Onsdagstankar

Stort tack till er som tar er tid att kommentera <3

Det är lite svårhanterat och tungt ibland att inte kunna sia sin framtid. Missförstå mig rätt, jag är så obeskrivligt lycklig över lilla embryot i livmodern och ser verkligen ljuset tunneln, men jag har nog ändå lite svårt att greppa min nya tillvaro. Ja menar, hur litar man på att det ska gå bra egentligen?

Jag kommer på mig själv med att se det här som ett tillfälligt tillstånd. Precis som alla ivf:er. Något övergående. Visst är det övergående, men inte förrän efter 9 månader- och då kommer hela vår tillvaro förändras. Jag vill inte se det som något övergående! Jag vill se det för vad det faktiskt är- vår dröm som slår in.

Kanske måste jag bli vän med min oro och inse att den kommer att bli min följeslagare även framöver. Ännu är det säkert 3-4 veckor tills vi förhoppningsvis får se ett litet hjärta- och på något sätt tror jag inte att jag kommer förstå vad som skett förrän då.

Ja, jag tror faktiskt, när jag analyserar mig själv, att jag är lite i chock. Chock och en liten höstdepression som jag febrilt försöker stöta bort. Jag har inte velat prata om det (höstdepression) särskilt mycket med er tidigare, för jag skäms nästan över att ha ledset sinnelag när jag borde vara lyckligast i världen. Jag vet att det inte är något att skämmas över, men man är väl mänsklig. Jag vill ju inte sitta och sprida några negativa tankar när en del av er som läser önskar att ni just nu var i mina skor. Precis som jag alltid gjort innan jag fick mitt plus.

Det som känns betryggande är att jag vet att detta är HELT normalt, och att hormonerna säkert bär en stor del ansvar för mitt svajiga psyke. Även illamåendet, tröttheten, sömnlösheten och sjukdomskänslan. Och mörkret som infallit sig nästan från morgon till kväll. Hur som helst, min kurator har flera gånger sagt att det är väldigt vanligt att ivf-patienter finner det jobbigt att de inte lyckas glädjas mer när de väl lyckas med en behandling.
*

Idag har jag lite feber och känner mig som en disktrasa. Nätterna består av sjöblöta svettningar (lakansbyte flera gånger) och sömnlösa timmar.... Pust! Måtte det nu inte tyda på att något är fel. Jag vill inte ha feber nu!