Seg och uschlig

Jag är trött på den ständiga huvudvärken, på tröttheten, värken i kroppen och i käkarna, och de återkommande sömnsvårigheterna. Yrseln och känslan av febrighet är inte heller kul.. Undrar om det ska vara såhär resten av behandlingen för medicinerna avbyter ju bara varandra. Jag vet att citodon inte är bra att ta för ofta, men ibland står jag bara inte ut om jag inte får smärtlindring.. Jag har 4 tabletter kvar av primolut-nor, och ska således få mens om 7 dagar, och dagen därefter börjar jag spruta med puregon igen för att genomföra vår första ivf med donerade spermier. Jag är sjukt nervös och tycker att det känns enormt ångestladdat eftersom jag vet att chansen för oss att lyckas med detta är så enormt liten.. Vi gör behandlingen för att, mer eller mindre, få ett kvitto på att det är mina ägg det är fel på- för att kunna gå vidare med äggdonation.

Med risk för att låta som ett litet barn: jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte!! :( jag vill inte ha ett definitivt besked att jag är helt infertil.... Och jag vill egentligen inte göra ytterligare en (en 4e) ivf som medför otaliga biverkningar, men slutar i noll befruktade ägg.. Det sliter och tär på mig. Det river och sliter i mig och gör mig ledsen, trött och bräcklig...
Jag vill bara krypa under täcket och sova tills detta är över.... Men det kan jag inte.

Muntert påskinlägg detta :/
Önskar er alla en glad påsk i alla fall :)