CD 3 idag, och idag kom faktiskt en ordentlig blödning på lunchen. Sen avtog det snabbt till att bli nästan ingenting igen. Så himla skumt. Som sagt har jag aldrig varit med om liknande tidigare, så jag vet fortfarande inte om det kommer att lösa sig med FET. Sköterskan sa också att det är omöjligt att veta om det går bra, så det återstår nog en veckas väntan inför ultraljudet då man kollar slemhinnans tillväxt. Suck... Som sagt hade man gärna sluppit den här oron också.
Efter 4h sömn (jäkla envisa sömnproblem) och en dags intensivt pluggande är jag helt slut. Och det känns dessvärre som febern kommit tillbaka. Go away fever!!
Jag är inte fri från förkylningen än, och feber har jag haft i helgen också, men nu var jag ändå tvungen att börja med prednisolonet. Som jag sagt tidigare så känns det motigt att börja med kortison som sänker mitt immunförsvar när jag redan mår dåligt, men har jag verkligen något val? För att kunna öka successivt med prednisolonet så måste jag börja nu. Jag har lagt upp en plan på att höja 5mg var fjärde dag till en början, men de sista dagarna kommer jag behöva höja med 10mg för att hinna upp till minst 20 innan ET.
Min pillerask är fullständigt proppfull och det är inte lätt att minnas vilka tider jag ska ta vilka tabletter. Just nu är det 5 varje morgon, 1 mitt på dagen och 4 varje kväll. Var fjärde dag kommer en morgontablett tillkomma, och dagarna innan fet ska jag dessutom lägga till en trombyl om dagen och lutinusvagitorier tre gånger om dagen. Puh... De flesta ska tas med mat, men regelbundet vilket försvårar saken. Nåväl, det reder sig nog.
Nu väntar lite tv och en apelsin.
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Det låter som en redig blandning piller att ta varje dag. Hoppas detta är det vinnande receptet denna gång, men framför allt att kroppen är med på noterna nu inför fetet. Ett steg i taget! Jag hoppas du och jag kan bli gravida ihop. Peppen!
SvaraRaderaTack snälla du! Ja det hoppas jag verkligen också. Både gällande pillerkonceptet och att vi får vara gravida ihop. Du var ju anonym, så du får gärna berätta lite om hur din resa ser ut, och vad som pågår för dig just nu ;) kram!
RaderaOh huvaligen vad mycket piller.. Jag är som du, en levande bipackssedel så jag blir alldeles darrig av din uppräkning ;-p Men nu hoppas vi att det verkligen kommer att göra susen och att du inte kommer må lika dåligt som tidigare.
SvaraRaderaHejaheja dig!
Kram
Jag försökte kommentera hos dig typ 4 ggr men det funkade inte, så nu får jag klistra in det här istället ;)
RaderaVa häftigt att det är så mycket som avgörs så otroligt tidigt- att äggen redan nu formas i lilla pluttan (om det är en flicka.) Eftersom jag har problem med mina ägg så funderar man ibland på vad det beror på, och läkarna säger ju att det är medfött. Så det skedde väl något i mammas mage antar jag. Man önskar att man visste.
Åh Karin, jag brast ut i tårar när jag såg din fina magbild! Tänk så underbart att du kommit så långt som halvvägs (nästan) nu. Det är ju fantastiskt. Men jag förstår helt och hållet att det är svårt att förstå och att ständigt uppskatta tiden. Särskilt med depressionen i bagaget, och att du (som du skriver) nu går med ständig smärta! Jag hoppas i alla fall att dina besvär snart lättar något, och ännu mer att du snart börjar känna av den lilla mycket oftare och tydligare, för då kanske det blir lättare att förstå att du ÄR gravid nu, äntligen :)
Tack för att du fortfarande kommenterar hos mig ibland! Det värmer verkligen.
Stor kram