Ruvardag 5

Idag var jag hos tandläkaren eftersom jag har tandvärk i en tand långt bak. Någon tanke på att de där enstaka röntgenbilderna skulle vara farligt när man är "ruvargravid" hade jag inte en tanke på, och när jag berättade för tandhygienisten att jag kanske kanske kanske kunde vara superultratidigt gravid efter att ha rabblat upp alla mediciner jag äter, så sa hon att jag hellre skulle sagt det innan vi tog bilderna. Även om det inte hänt något av röntgen så undviker man det gärna innan v.12 sa hon. Fick naturligtvis en klump i magen, men blev lugnare när jag på bussresan hem tagit mr. Google till hjälp. Inga problem med punktröntgen säger de flesta, särskilt över halsen vilket detta var. Sen vet jag ju inte ens om Theodor sitter kvar fortfarande.

Hursomhelst fick jag gott betyg på tänderna och hade bara lite tandsten som de tog bort. Tandvärken berodde troligen bara på att tandköttet dragits upp för mycket över just den tanden. Gratis blev det också eftersom jag inte varit hos tandläkaren på 5 år (jag vet, skamligt...), och för att jag hade studentrabatt på den kvarvarande summan som skulle betalas. Fint sa fisken.

Sen är jag ju sådär töntigt ruvarnojig också. Att åka den sjukt skakiga bussen känns inge bra. Jag vet att det är töntigt, men jag vill inte hoppa och skumpa en massa när jag ruvar, speciellt inte när det gör ont i tjejmagen av dessa obekväma dragspelsbuss-skumpningar. Ja jag är ruvarnojig och skadad av alla konstiga råd man får på olika håll. Embryodonationspatienter i en del andra länder får exempelvis som råd att inte cykla, hoppa, springa, träna eller bli upprörda. Min klinik säger däremot att man ska leva som vanligt. Men, tankarna sitter där. Så jag lyfter upp rumpan när det kommer gupp när jag cyklar, och försöker att undvika alla strutsar jag kan. Därav den ologiska bussaggretionen idag. Haha som om det skulle påverka. Vissa fortsätter ju löpa och träna hårt när de ruvar och lyckas ändå få plus på testet. Jag tror inte det finns något ruvarrecept, något ultimat sätt att leva. Man ska nog bara göra det som känns bra i magen, i kroppen och i hjärtat. Så det gör jag! Jag litar på magkänslan.

Natten bjöd på knip, nyp och stickningar. Några sömnlösa timmar mitt i natten och lite svettighet (dock inte floder som jag får strax innan mensen), precis som varje natt. Sömnlösheten tär på mig! Under dagen har jag känt lite över äggstockarna också, och mer mensliknande. Illamåendet är kvar, liksom de tunga brösten och huvudvärken. Men jag känner mig inte lika sjuk. Piggare, som igår liksom, även fast magkatarren inte gett med sig alls... Ruvardag 5 idag.... Det rullar lååååångsamt på!