina bröst har börjat ömma igen. Tyder troligen på att kroppen förbereder för mens.  Mitt vanliga illamående med kräkningar flera ggr om dagen och ganska kraftig smärta i magen är plågsamt till tusen och jag har fortfarande ont i underlivet. Känns solklart som endometrios, men helt säker kan jag ju inte vara innan jag gjort min operation. Idag har jag till råga på allt åkt på feber. 

Hände en läskig "incident" på gymmet i fredags också. Jag kände på en gång att mina krafter inte var som de skulle när jag ställde mig på crosstrainern. Jag fick koncentrera mig med hela mitt sinne för att inte kräkas och för att fokusera min blick som for runt i salen, yrseln var total. Efter ca 20 min (på halva motståndet mot vad jag är van vid) så hände samma sak som hänt för en eller två månader sedan när jag tränade ungefär denna tid på månaden. På en sekund fick jag så ont i mitten av magen att jag höll på att svimma av, bara falla av träningsmaskinen. Jag gick snabbt ner, rusade in på toaletten i omklädningsrummet och prydde i säkert fem minuter. Skitläskigt var det... På skakiga ben gick jag hem och bäddade ner mig i en filt och tryckte i mig en banan och lite te. Jag försöker att vara lyhörd mot min kropp när det gäller träning, men det är jobbigt att jag måste göra uppehåll i träningen i så långa perioder. Det sägs ju annars att både PCOs- och endometriospatienter mår bättre av fysisk träning, men det är ju inte helt lätt att träna när man bara kräks eller nästan svimmar av smärta.