På Nyhetsmorgon i morse pratade man om jakten efter lycka (passande nog) med en specialist inom neuro- och lyckovetenskap (eller vad de nu kallade det). Han pratade om den intensiva drivkraften att självförverkliga oss själva, och vikten av att sluta söka efter lyckan för att kunna finna den. A och o för att känna lycka var att leva i nuet och att ge av sig själv till andra. Ja, att hjälpa andra utan att förvänta sig något i utbyte mer än en inre lycka av att ha gjort något meningsfullt, skulle vara en huvudsaklig nyckel.
Jag skulle behöva en ordentlig kurs i det där med att leva i nuet! För det lyckas jag sällan med, till mitt stora förtret.. Att hjälpa andra är jag bra på, men kan definitivt bli ännu bättre. Det kan alla bli bättre på.
Idag har det inte kommit en droppe blod, och igår kom de bara lite på förmiddagen. Så 4 dagars skvättande blev det alltså. Skulle det verkligen vara min mens? Jag är ytterst tveksam.. En halv dags ordentlig blödning och sen bara en massa gammalt brunt eller bara lite färskt rött blod, utan mycket spår av slemhinna. Jag brukar blöda rikligt i 6-7 dagar.. Så här har det aldrig varit tidigare, som sagt, och jag är säker på att det är missfallet som ställt till det. När jag tagit primolut-nor tidigare har det alltid funkar som det ska, men nu känns det som att kroppen inte fattat galoppen. Dessutom är jag mer öm där nere än någonsin tidigare. Slemhinnorna känns så torra att det är plågsamt att torka sig efter att ha kissat.
Jag är givetvis rädd för att det inte kommer att bli någon FET när blödningen var så konstig. Men jag får verkligen inte tänka så mycket på det som jag gör nu. I ett stadie som detta så måste jag tvinga fram positiva tankar för att orka med en ny behandling. Jag måste tänka att ultraljudet på måndag kommer att se bra ut så att det blir ett FET snart. Annars står jag inte ut. Men oron, den är svårdödad- även när jag står här med spikklubba och bankar på den för att den ska försvinna.
Tack för kommentarerna som trillar in lite då och då, här och var. Fortsätt så! Jag har för övrigt hört att det ibland kan strula med att kommentera här. Därför har jag ändrat lite inställningar och hoppas att det ska gå bättre nu. Om ni har problem fortfarande så hör av er till mig.
Imorgon riktas mina tankar extra mycket till "fertilitetsresa" som har sin testdag. Heja heja :)
Blogspot suger när det kommer till att kommentera, har jag märkt på andras bloggar. Lite sugen på att byta bara pga det. Det är ju lite trist om det inte går att kommentera fast man vill. Har du något tips om vad man ska ha för inställning (förutom pop-up-fönster)?
SvaraRaderaEn annan trist grej är att jag inte törs använda "svara" funktionen med risk för att det inte går att kommentera överhuvudtaget. Jag tror det framför allt är kommentarer från mobilen och blogspot som inte är kompisar riktigt. 70%läser från mobilen, iaf hos mig
SvaraRaderaJag vet egentligen inte vad som är den smartaste inställningen. Har nu pop-up fönster som du föreslog, och ingen verifiering (bokstäverna man ska fylla i). I övrigt har jag numera tagit för vana att alltid kommentera alla bloggar (inkl när jag svarar på min egen) genom att svara som "namn/webbadress". Då fyller man i sitt namn och sin bloggadress manuellt varje gång man ska kommentera. Det är lite meckigare än att använda sitt googlekonto, men jag använder inte det för att jag i så fall sammankopplas med en privat blogg och spräcker den lilla anonymitet jag har.
RaderaNär jag hade iOS 6 på mobilen fungerade det aldrig att kommentera. Med iOS 7 funkar det igen. Jag har precis som du mest läsare på mobilen.
Det är ju trist bär folk inte kan kommentera!!