Nedrans östrogen- ruvardag 4

Jäkla skit! På bara dessa tre veckor med femanest (östrogentabletter) har jag gått upp 2,5-3kg!!!! Har aldrig ökat så snabbt i vikt tidigare, och blir så irriterad när jag har kämpat så mycket för att gå ner under de snart två åren jag gått på hormonstimuleringar av olika slag. Nu när jag väl fått metformin och det har gått lite lättare eftersom näringsupptaget normaliserats, så blir det extra irriterande att öka i vikt igen. Ja, Femanest tar verkligen priset, med ett kilo i veckan. Jisses det är ju så att jeansen sitter obekvämt tajt och hela kroppen känns svullen och stor. Jag hoppas att det inte fortsätter i detta tempo framöver, för då kommer mitt självförtroende få en riktig törn. Under ivf 5 gick jag till och med ner i vikt så snart överstimuleringen började ge med sig, så därför känns det så konstigt att jag nu, tre veckor senare, är tre kilo tyngre. Suck...

Ruvningen flyter på som tidigare. Jag har varit lite piggare idag och tog en liten promenad i den vackraste parken vi har här i stan. Torra, gula löv regnar ner från träden och kylan biter i kinderna. Härligt och vackert! Det får en att minnas hur härligt det var att leka i lövsamlingarna som barn. Tänk så obekymrad man var då, som barn. Livet var här och nu, inte fyllt av oro för framtiden- som det blivit i vuxen ålder. Jag kan inte låta bli att önska i mitt hjärta att jag kan dela den där sorglösa närvaron med mitt barn i framtiden. Den där medvetna närvaron.

Mina fogar känns verkligen nu. Men det gör de varje gång jag ska få mens nuförtiden, sedan missfallet i april. Eller ja, för att vara mer korrekt är det ju sedan den korta graviditeten då jag fick foglossning på en gång. Ja, efter det så får jag små känningar av foglossning varje gång mensen är på gång, och det förstärks med största sannolikhet av alla hormoner man petar i sig.

Som ni kanske märker så väljer jag att bara skriva om mina dagar och hur jag känner mig utan att lägga in aspekten gravid vs. icke-gravid. Inte än i alla fall. Det är så tidigt nu på ruvardag 4 och som jag känner just nu så är det så jag vill göra med bloggen. Använda den som en minneslogg liksom. Fast vem vet- jag kanske spekulerar för fullt redan imorgon ;)