Ljus och champagne- vilken bakvänd dag

Idag bjöd mannen med mig på lunch på stan. Eftersom han hade halvdag kunde vi sitta länge och njuta av maten, och sedan fortsätta umgås resten av eftermiddagen. Det var bra för mig att komma ut, och efter någon timme började jag faktiskt njuta av att vara ute med min man och prata om annat istället för att sitta tyst med sänkt blick. Det krävs dock ganska mycket för att jag ska känna mig gladare. För som jag skrev i tidigare inlägg är jag väldigt frånvarande och inne i mig själv. Jag är också otroligt lättirriterad och ryggar tillbaka vid närhet. Jag vet att det går över, men blir väldigt frustrerad över att inte känna igen mig själv.

På vägen hem gick vi in i kyrkan och tände ljus. Jag tände tre ljus. Ett för de avlidna och saknade släktingarna, och den gamla klasskompisen som dött, och ett varsitt ljus för de två liv som försökt komma till vår lilla familj men inte lyckats. Det kändes bra men jag började naturligtvis gråta så att snoret rann.

När vi kom hem hade vi filmkväll och drack vi champange, vilket kändes helt bakvänt eftersom vi inte har något att fira.
En bakvänd dag..