När bästa vännen ska få barn, igen..

För några dagar sedan fick jag ett besked jag bävat för ganska länge. Den dagen jag berättade för min vän om vår kamp mot ett plus på graviditetsstickan så var jag medveten om att hon och hennes sambo snart tänkte försöka skaffa ett syskon till sin (då) 3-4 månader gamla dotter.  Jag visste att hon hade lyckats bli gravid redan på första försöket med sitt första barn och att det troligen skulle gå fort med nästa barn också. Jag har hela tiden haft en rädsla att min vän skulle bli gravid och få sitt andra barn innan jag ens fått mitt första. Det har ingenting att göra med att jag inte unnar henne det, eller att hon inte borde ha barn (hon är en fantastiskt bra mamma till sin dotter, och en underbar människa), utan det är helt enkelt min rädsla av att stå vid sidan av och plågas av längtan och förtvivlan som gör att jag tycker att andras graviditeter är fruktansvärt psykiskt påfrestande. Hennes första graviditet tärde otroligt hårt på mig, psykiskt. Jag försökte att dölja det bäst jag kunde, men ibland lös det säkerligen igenom. Nu är hon i alla fall gravid med sitt andra barn och har snart passerat sin första trimester. Jag bävar för de kommande månaderna, att se hur hennes mage växer i takt med sommarmånadernas ankomst medan min egen mage enbart växer om jag trycker i mig godis eller dålig mat. Att vara gravid samtidigt som henne skulle vara fantastiskt spännande, men samtidigt skrämmande eftersom risken är större för missfall när man ätit mediciner som jag gjort. Men troligen blir det inte så. Jag måste hoppas, men det känns som att oddsen är emot mig. Allt jag vill är att bli gravid...

http://madeleneklund.blogg.se/2011/march/bebis-rojer.html