Svar på förra inlägget- om mediciner

Tack för att så många kommenterar! Jag tänkte att det allra bästa var att skriva ett gemensamt svar till er alla samtidigt, eftersom många hade liknande funderingar.
För er som glömt så skrev jag om att läkarna inte vill skriva ut varken prednisolon, trombyl eller fragmin. De vill heller inte ta fler prover på mig, men kommer att göra det om jag får ett tredje missfall.

Så, vad har läkarna för anledningar?
Enligt mina läkare finns det inte tillräckligt mycket vetenskapligt stöd för att dessa mediciner hjälper. Särskilt inte om man inte redan vet att man har ex. AHA-antikroppar eller kardiolipinantikroppar. (Jag har bara fått tagit prov på den sistnämnda vilket var negativt). Fragmin tycks det vara delade meningar om, men där föreslog min läkare faktiskt (hör och häpna) att jag skulle självmedicinera med barnabyl. På eget initiativ.
Läkarna anser inte att jag behöver mediciner jag föreslagit i det här stadiet, och tycker inte att vi ska ta några mer prover innan jag får ytterligare ett missfall.

Bra att läsa på innan och tjata på läkarna?
Innan jag kom med min förfrågan till läkarna så satt jag i otaliga timmar och letade efter vetenskapliga artiklar som kunde stödja mina teorier. Jag har själv märkt att läkarna har rätt i att det råder delade meningar på de här medicinerna, och majoriteten av studierna handlar om när det finns en bevisad problematik med immunförsvaret eller att man får blodproppar av olika anledningar. Jag hittade dock en del, vilka jag skickade till läkaren. Bland annat fann jag samband mellan autoimmuna sjukdomar och missfall (pga ökade andelar th-17 cells som orsakar inflammationer i kroppen). Man rekommenderade dock ingen särskild behandling, och kunde inte bevisa vad som vad hönan eller fjädern. Alltså var ökningen av inflammatoriska cytokiner orsaken till missfall, eller berodde dom tvärtom på missfallet.
Jag har alltså varit väldigt påläst och tryckt på många många punkter, och i flera omgångar. Jag har tjatat. Tro mig..


Second opinion hos en annan specialist?
Så fort jag anade vad jag skulle få för svar började jag söka efter alternativa lösningar och vem jag kunde diskutera detta med. På måndag ska jag till en gynekolog som hjälpte mig med pergotime för två år sedan. Då ska jag diskutera med henne om det är möjligt att få ta fler prover och höra hur hon skulle tycka angående någon mer medicinering behövdes.
Eventuellt ska jag även träffa en gynekolog i Stockholm när jag ska dit på möte i veckan. Det beror på om hon har en lämplig tid.

Sen ska jag även ta upp någon annat som ligger och gnager i min hjärna. Min moster hade fler än 12 missfall innan någon sa till henne att hon aldrig skulle kunna behålla ett barn. (Hon hade redan ett mirakel tack och lov). Hennes livmoder var full av myom. I torsdags läste jag mig till att det är ärftligt och ofta förekommer inom familjer/släkt. Ingen har ju någonsin kikat i min livmoder (mer än utanpå med ul och VUL. Önskar att jag inte hade läst att det är ärftligt. Då kan man lägga ytterligare ett till orosmoment på listan. Eftersom min mens varit så smärtsam att de undersökt mig för endometrios så är det inte omöjligt.

Skulle jag våga självmedicinera?
Detta har jag tänkt mycket på de senaste dagarna, och jag vill känna mig säker på vad jag får i mig.
Att beställa medicin på internet/ svarta marknaden skulle kännas otryggt, och jag skulle inte vilja ta en medicin utan att ha någon som helst kontakt med en specialistläkare. Men med det sagt så menar jag absolut inte att det är fel när någon annan gör det. Jag är dock rädd för vad man får och vad som kan hända helt utan övervakning.
Om jag ska medicinera något mer utöver fertilitetsläkarnas recept så ska det vara utskrivet av en annan specialist.
MEN, den svaga dosen barnabyl ser jag inget fel i att självmedicinera eftersom till och med min fertilitetsläkare sa att jag kunde göra det. 1/3 tablett om dagen är tydligen rätt dos menade hon, och finns receptfritt på Apoteket. Alltså inget konstigt.

Kommer jag inte klandra mig själv för självmedicineringen om jag får missfall?

Nej! Snarare åt andra hållet. Jag har redan fått två missfall på raken och då har det varit utan extra medicinering. Om det händer igen kommer jag för alltid att tänka att jag hade kunnat stoppa det om jag hade fått tagit fler prover, kollat min livmoder och tagit de där extra tabletterna som jag efterfrågat. Ponera att jag blir gravid igen och får ett tredje missfall. En grundligare utredning sker, och man kommer på att jag hade de problem jag misstänkt, och hade därmed kunnat undvika det sista missfallet. Då kommer jag tappa förtroendet för läkarna som inte ville "lyssna". Eftersom läkarna menar att man oftast inte hittar fel vid missfallsutredning så tycker de att det är onödigt att göra nu.

Tack för alla synpunkter! Jag vill tillägga att jag har jättebra kontakt med min klinik och vill inte på något sätt baktala dem. De vet vad de gör och är duktiga läkare. Alla sjukhus är olika och har sina välbeprövade metoder. Vissa är dock mer innovativa än andra, och det kan jag verkligen önska hos min klinik. Falun vet också vad de gör och de ger de tre medicinerna jag talat om väldigt frikostigt. Det är väldigt olika. Men säga vad man vill om min klinik- de läser alltid artiklar jag tar fram och diskuterar om mina förslag. De hade lika gärna kunnat slå dövörat till och avvisat mig direkt eftersom jag är lekman. Alltså kliniken är jättebra. Men nu behöver jag ett andra utlåtande eftersom jag själv känner mig otrygg.!

Jag är i en jobbig tid nu. Energin är på botten, jag är sjuk, och barnlösheten känns olidligare än någonsin. Tårarna är farligt nära hela tiden och sakta men säkert bryts man ner. Det känns inte bra någonstans och jag känner mig som en Alien när jag är bland folk. Svågern, med flickvän ska vara här hela helgen, vi ska på middag med bästa vännerna imorgon och idag har vi besökt resten av mannens familj. Jag ORKAR INTE! Sitter bara som en trött fågelholk och känner inte att jag har något att bidra med. Vill bara krypa under ett täcke och sova hela helgen igenom.