Idag fick jag sova hela natten, och ända fram tills efter 10. Ni anar inte hur välbehövligt det var efter månader av sömnlösa timmar mitt i nätterna. När jag sedan kom upp var jag dock fortfarande lika trött och blev nästan orolig när jag fortfarande var lika borta i huvudet efter flera timmars vaken tid. Eller snarare- det var min totala oförmåga att kunna läsa och att fokusera min syn som kändes oroväckande. Det bara dansade ljusfläckar framför all text, och bokstäverna tycktes flyga fram och tillbaka. Visst kunde det varit en migränattack på gång, men någon sådan bröt aldrig ut, så jag tror mer att det var en kroppslig reaktion på allt som hänt mig. Tänk vilka konstiga sätt en stress- eller krisreaktion kan visa sig på. Nu på kvällen har läsförmågan återkommit dock.
Ryggen smärtar på ett sånt där "missfallsvis", och magen likaså. Jag är dessutom rätt förstoppad vilket inte direkt hjälper till. Men idag har jag åtminstone blött lite mindre, och det är jag glad för. Jag hoppas att det håller på att klinga ut. Förra gången har jag för mig att jag blödde i mer än två veckor, men minnena är rätt suddiga.
Jag avskyr verkligen att gå omkring med stora, blöjliknande, prasslande bindor som får mig att känna mig lika sexig som en valross. Visserligen är jag inte särskilt sexig i övrigt just nu med mina mjukiskläder, ringar under ögonen, och det toviga och något otvättade håret i en slarvig knut på huvudet. Men bindor har aldrig varit min grej riktigt, och när tamponger är "out of the question" pga infektionsrisken så får jag bara stå ut med blöjkänslan. Funderar dock på varför det inte finns fler storlekar på bindor, för alla jag lyckats köpa är mycket bredare än mina trosor.
Förutom mannen så är denna gosiga lilla figur min bästa vän just nu. Historien om denna elefant är lång, men man kan säga att den skrek efter oss länge på ikea innan den fick flytta hem till oss. Jag är ingen gosedjurstyp, men ibland de här dagarna kramar jag min elefant i brist på bebismage att klappa på. Jag har ju inget husdjur och får liksom ta vad jag har. Jag är ju dessutom så folkskygg nu att jag får panik så fort någon ringer, men elefanten är tyst gosig och precis vad jag behöver just nu. Ibland blundar jag och låtsas som att det är en bebisrygg jag klappar, men så öppnar jag ögonen och inser att jag bara lurar mig själv. Jag är ju inte gravid längre och är lika långt ifrån en bebis som tidigare.
Jag är tom och frånvarande...
Vad skönt att du fick sovit så många timmar, och jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att du är lika trött för det. För din hjärna går på högvarv med alla tankar och alla känslor.
SvaraRaderaHoppas blödningen snart är över, så att du slipper den lilla men ack så tydliga påminnelsen om vad som hänt.
Kram på avstånd från en frånvarande till en annan.
Jag tänker ofta och mycket på er.
RaderaTack! Nej det är väl inte det. Trots att jag nu sovit ett par nätter med 10-12h sömn så känner jag mig överkörd när jag vaknar. Fattar inte hur jag ska klara att gå upp tidigt varje dag nu och plugga med uppsats.... Livet går vidare men det känns som jag står still på samma plats.
KRAM till dig