Oro -RD 15

Hjärtat i halsgropen... Igår kväll och under dagen har det blivit lite ljusrosa på pappret när jag torkat mig. Nu även lite brunt, som gammalt blod liksom, blandat med rester av progesteronet. Jag vet att det är vanligt med små blödningar eller blodrester under graviditet, men jag kan inte låta bli att oroa mig. Jag har ju även väldigt ont i svanken och dumt nog har jag läst att det ibland kan tyda på missfall.
Men, (och detta men är väldigt viktigt) jag har ju inte någon kraftig värk i livmoder eller mage. Och det har ännu inte kommit något rött blod, så jag MÅSTE sluta oroa mig för missfall.... Testet imorse var dessutom något starkare än i söndags, så det torde ju betyda att graviditetshormonerna ökat lite.

Usch, tänk att oron inte tar slut när man får ett plus på graviditetstestet...

Imorse ringde jag till kliniken, och tursamt nog var det min favvo-sköterska som svarade. Hon har sprudlande energi och har varit hur gullig och stöttande som helst mot mig och sambon under våra behandlingar. Hon blev såååå glad!!! Det värmer mitt hjärta och gör mig rörd att tänka på att hon blev så glad att hon fick rysningar genom hela kroppen! Vissa sköterskor eller läkare knyter man helt enkelt ann till mer än andra, och på motsvarande sätt känner de extra starkt för en del patienter. Med denna sköterska är det ömsesidigt.

Hursomhelst tyckte hon att jag skulle komma in till kliniken och kolla hur överstimuleringen artat sig. Det såg bra ut. Nästan ingen vätska och mindre äggstockar. Skönt!! Men det känns i och för sig lite konstigt att andningen ändå är så ansträngd. Hm.. Well well, det var ganska skönt att komma till kliniken i alla fall. Då fick jag krama om sköterskan och gratuleras av en läkare och kvinnan som alltid sitter med på äggplock för att samla ihop äggvätskan. Vi tog även ett HCG- värde. Det var 138 och visade alltså att jag är gravid. För att veta hur nivåerna stiger måste man göra ytterligare test några dagar senare, men det finns det inga planer på. Skönt ändå med ytterligare ett bevis på att jag har ett litet kryp där inne.

På vägen hem gick jag in på pressbyrån. Vågar jag? Ska jag? Jinxar jag graviditeten? Nä, jag gör det! Jag kan inte hålla på och hålla tillbaka lyckan hela tiden. Jag plockade på mig ett par gravid-tidningar och gick för att betala. Jag vågade.... Jag är ju ändå gravid just nu.