FET- Theodor har flyttat in

Vilken bubblande lycka att få vandra gatorna ner medan den varma solen smekte min kind. Att veta vad som komma skulle. Att den där promenaden till sjukhuset kanske, kanske, kanske skulle vara min sista som ogravid. Den här spänningen kände jag senast i våras då vårt första embryo flyttade in. Då var det vår och träden började spricka ut i all sin prakt. Nu har löven snart gjort sitt, och jag kommer att sakna den vackra gulröda färgen som lyser upp höstmörkret. Hösten är fantastisk fram tills löven fallit. Efter det känns den ibland lite väl mörk och tråkig.

Insättningen gick snabbt, och det låg liksom en ärlig glädje över alla som var i rummet. De vet ju hur sällan vi får göra något så positivt som en insättning. Läkaren I sa genast att de bara behövt tina upp ett embryo, vilket var bästa tänkbara resultat! Wihooo! Allt gick i en rasande fart, och plötsligt kunde man se hur två små vita luftbubblor flöt upp ur katetern och in i livmodern. Barnmorskan fick varma kramar av oss när vi gick, och alla skrattade varmt.



Enligt embryologen var embryot av god kvalitet så vitt de kunde se eftersom inga celler hade dött vid upptiningen, och blastocysten var troligen på väg att kläckas, vilket är väldigt bra. Lilla Theodor har flyttat in. (Min mans val av smeknamn.)


Just nu sitter jag här och myser med tända ljus och nyköpta tidningar. Vilken underbar dag.. Nu ska jag ta hand om mig själv och göra saker jag mår bra av!